Det var med stor förväntan som jag tog itu med denna lärobok i immunologi, vilken tidigare utkommit på danska men som i den senaste upplagan dessutom översatts till svenska.
Att skriva en lärobok som på ett klart och överskådligt sätt täcker immunologiområdets hastigt växande informationsmassa är en svår uppgift, men jag tycker att författarna har lyckats riktigt bra med detta.
De svenska faktagranskarna (professorerna Jan Ernerudh, Urban Forsum och Anders Rosén) har dessutom lyckats med målsättningen att genomsyra texten med en konsekvent och ämnesspecifik nomenklatur med termer och begrepp uttryckta på »normal« svenska.
Den allmänna inledningen (kapitel 1 och 2) kändes i och för sig lite trevande och på enstaka punkter lätt förvirrande, framför allt definitionen av antigen som »främmande« molekyler i allmänhet och upplysningen att kroppsegna molekyler »normalt inte är antigen«.
Dessa tidiga frågetecken rätas dock successivt ut ju längre man tränger in i de efterföljande och mer djupgående kapitlen.
Normalt ytterst »tunga« immunolog-
iska områden (speciellt om de inte är nedskrivna på det egna modersmålet), som den genetiska bakgrunden till variationsrikedomen hos immunglobuliner, T-cellsreceptorer och MHC, den molekylära bakgrunden till immunsystemets cellulära interaktioner, signaltransduktion och cytokinsignalering samt komplementsystemet och dess roll vid etablering och reglering av förvärvad immunitet, beskrivs på ett ytterst pedagogiskt sätt samtidigt som genomgången känns grundlig och heltäckande.
Författarna skall ha en eloge för att de i kapitlet som behandlar induktion och reglering av det adaptiva immunsvaret så pass distinkt poängterar (och pedagogiskt illustrerar) att det oftast handlar om en »dialog« och inte en »monolog« när immunceller interagerar med varandra.
Något som saknas är dock en mer ingående beskrivning av hur variationsrikedomen i det medfödda immunsvaret, som till stor del styrs av interaktionen mellan mikrobiella komponenter och Toll-liknande receptorer, på ett avgörande sätt styr utformningen av det efterföljande adaptiva immunsvaret.
Kapitlet om immunologiska analysmetoder är omfångsrikt och känns verkligen uppdaterat med »senaste nytt«. Förutom basala traditionella immunologiska tekniker så beskrivs mer eller mindre grundligt det mesta inom den moderna immunologiska analysarsenalen, inklusive fluorescensbaserad flödescytometri, ELISPOT, multipla analyser med fluorescerande mikrokulor samt genteknologiska metoder.
Traditionella kapitel om immunitet vid infektion, immundefekter och immunologisk vävnadsskada löper på bra utan större anmärkningar.
I avsnittet om tolerans och autoimmunitet har man även fått med det senaste vad gäller immunologernas nya »skötebarn«, dvs naturliga regulatoriska T-celler (Treg).
Författarna skall dessutom ha ytterligare en eloge för ett mycket informativt avsnitt om transplantationsimmunologi.
Imponerande är att de så pass lättfattligt lyckats förklara fenomenen direkt och indirekt presentation av transplantationsantigen samt kopplingen mellan dessa två presentationsvägar och akut respektive kronisk rejektion. Även avslutande kapitel om vaccination och immunterapi håller god klass.
Mitt sammanfattande slutomdöme blir att denna immunologibok på svenska utgör ett utmärkt alternativ till de mer omfattande (och ofta mer spekulativa) engelskspråkiga immunologiböckerna.
Boken rekommenderas varmt som kunskapsbas för grundläggande immunologiundervisning inom biologi-, medicin- och veterinärmedicinutbildningarna.
