Enligt Todd Endelman [1] växte de konverterade judarnas (nykristna, marraner) antal i London under Elisabet I:s regeringstid. En av immigranterna var blivande livmedikus Roderigo Lopez (?–1594), som senare anklagades för att ha planerat att förgifta drottningen och som avrättades år 1594. Han ansågs ha inspirerat William Shakespeare när denne skapade personen Shylock i sin pjäs »Köpmannen i Venedig« (1596).
Ovannämnda passus i Endelmans bok fick mig att granska litteraturen i ämnet, och jag fann då Zemans intressanta artikel om kollegan Roderigo Lopez. Följande beskrivning av Lopez öde baserar sig huvudsakligen på Zemans artikel [2].

År 1518 grundade Henrik VIII the Royal College of Physicians för att höja den medicinska standarden i Londonområdet. Ingen person som inte hade avlagt examen i Oxford eller Cambridge kunde få tillstånd att utöva yrkesverksamhet som läkare i London. På grund av bristen på kompetenta medicinare anlände läkare från kontinenten – från Frankrike och Holland [2].

Roderigo Lopez var född i Portugal [3] men anlände till England förmodligen från Antwerpen, där ett stort antal konverterade judar levde. Man förmodar att han hade fått sin utbildning i Portugal, Spanien eller Italien. År 1569, omkring tio år efter det att han hade anlänt till England, erhöll han av the Royal College tillstånd att praktisera i London.

Lopez anlände till London år 1559 och fann där en blomstrande koloni av portugisiska och spanska judar – förföljelsens offer, vilka utåt var kristna men fortfarande höll fast vid sin gamla tro.
Om hans tidigare liv vet man praktiskt taget inte någonting. Födelseorten, föräldrarna och universitetet där han utbildades är okända. Det kan bero på branden som till stora delar förstörde the College of Physicians’ arkiv – bl a det värdefulla Harvey-materialet [2].

År 1569 fick Lopez uppgiften att föreläsa i anatomi men vägrade och dömdes att betala 4 pund i böter. Han talade utöver spanska och portugisiska även latin och hebreiska och lärde sig snabbt det engelska språket.
I annaler från år 1571 nämns att han hade försummat att behandla ett svullet skenben tillhörande en betjänt till lord Burghley och blivit tvungen att återlämna arvodet. Några år tidigare hade han anknutits till Saint Bartholomews Hospital som förste husläkare.

Denna post gav Lopez möjlighet att samarbeta med sjukhusets många framträdande kirurger. Hans privatpraktik växte i omfattning, mycket beroende på hans medicinska och sociala kontakter med inflytelserika personer i drottningens omgivning.
År 1577 blev han chefsläkare för greven av Leicesters residens. Hans position väckte dock avund, och även hans judiska påbrå nämndes i skrifter. År 1586 blev han drottningens livmedikus [2]. Lopez kliniska skicklighet framhölls av bl a den berömde kirurgen William Clowes och av Francis Bacon.

Relationen mellan drottning Elisabet och hennes livmedikus var förtrolig och vänskaplig trots att några personer i drottningens närmaste omgivning (t ex greven av Essex) försökte slå en kil mellan dem.
Intrigerna ledde till att Lopez anklagades för konspiration mot drottningen. I rättegången framhölls som bevis bl a ett brev där det skrevs om pärlor, mysk och bärnsten. De som anklagade honom gjorde gällande att det som åsyftades var gift, vapen och fartyg.
Drottningen väntade i tre månader innan hon signerade dödsdomen, och efter att denna verkställts återlämnade hon Lopez egendom till dennes änka [2].

Zeman anger att, trots enstaka frågetecken, modern forskning klart indikerar Lopez oskuld beträffande planerna att förgifta drottning Elisabet [2].
En viktig faktor i den fällande domen var den ovannämnde grevens animositet mot honom. Han använde Lopez som ett redskap i kampen mot sina politiska motståndare. Ironiskt är att greven av Essex omkring sju år senare mötte samma öde i Tower Yard.