Boken – en antologi med sammanlagt 16 kapitel – har sammanställts av Synnöve Ödegård, som under många år arbetat med patientsäkerhetsfrågor i Sverige. Kapitlen, som belyser olika aspekter av säkerhetsarbetet, är skrivna av ett antal ledande nationella och internationella säkerhetsforskare, jurister, filosofer och beteendevetare. Utgångspunkten i boken är tre uppmärksammande rättsfall inom svensk hälso- och sjukvård, nämligen händelsen vid Maria sjukhus 1936, som gav upphov till Lex Maria-lagstiftningen, dialysolyckan i Linköping år 1983 samt det s k Kalmarfallet, där en sjuksköterska år 2002 dömdes för vållande till annans död efter en läkemedelsförväxling. De första kapitlen innehåller en noggrann genomgång av de enskilda fallen och gällande svensk lagstiftning inom området. En mycket aktuell fråga som belyses och diskuteras är om dagens lagstiftning står i samklang med den kunskap som framkommit i den aktuella säkerhetsforskningen.
Avsnitten, som är skrivna av internationella auktoriteter inom området som James Reason och Charles Vincent, belyser individ- och systemsyn respektive hur vi inom sjukvården skall ge stöd till dem som drabbas av vårdskador. Artiklarna sammanfattar respektive område och sätter in författarnas forskning i ett större sammanhang. Svenska forskare belyser säkerhetsarbetet och beskriver systematiska analysmetoder av olyckor och risker såväl inom som utanför sjukvården. Den riskfyllda läkemedelshanteringen belyses i ett eget kapitel. Hur tidspress inverkar på beslutskvalitet och säkerhet i arbetslivet, samt arbetstidens och trötthetens betydelse för säkerheten, diskuteras. De olika delarna är åtföljda av aktuella och utförliga referenslistor.
Det enda kapitel jag har invändningar emot är det där sjukvårdens subkultur diskuteras. »Vårdens starka subkulturella drag med den extrema könsordningen, den sociala snedrekryteringen, den hierarkiska beslutsstrukturen och den föregivna medicinska ofelbarheten« sägs vara ett effektivt hinder för en säker patientvård. Väl medveten om svårigheten att involvera läkare i det strukturerade kvalitets- och säkerhetsarbetet anser jag att denna schablonmässiga bild inte gagnar det nödvändiga samarbete mellan olika yrkesgrupper som krävs för ett framgångsrikt patientsäkerhetsarbete.
Boken kan starkt rekommenderas till alla dem som arbetar med patientsäkerhetsfrågor i Sverige. Den sammanfattar för första gången på svenska aktuell forskning och utveckling inom ett område där flera forskningsområden möts. Den är lättläst och bör inte läsas bara av hälso- och sjukvårdspersonal utan även av sjukvårdsadministratörer och politiker, som enligt gällande svensk lagstiftning har det yttersta ansvaret för patientsäkerheten.
