Filmregissören Ingmar Bergman avled, 89 år gammal, den 30 juli. För läkarkåren får han genom dokumentet »Tre dagböcker«, 2004, ett speciellt intresse.

Hos Ingmar Bergmans hustru Ingrid von Rosen diagnostiserades i oktober 1994 en magcancer, vilken ledde till hennes död i maj 1995. Hon själv, Ingmar samt Maria von Rosen (deras gemensamma dotter) skrev under hennes sjukdom var sin dagbok. Dessa sammanställdes till en bok av Ingmar och Maria, som också skrev var sitt förord. Ingmar Bergman skriver i sitt förord att dagböckerna »är inskrivna i ögonblicket och har aldrig varit avsedda att läsas av någon annan än den som skrivit«. Skriften får ses som ett vittnesbörd och innehåller mycket privata känslor och reaktioner.
Att få tillgång till tankar, känslor och reaktioner av existentiell natur hos både en patient och dennes anhöriga under en längre sjukdomsprocess, som slutar med patientens död, är sannolikt unikt. Genom detta dokument kan skilda kategorier av vårdpersonal, inte minst läkare, få ökade insikter om olika möjligheter att möta patienter och deras anhöriga i en komplex vårdsituation vid livets slut.

Dokumentet visar utvecklingen av en svår cancersjukdom och ger en daglig beskrivning av de nakna känslor som kommer fram från tre berörda individers olika perspektiv – tre individer som får olika roller i den existentiella kris som de blir indragna i. Patienten,
Ingrid, genomgår både operationer och cellgiftsbehandlingar. Hon får under de perioder då hon känner sig bättre och kan vistas hemma, stå för vardagssysslorna, som matlagning, handling, att skjutsa maken Ingmar till arbetet m m. Ingrid lever i nuet både när det gäller sjukdomen och arbetet i hemmet. Hon är ofta mer orolig för Ingmar än för sig själv.
Ingmar reagerar med förtvivlan, ångest och barnslig, oregerlig sorg på hustruns sjukdom. Då han såg filmen Shadowlands fastnade han för repliken: »Lidandet driver ut oss ur barnkammaren« och kände sig träffad. Han skriver: »En 76-årig barnunge drivs ut och måste äntligen reagera som en vuxen.« Ibland orkar han inte med att Ingrid är hemma utan vill att hon skall vara på Sophiahemmet. Han går ofta ensam på kyrkokonserter – ett sätt för honom att stilla sin oro.

Dottern Maria, som först vid 22 års ålder fick reda på att Ingmar var hennes far, är nog den person som utgör det största stödet för patienten under hennes sjukdom. Maria gör också insiktsfulla analyser bl a av vad som händer i och mellan föräldrarna under sjukdomsprocessen. Genom främst Maria framkommer att sjukvårdspersonalen har en viktig roll både som ansvariga för den medicinska behandlingen och som insiktsfulla lyssnare och rådgivare.

»Tre dagböcker« är inte bara av stort värde för sjukvårdspersonal utan ger också vidgade inblickar i Ingmar Bergmans personlighet i ett krisskede.