För sex år sedan öppnade kardiologen Elehu Feleke Etiopiens första klinik för hjärtsjuka. Innan dess fanns ingen specialistvård i landet för dessa patienter. Senare har han också startat ett sjukhus, International Cardiovascular Medical Center (ICMC).
Hela verksamheten, dvs kliniken och sjukhuset, ska inom kort flyttas till en ny och betydligt större byggnad. Antalet sängplatser för inneliggande vårdtagare ökar från åtta till trettio.
– Hade jag inte gjort det här hade jag för alltid känt mig som en svikare gentemot mitt folk, säger Elehu Feleke, som på 1960-talet fick sin utbildning på KI i Stockholm och sedan dess har varit verksam mesta tiden i Sverige.
Vi kör ut på Churchill Road, en av de mest trafikerade vägarna mitt i Addis Abeba. Det är en av de första dagarna i april, och solen steker.
Elehu Feleke, bördig från utkanterna av Addis Abeba och nu pensionerad kardiolog från Södersjukhuset, vill visa den ännu tomma byggnaden, som sjukhuset skulle ha flyttat in i under maj. Men som så mycket i Etiopien – ett av världens fattigaste länder – är inte enbart finslipningen av bygget utan även leveranserna av sängar och annan utrustning försenad, så flytten är senarelagd.
I ett annex på bottenvåningen, som ännu inte fått ytterdörr, springer en höna och en tupp förskräckt undan. Här ska det bli sjukhusapotek, kök, tvättinrättning och bårhus.
Arbetare jobbar med en hiss på den fem våningar höga huvudbyggnaden mitt emot.
Efter flytten räknar Elehu Feleke och hans medhjälpare med att kunna ta emot nästan fyra gånger så många inneliggande patienter som hittills. Därtill blir fler undersökningar och behandlingar, som t ex kranskärlsröntgen och ballongvidgningar, möjliga. Öppenvårdsmottagningen blir större, och såväl patienter som anställda slipper trängas.
I Etiopien är det nästan omöjligt att få tag i en kardiolog. Precis som i många andra utvecklingsländer har man länge trott att hjärt- och kärlsjukdomar inte är något stort problem just där. Men vällevnaden når även jordens fattiga länder, och i dess spår följer sjukdomar som just nu ökar snabbare i Etiopien – och i andra fattiga länder – än i västvärlden. Urbaniseringen är den stora boven, enligt Elehu Feleke.
– I takt med att medel- och överklassen får bättre jobb och stadiga inkomster följer en ökad tillgång på fet mat. Etiopier älskar råbiff med mycket smör, och i affärsdiskarna finns gott om fett kött och andra feta matvaror. Dessutom rör sig etiopierna i staden allt mindre.
Enligt WHO dör 30–50 procent av människorna i Västeuropa i hjärt- och kärlsjukdomar i dag, i Östeuropa 58 procent, i Afrika söder om Sahara 9–10 procent.
Tar man bort de dominerande dödsorsakerna i Afrika som infektions-, brist- och barnsjukdomar och mödradödlighet i samband med förlossningar svarar hjärt–kärlsjukdomarna för 30 procent av resterande dödsfall, enligt Elehu Feleke.
Ingen pålitlig statistik finns för Etiopien, men WHOs skattning speglar troligen läget, menar han.
Patienter köar till ICMC i Addis Abeba. Hittills har man inte vågat gå ut med någon marknadsföring, eftersom sjukhuset haft så få platser. Vetskapen om sjukhuset har spritt sig från mun till mun.
Beläggningen har hittills legat runt 80 procent. Trots det har akut sjuka ibland tvingats vända på grund av platsbrist.
På ICMC arbetar i dag en VD – en etiopisk, svenskutbildad sjuksköterska – en finanschef, chefläkaren Elehu Feleke, fem inhemska läkare, varav två är kardiologer, ett 20-tal sjuksköterskor, tre laboratorie-
assistenter, en röntgenassistent samt en administrativ stab på åtta personer. Därtill dag- och nattvakter, vaktmästare, tekniker, två chaufförer som turas om att köra ambulansen samt kantin-, tvätt- och städpersonal. De anställda har olika slags kontrakt och anställningsvillkor.
Kardiologerna här på ICMC är utbildade utomlands, övriga läkare i Addis Abeba. Månadslönen varierar från 6 400 kr till drygt 11 000 kronor. En sjuksköterska här tjänar mellan 950 och 1 750 kr.
– De inhemska läkarna är vetenskapligt skolade. Ofta har de mer teoretiska kunskaper än svenska läkare. I Sverige har vi fokus på det praktiska och även på mer utrustning som underlättar.
I Etiopien råder en konstant brist på apparater, hjälpmedel och mediciner. Men läget har under de senaste sex åren blivit bättre.
– När vi öppnade kliniken år 2001 fanns två, tre mediciner för behandling av hjärtsvikt. Nu finns det dubbelt så många mediciner mot hjärtsvikt, högt blodtryck, höga blodfetter och arytmier ute på marknaden. Men många får fortfarande sina mediciner från släktingar bosatta utomlands, berättar Elehu Feleke.
I dag finns här i Addis Abeba två universitetssjukhus, fyra offentliga allmänsjukhus samt fem större och ett antal mindre privata allmänsjukhus. Standarden varierar.
Elehu Feleke betecknar njursjukvården som hyfsad och den allmänna sjukvården som allt bättre och bättre. Innan han själv etablerade sin klinik för hjärtsjuka fanns det endast ett statligt sjukhus med ständigt begränsade resurser för dessa patienter.
– Vi försöker vara bäst. Ett kvitto på det är att de andra sjukhusen skickar patienter hit. Men för att vi ska kunna hålla högsta klass måste vi knyta fler hjärtspecialister till oss, och det tar tid.
– Det finns inga.
Hittills har läkarna på ICMC kunnat utföra ett enda invasivt ingrepp: insättning av pacemaker, ett enkelt ingrepp som tar 30 till 90 minuter. På det nya sjukhuset blir det fler.
Sjukhuset har i dag ett avtal med ett indiskt kardiologteam, verksamt i bl a Östafrika, lett av kardiologen Shoaib Padaria från Bombay i Indien.
Han är på plats den dag vi besöker sjukhuset och berättar att han och hans team – »my boys« – kommer till ICMC en gång varannan månad och opererar 50–60 patienter vid varje besök.
ICMC betalar deras resor och logi, i övrigt får teamet betalt per patient – pris enligt överenskommelse.
– Vi valde Indien främst för att etiopierna själva väljer Indien eller Thailand när de åker utomlands för sjukvård, säger Elehu Feleke. Vården där har i dag en sådan standard att även folk från Europa och USA väljer dem för att kunna kombinera sjukvård med turism, så kallad hälsoturism.
Etiopier söker också vård i Sydafrika, Kenya, Israel och Jordanien.
Fördelen med det flygande kardiologteamet från Indien är att patienterna slipper kostnader för egen och oftast minst en följeslagares resa samt alla kringkostnader. Genom att ingreppen görs på plats i Addis Abeba blir kostnaden endast en tredjedel, enligt doktor Shoaib Padaria.
Ju fler patienter som delar på kostnaderna för teamet, desto billigare blir behandlingen, och fler kan på sikt få råd.
Samtidigt som det indiska teamet utför ingreppen utbildar de också de inhemska läkarna. Målet är att dessa så småningom ska kunna ta över. Då kan Shoaib Padaria och hans medhjälpare övergå till andra operationer, och på så vis utvecklas verksamheten.
När doktor Shoaib Padaria berättar om vad man kan göra på ICMC i Addis verkar allt möjligt. Det kärl verkar inte finnas som inte på något vis kan göras rent från blodfetter etc, och han talar om utvecklingen på området som en nu pågående teknisk revolution i Indien.
På ICMC kostar en första undersökning runt en svensk hundralapp, ett arbets-EKG nästan dubbelt så mycket. Att få en pacemaker går på mellan 20 000 och 45 000 kr. Den som behöver ligga på sjukhuset med övervakning får punga ut med 400 kr per natt. Utan övervakning blir det billigare.
– Tyvärr kan vi inte arbeta gratis, säger Elehu Feleke, som dock är säker på att verksamheten här med tiden kommer att gynna även de fattiga.
Vi går husesyn i det lilla sjukhuset, som inte alls andas samma sterilitet och opersonlighet som ett svenskt sjukhus ofta gör. Här råder en vänlig stillhet, alla blir bemötta med varma leenden.
Från väntrum, inskrivning, undersökningsrum och laboratorieutrymmen, som utgör öppenvårdsmottagningen, måste man gå utomhus för att komma till andra utrymmen, t ex läkarnas gemensamma, rätt trånga läkarexpedition, vilken också är ett kombinerat bibliotek och sammanträdesrum, tvätteriet, köket, bårhuset och salarna med patienter.
Trädgården mellan enheterna bjuder på sol, frisk luft och fågelsång. Rena lakan hänger på tork en bit bort från sjukhusets ambulans.
Det mesta av utrustningen har Elehu Feleke och hans medhjälpare skaffat via internationella, personliga kontakter.
– Allting behöver inte vara sprillans nytt, som det ofta är i västvärlden. Mycket fungerar utomordentligt, även med några år på nacken. Men inför flytten till det större sjukhuset måste det mesta förnyas.
I dag finns två defibrillatorer, två ekokardiografi-
apparater, komplett laboratorium, fyra väggfasta och fyra mobila övervakningsutrustningar samt en C-båge tillräcklig för inläggning av pacemakrar.
Till det nya sjukhuset är ett stort kateteriseringslaboratorium på väg. Angiografi och kranskärlsröntgen kommer att bli basen i den nya verksamheten, med tiden förhoppningsvis även toraxkirurgi.
Elehu Feleke säger att sjukhuset just nu befinner sig på den nivå som ett svenskt landsortssjukhus gjorde på 1980-talet. Tekniken fanns men var koncentrerad till ett fåtal regionsjukhus i Sverige. Under en lång period fick patienter från alla sjukhus i Stockholmstrakten komma till Karolinska sjukhuset för kranskärlsröntgen och ballongvidgning. Nu utförs dessa ingrepp på minst fyra sjukhus i Stockholm.
– På samma sätt får läkarna här nu remittera patienter till centrum utomlands för dessa åtgärder. Snart kommer dock dessa ingrepp att kunna göras hos oss.
Från början var sjukhuset bara en dröm.
– Jag ville skapa något nytt och kände mig på något vis skyldig att hjälpa till med sjukvården i mitt forna hemland. Jag kände att det stipendium jag fått som ung för att utbilda mig till läkare i Sverige egentligen var till hela det etiopiska folket.
– Jag ville dela med mig, och det gör jag nu.
Redan nu finns planer – och ritningar – på ett ännu större sjukhus än det man nu står i begrepp att flytta till.
Elehu Feleke låter mig dock förstå att arbetet här inte har varit en dans på rosor. Och ja, det har funnits stunder då han funderat på att ge upp och åka hem till Stockholm.
Sedan 2001, då han öppnade kliniken, har han vissa år bott halvårsvis här i Addis Abeba.
Andra perioder har han pendlat mellan kontinenterna.
Han planerar nu för att avveckla sig själv.
– Tänk att slippa de ständiga flygresorna, att kunna dra sig tillbaka till sommarhuset i Norrtälje, påta i jorden och läsa alla de där böckerna som blivit liggande. Njuta av den nya lägenheten i centrala Stockholm.
Klarar du det?
– Så klart jag gör, skrattar han. Fast min svåger brukar faktiskt ställa samma fråga. Jag har inte haft problem med att avveckla mig själv från de uppdrag jag hittills haft. Kanske för att jag är mer road av att bygga nytt än att administrera något som redan är skapat. Dessutom måste jag börja ta hänsyn till min ålder.
ICMC hade 2001 ett startkapital på 1,25 milj kr.
Nästan hela den summan (90 procent) kom från Elehu Feleke och hans VD Birkenesh Begashaw. I dag ligger aktiekapitalet på 2,6 milj kr (i dagens växelkurs). Mer än hälften kommer från personer bosatta utomlands.
För alla investeringar som behövs på det nya, större sjukhuset, med planerad inflyttning i juni i år, krävs mellan 9 och 12 milj kr.
– För fem år sedan skulle jag inte ha hittat många människor villiga att investera i sjukhuset. Men nu, sedan folk här nere sett hur viktig verksamheten är och att vi faktiskt räddar liv, så är jag inte längre orolig, säger Elehu Feleke, som dock räknar med att behöva ta även ett etiopiskt banklån.
Elehu Feleke visar oss väntrummet, beläget ute i friska luften framför dagkliniken, som är fullt av patienter varje dag. Bakom kliniken ligger sjukhuset för inneliggande patienter. Foto: Gunnel Åhlander
