En ny och helt omarbetad version av en lärobok i psykiatri har kommit på norska. Den första versionen kom 1994 och hann tryckas i tolv upplagor. Ulrik Malt är primus motor och Nils Retterstøl norsk psykiatris grand old man. Tillsammans med Alva Dahl har de åstadkommit en lärobok som i Norge har ersatt Kringlens psykiatrilärobok. Den borde med sitt evidensbaserade anslag ha förutsättningar att läsas också i Sverige.

Boken känns modern eftersom så mycket vävs samman: ett professionellt bemötande av en patient måste paras med specifika kunskaper. Författarna använder nästan 200 inledande sidor till en arbetsbeskrivning för den som skall kliva in i det psykiatriska kunskapsområdet. Systematiskt behandlas t ex psykiatrins historia, psykiatriska förståelsemodeller, kunskapsbaserad psykiatri med definition av olika evidensgrader, beskrivning av den psykiatriska intervjun och undersökningen, neurobiologi och molekylär genetik. Kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder definieras, och skillnader gås igenom. Denna blandning är unik för en lärobok i psykiatri.

Psykiatrisk kompetens kräver gnuggning i olika basala referensramar, t ex förståelse av själva sjukdomsbegreppet och personlighetsstörningarna, och om det finns några användbara gränser mellan soma och psyke. Boken ger god handledning i psykiatri, som en konst att lära sig via en nyanserad och patientcentrerad dialog, fjärran från rabblande av diagnoser. Läsaren handleds också att förstå forskningsrapporter och värdera evidens för behandlingseffekter.

På norskt vis behandlas »reaktiva psykoser« i ett eget kapitel som betitlats »Akuta och övergående (reaktiva) psykoser«. Begreppet har ju varit särskilt omhuldat i Norge och Danmark. Överlappningar till DSM- och ICD-klassifikationerna diskuteras, men en svensk läsare skulle önska en större internationalisering av analysen. Orsak och verkan är besvärliga att definiera i denna grupp, och man saknar kanske en modern diskussion om interaktioner mellan gener och omgivningsfaktorer. Man höjer också ögonbrynen inför författarnas fasthållande vid begreppen »neuros« kontra »psykos«, trots att man direkt förklarar att de är föråldrade. Om neuros helt enkelt står för icke-psykotiska ångest- och impulsstörningar så är allt gott och väl, men varför inte göra slut på förvirringen?

Välskrivna fallvinjetter inleder varje sjukdomsavsnitt, vilket ger tyngd åt den kliniska framställningen. Sättet att diskutera med vinklingar och kommentarer är god pedagogik. Det liknar case-metodik, som gör boken mycket användbar för en modern student. Innehållsförteckningen är omfattande och visar att boken har ambitioner att vara till nytta för såväl studenter som allmänläkare och psykiatrer under utbildning.
Här finns information om allt från dåtida psykoanalys till framtida genterapi, från behandling med omega-3-fettsyror till den prognostiska betydelsen av »expressed emotions« vid schizofreni. Författarna skyggar inte för ovanliga tillstånd som Briquets syndrom, Capgras tillstånd, Cushings sjukdom, Ganser-syndromet och Münch-hausen by proxy.

Språket är skandinavisk norska och erbjuder inga svårigheter för en svensk. Boken är tjock, 942 sidor, och kan brukas långt efter grundstudierna. Vi tycker inte att omfånget avskräcker, och boken kan användas också i Sverige. Norska studenter föredrar den framför alternativa läroböcker. Denna kombinerade läro- och handbok kan användas inom specialistutbildning och andra akademiska utbildningsområden.