Att författa en lärobok som täcker psykiatrins viktigaste delar, så som detta ämnesområde kommit att utvidgas under de senaste decennierna, torde vara en näst intill omöjlig uppgift. Ändå är det detta som författarna till den föreliggande läroboken har gjort. De representerar olika psykiatriska sakområden beträffande klinisk och forskningsmässig förankring.
Med början i den psykiatriska vårdens organisation samt med en genomgång av grundläggande psykiatriska begrepp och symtom med fokus på vad som är relevant för den diagnostiska processen redogör de för personlighetsstörningar, ångestsjukdomar, ätstörningar, beroendesjukdomar, schizofreni samt andra psykotiska tillstånd, för att bara nämna några relevanta teman i boken.
Särskilt viktigt är att de tar upp ämnesområden som annars lätt blir styvmoderligt behandlade i psykiatriska läroböcker, som rättspsykiatrin, syndrom med utvecklingstörning samt demenssjukdomar.
Boken är lättläst. Illustrativa fallskildringar gör den konkret och levande. Den har också en farmakologisk översikt som inkluderar farmakokinetik och receptorteorier, vilket ger en god grund till att förstå de medicinska behandlingsstrategier som kan övervägas. Dessutom finns en redogörelse för de viktigaste psykoterapeutiska teorierna. Ett intressant och högaktuellt område som behandlas är psykiatriska riskbedömningar.
I sitt grundkoncept har boken en medicinsk framtoning. Sjukdomar kallas för sjukdomar, och omständliga och luddiga eufemismer lyser med sin frånvaro.
Finns det några brister? Jag saknar referenser. Eftersom boken med nödvändighet är översiktlig, vilket också titelns underrubrik ger vid handen (och den gör inte anspråk på att vara något annat), hade det varit till god hjälp för den läsare som önskar fördjupa sig i något eller flera av de delområden som berörs om referenslistor hade funnits, helst efter varje kapitel. Sidan med litteraturförslag i slutet av boken är i mitt tycke alltför knapphändig.
Dessutom saknar jag en framställning som tydligare berör etiska frågor. I denna lärobok får rättspsykiatriska och andra legala aspekter ett ganska stort utrymme; ett förhållande som gör det särskilt viktigt att belysa gränsområdet mellan juridik och etik.
Visserligen har vi med Jan-Otto Ottossons nyligen utkomna lärobok i psykiatrisk etik ett komplement till den föreliggande läroboken, men etiska frågor bör behandlas i nära anslutning till vården och inte (bara) som en extrakurs.
För att exemplifiera: i det aktuella arbetet diskuteras depåmedicinering. Men när skall denna administrationsform övervägas, och vilka etiska aspekter bör beaktas? Jag hade satt värde på om dessa frågor hade tagits upp, inte för att ge entydiga svar utan för att påvisa komplexiteten i ett psykiatriskt behandlingsarbete.
Trots dessa kritiska synpunkter blir mitt slutomdöme att detta är en lärobok som varmt kan rekommenderas för olika vårdutbildningar, inklusive läkarutbildningen. I sin koncentrerade och översiktliga form ger den en god bild av dagens kunskapsläge beträffande psykiatrin. n
