Inom sjukvårdens alla områden möter man patienter med utmärkande drag i sin personlighet, ibland diagnostiserade som personlighetsstörningar. Dessa drag kan vara så destruktiva att de hindrar medicinska insatser att nå förväntad framgång. Psykiatrin konsulteras, och även om personlighetsaspekten finns med vid bedömning av patienten är bedömningen svår, och patienten riskerar att få ett sämre omhändertagande.

Olika förklaringsmodeller har gjort anspråk på att kunna svara på frågan vad som formar en människas personlighet. Stundtals har det blivit häftiga strider med implikationer för behandlingsval och människosyn.
Det är därför värdefullt att det nu finns en svensk bok, »Personlighetspsykologi«, som tar avstånd från rivaliteten och belyser olika aspekter av personligheten på ett gediget och ansvarsfullt sätt.

Författarna Claudia Fahlke, professor vid psykologiska institutionen med rötter i biologisk psykologi, och Per Magnus Johansson, psykoanalytiker och docent i idé- och lärdomshistoria, båda vid Göteborgs universitet, har i sin beskrivning av personligheten utgått från de fyra perspektiven egenskapsteori, humanistisk psykologisk teori, kognitiv beteendeteori och psykoanalytisk teori.
De har tagit hjälp av Lars-Gunnar Lundh, professor i klinisk psykologi i Lund, Gunnar Karlsson, professor i psykologi i Stockholm samt Teci Hill, fil dr i psykologi i Stockholm.
I bokens fyra huvudkapitel avhandlas de olika teorierna var för sig. Samtliga författare utgår från sitt eget kunskapsområde, och teorierna presenteras på ett kunnigt och engagerat sätt utan att läsaren behöver någon särskild förkunskap.
Flera passager stimulerar även till fortsatta egenstudier.

I bokens avslutande kapitel skärskådas teorierna utifrån hur de förhåller sig till empiriska data, på vilket sätt psykets struktur beskrivs och hur de förklarar personlighetens drivkraft. Vad som är normal personlighet problematiseras, och här visar författarna att de olika teorierna i vissa aspekter kan förhålla sig lika inför normalitetsbegreppet medan å andra sidan en teoribildnings olika delar kan förhålla sig olika.

Personlighetens komplexitet tydliggörs i detta avslutande kapitel, och författarna klargör att »vår strävan har varit att skriva en bok med teoretiskt djup som gör det möjligt för den tänkta läsaren att arbeta vidare med att jämföra
teorierna och problematisera deras inbördes förhållande«.

Lyckas de? Ja, utan tvekan. »Personlighetspsykologi« är en bok skriven av kunniga författare, och Claudia Fahlkes och Per Magnus Johanssons avslutande jämförelser är intellektuellt stimulerande.
I ett historiskt perspektiv har de fyra teorierna om personligheten på olika sätt varit knutna till läkarens praktik.
När exempelvis psykoanalysen introducerades i Sverige var det under lång tid endast läkare som fick utbilda sig till psykoanalytiker, vilket för övrigt även gällde för andra länder. Diagnossystemen, DSM-IV och ICD-10, som används idag baserar sig i huvudsak på egenskapsteorin, och i utbildningen av psykiatriker idag hörs allt starkare röster om obligatorisk utbildning i kognitiv teori.

»Personlighetspsykologi« erbjuder en möjlighet att jämföra personligheten utifrån olika teorier. I sin förlängning utgör boken även en grund för intellektuella jämförelser av människans psykiska lidande i stort.