Johan Frostegård har tidigare gjort sig känd som skönlitterär författare till två verk (»Salomos vikarie« och »Älgarnas vinter«, båda Bonniers). Han har även varit en aktiv skribent inom det evolutionsbiologiska området, där han lättförståeligt förenar genetiska och beteendevetenskapliga resonemang.
Det är därför med stor spänning man nalkas den nyutkomna populärvetenskapliga boken »Reumatism« (Karolinska Institutet University Press). En populärvetenskaplig ansats kan tyckas lätt, men den ställer höga krav på författaren för att läsupplevelsen skall bli jämn och stimulerande för en bredare publik. Det ligger kanske något i rådet till experten att »om man inte kan förklara för en lekman vad man sysslar med i sin forskning så kan man lika gärna avstå från den«.

Johan Frostegård förenar i boken »Reumatism« smidigt ödmjukhet inför medicinens komplexitet med strävan efter vetenskaplighet och empiri på ett attraktivt sätt. Han adderar dessutom skickligt den medicinhistoriska dimensionen, vilket ger boken sammanhang och förhöjer traditionellt kvantitativ medicinsk vetenskap med humanism.
Även om boken inte innehåller så många illustrationer finns det flera guldkorn med nytagna bilder av fotografen Lennart Nilsson samt ett antal intressanta medicinhistoriska illustrationer. Johan Frostegård är en trovärdig forskare, kliniker och lärare. I denna roll blir han som populärvetenskaplig författare även en viktig förebild och vägvisare för att balansera medicin, naturvetenskap och humaniora, vilket tydligt framkommer i boken.
Med tanke på att vi lever i rörelseorganens årtionde (The Bone and Joint Decade startade den 13 januari år 2000 i samarbete med bl a WHO) är det extra glädjande med en populärvetenskaplig bok som i högsta grad berör detta ämnesområde. För en ortoped dras den kritiska blicken naturligtvis extra starkt till kapitlen om inflammatoriska ledsjukdomar och artros, vilka för lekmannen framställs på ett tydligt och översiktligt sätt. I kapitlet om benskörhet och reumatisk sjukdom kunde betydelsen av kalktillförsel och D-vitamin möjligen ha nyanserats mot bakgrund av flera nyligen publicerade studier som inte visar någon övertygande effekt på frakturrisk efter tillförsel av kalk och vitamin D (Jackson et al. NEJM 2006;354:669-82, Grant et al. Lancet 2005;365:1621-28, Porthouse et al. BMJ 2005;330:1003). I kapitlet om läkemedel vid reumatiska sjukdomar håller Johan Frostegård läkaretikens fana högt i ett sammanhang där marknadsekonomiska krafter ibland tenderar att erodera etiken med, som han tidigare uttryckt det, »ekonomism, måhända i skön förening med utilitarism – och cynism«.

Sammanfattningsvis är boken »Reumatism« mycket läsvärd. Den utgör ett välinitierat och komprimerat populärvetenskapligt översiktsverk som med fördel kan läsas även av experten, inte minst för den medicinhistoriska skrivningens skull.