Elektrokardiologi är ett begrepp som under de senaste decennierna fått en alltmer breddad betydelse. Det är länge sedan den ursprungliga elektrokardiografin, EKG, var allenarådande inom området. Nya tekniker, exempelvis mer eller mindre avancerad signalbehandling av EKG, har öppnat möjligheter till detaljanalyser av dess olika beståndsdelar, vilket i sin tur bidragit till ökade diagnostiska möjligheter.
Den kateterburna undersökningsmetodiken har utvecklats på ett sätt som gör det möjligt att studera de elektrofysiologiska skeendena intrakardiellt på ett sofistikerat sätt. I och med att tillgången till dessa nya tekniker ökar ställs ökade krav såväl på användarna, läkare och annan sjukvårdspersonal, som på forskare för att kunna tillgodogöra sig det nya som utvecklingen erbjuder.

Det är därför mycket välkommet när nu en sammanfattande lärobok om elektrokardiologi presenteras med Olle Pahlm, klinisk fysiolog, och Leif Sörnmo, elektrovetenskapare – bägge verksamma i Lund – som redaktörer. De har samlat en mycket kompetent skara medarbetare omkring sig med ambitionen att fokusera på den kliniska tillämpningen av de olika elektrokardiologiska metoderna.
Resultatet har blivit en gedigen lärobok, där väsentliga avsnitt täcker även den tekniska och vetenskapliga bakgrunden. För fullständighetens skull har man tagit med även några metoder som fortfarande befinner sig på forskningsstadiet och ännu inte vunnit insteg i kliniken.
Detta medför att vissa kapitel får en förhållandevis teoretisk och forskningsbetonad inriktning med för »vanliga« kliniker svårbegripliga matematiska formler och invecklade elektrofysiologiska resonemang. Emellertid får detta bedömas som nödvändigt för att ge innehållet den heltäckande karaktär som man eftersträvar.
Man får då också acceptera att det är svårt att hitta en enhetlig målgrupp. Alla läsare kommer inte att läsa boken från pärm till pärm, utan olika kategorier läsare kommer att välja det eller de avsnitt som passar bäst i den aktuella situationen.

För kliniskt verksamma läkare och sjukvårdspersonal i övrigt är kapitlen om avledningar och datortolkning välavvägda och instruktiva. Bland annat framskymtar en sund skepsis mot en övertro på den automatiska datortolkningen, vars felkällor poängteras vederhäftigt. Prehospitalt EKG kunde kanske ha fått ett lite större utrymme. Exempelvis hade det varit bättre att i en lärobok som denna få information om den nyligen beskrivna framgångsrika algoritmen för tolkning av prehospitalt EKG i stället för att tvingas gå till den refererade källan.
Verksamma inom intensivvården har mycket att hämta i kapitlen om arytmiövervakning och kontinuerlig ischemiövervakning med EKG/VKG. Även verksamma inom obstetriken får sitt genom ett kapitel om EKG som fosterövervakningsmetod. Här kan man, liksom i ytterligare några kapitel, genom en del upprepningar märka att det rör sig om två författare – något som dock inte påverkar helhetsintrycket i negativ riktning.

ST-analys vid arbetsprov behandlas mycket utförligt, och dess nytta och användbarhet avvägs väl mot dess fel och brister. Kapitlet om ambulatoriskt EKG är också omfattande, men möjligen har avsnittet om klinisk arytmianalys fått onödigt stort inslag av ren arytmidiagnostik.
Man noterar, kanske med viss förvåning, att det gamla begreppet Holtermonitorering inte nämns. Det gör det däremot i det mycket omfångsrika kapitlet om den invasiva elektrofysiologiska utredningen, vars mycket instruktiva innehåll inte skall nedvärderas av att avsnittet om undersökningstekniken delvis fått karaktären av instruktionsbok.
Kapitlets heltäckande innehåll betonas genom att man avstår från referenser i löpande text och i stället hänvisar till rekommenderad läsning av tre andra läroböcker i ämnet.
Detsamma gäller det välskrivna kapitlet om pacemaker-EKG, där man som läsare närmast kan tycka att det snarare är den ganska fantastiska utvecklingen av de tekniska resurserna som styrt behoven och inte tvärt om, vilket egentligen hade varit naturligare.

Hjärtfrekvensvariabilitet och sena potentialer ägnas var sitt kapitel. Begreppen har ju varit väl kända länge, medan deras kliniska tillämpning börjat göra sig gällande först under senare år. En slagsida åt den teoretiska bakgrunden infinner sig här med nödvändighet. Detta och de svårigheter som fortfarande existerar kring deras användning framhålls på ett förtjänstfullt sätt.
Ett kapitel som också får en teoretisk dominans handlar om non-invasiv analys av förmaksflimmer, där behovet av fortsatt forskning starkt poängteras.

Signalbehandlingen av EKG är ju en väsentlig bas för den utveckling som utgör bakgrunden till denna bok. För en kliniker får kapitlet som avhandlar detta ett klart mer teoretiskt än praktiskt innehåll, vilket i och för sig ligger i sakens natur. Inte desto mindre har det sin givna plats i boken.
Detsamma gäller kapitlen om högfrekvens-EKG och repolarisationsanalys, som än så länge torde ha störst intresse för forskare inom området. Dessa bör kunna ha god hjälp, inte minst vad gäller repolarisationen, där författarna samlat inte mindre än 165 referenser. Det vanliga antalet för kapitlen i övrigt ligger kring 30–40 referenser.

Även om boken kan betraktas som en aning heterogen genom skillnader i uppdelning mellan teori och praktisk tillämpning blir slutsatsen att den utgör ett mycket värdefullt tillskott till den litteratur som täcker in viktiga delar av den kliniska medicinen. Snarare blir denna heterogenitet till en fördel genom att läsare med specialintresse lätt kan finna utrymme för att bredda sina kunskaper inom samma två pärmar.
Boken bör få en given plats såväl på forsknings- och klinikbibliotek med elektrokardiologisk inriktning som hos enskilda forskare, läkare och annan sjukvårdspersonal med samma intressen.