För 70 år sedan publicerades en bok som väckte mycket stort intresse inom medicinsk forskning. Den innebar förhoppningar om betydande framtida medicinska framsteg rörande transplantationskirurgi. Bokens titel är »The culture of organs« (Hamish Hamilton Medical Books; 1938), och den var dedicerad till den kände fysiologen Claude Bernards minne.
Författare var den redan då välrenommerade Nobelpristagaren i fysiologi eller medicin, Alexis Carrel (1873–1944), i samarbete med den, för sin dristiga ensamflygning över Atlanten 1927, världsberömde svenskättlingen Charles Lindbergh (1902–1974). Carrel står för bokens medicinska och fysiologiska avsnitt medan Lindbergh, som konstruktör, borgade för den laboratorietekniska sidan. Redan 1931 hade Lindbergh publicerat ett arbete i Science med titeln »Apparatus to circulate liquid under constant pressure in a closed system«.
Lindberghs namn har vid två tillfällen varit förstasidesstoff på tidningar världen över. Första gången var den 21 maj 1927 efter att han i sitt flygplan, »Spirit of St. Louis«, flugit nonstop över Atlanten och sedan trött men välbehållen landat i Paris. Denna ensamflygning var ett våghalsigt tilltag, eftersom man på förhand inte kunnat beräkna vare sig flygplanets prestationsförmåga eller pilotens uthållighet att kunna navigera säkert efter 33,5 timmars flygning utan sömn. Men företaget lyckades, och hjälteglorian var befogad.
Den andra gången hans namn så att säga flög över jorden var 1932, när hans och hustrun Annes 18 månader gamle son kidnappades i hemmet i utpressningssyfte och strax efteråt blev funnen mördad i en intilliggande skog. Trots en intensiv polisjakt dröjde det till 1936 innan gärningsmannen greps och dömdes till döden. Ett gangstermord som på den tiden väckte större sensation världen över än vår tids dagliga terrordåd med många döda, som likväl inte verkar engagera på samma sätt.

Lindberghs svenska släktskap hänför sig till farfadern, riksdagsmannen Ola Månsson, en välbärgad lantbrukare från Smedstorp i Skåne, som tillhörande bondeståndet bl a pläderade för ökade rättigheter för kvinnor, fullt medborgarskap för judar och reducerade handelsrestriktioner. Detta var inte populärt. Han blev motarbetad och råkade dessutom in i äktenskapliga problem, varför han beslöt att följa strömmen av emigranter, som i stor utsträckning slog sig ner som nybyggare och farmare främst i Minnesota. I samband härmed ändrade han både sitt för- och efternamn till August Lindbergh. Hans son gjorde karriär som advokat och bankman samt invaldes i kongressen som republikan. År 1902 föddes barnbarnet Charles. Skolresultaten var för hans del inte lysande ens i naturvetenskapliga ämnen. Charles påbörjade dock en ingenjörsutbildning men hoppade av de akademiska studierna för att i stället ägna sig åt en spännande, för att inte säga äventyrlig, pilotutbildning inom armén. Flyget absorberade under några år hela hans intresse, och vid sidan av sin fasta anställning gjorde han avancerade och ekonomiskt givande flyguppvisningar, som var så populära i flygets barndom. Slutligen nappade han på ett erbjudande att tjäna 25 000 dollar, som utlovats av hotellägaren Raymond Orteig till den som först kunde genomföra en nonstop-flygning över Atlanten. Detta blev början till Charles Lindberghs internationella berömmelse.
Hans minst lika viktiga insatser som forskningsingenjör inom biologi, fysiologi och cytologi är däremot mindre kända och har i motsats till ovanstående händelser inte gett upphov till berömmelse och braskande rubriker i pressen. Tvärtom är hans insatser inom detta område alltför lite uppmärksammade. Därför kan det vara på sin plats att nu jämnt 70 år efter publiceringen av de uppmärksammade forskningsresultaten belysa hans insatser på detta område.

Det är ofta tillfälligheter som banar väg för nytänkande och framgång. Redan under ungdomsåren uppger Lindbergh att han haft en viss dragning åt den medicinska sfären, uppmuntrad av tre morbröder som alla var läkare. Uppgifter i memoarböcker ska man förvisso ta med en nypa salt, men han skriver i sin till svenska översatta bok »Ett liv« (Lindfors Förlag; 1982) att det var i samband med en anhörigs svåra hjärtsjukdom som han hade frågat läkarna om man inte skulle kunna få patienter att överleva med ett mekaniskt hjärta. Detta var då inom professionen en alltför revolutionerande tanke, men med benäget bistånd av en intresserad narkosläkare, Paluel J Flagg, kom han i kontakt med professor Carrel, och så började deras samarbete på Rockefellerinstitutet. Carrel å sin sida hade fått Nobelpriset i fysiologi eller medicin redan 1912 för sin forskning rörande transplantationskirurgi och därefter under flera år utan större framgång försökt konstruera en apparat som under lång tid skulle kunna hålla såväl isolerade cellodlingar som hela organ vid liv utan att drabbas av syrebrist och infektion.
En som tidigt uppmärksammade Lindberghs insatser som forskare var Lundaprofessorn i zoologi Bertil Hanström. I en artikel med rubriken »Det konstgjorda hjärtat« i boken »Marulk« (Globförlaget; 1946) berättar han om den redan världsberömde svenskättlingens framgångar. I samband med ett besök på Rockefellerinstitutet 1935 fick han kännedom om Lindberghs värdefulla insatser som laboratorieingenjör på det berömda forskningsinstitutet. Bland annat förevisades där »den historiskt ryktbara överlevande bindväv av ett kycklingembryo, som levat ett par gånger ett normalt hönslivs längd«, ett resultat av Carrels tidigare experiment. Hanström skriver vidare: »Det förvånade mig en smula att finna den bekante flyghjältens namn på de vid institutionen arbetande ty vid den tiden var det ännu icke allmänt bekant att Nobelpristagaren Alexis Carrel sökt den som en utmärkt mekaniker kände Lindberghs bistånd för lösningen av ett problem, med vilket han länge arbetat – försöket att hålla icke blott isolerade vävnader utan hela och så vitt möjligt intakta organ levande under längre tider.«

Den första uppgiften för Lindbergh blev att konstruera en perfusionspump, som under sterila förhållanden och så fysiologiskt som möjligt skulle kunna hålla igång en pulserande blodcirkulation i skilda organ. Det fordrade nya tekniska lösningar. Plexiglas utgjorde t ex det nya material som ersatte glas, gick lätt att forma och var resistent mot alkalier och svaga syror. Den slutliga apparatuppsättningen för experiment med levande organ in vitro med hjälp av olika vätskekombinationer framgår av bilden ovan. De initiala försöken blev lyckade, och redan 1936 kunde Carrel och Lindbergh på en internationell kongress för cellforskning i Köpenhamn demonstrera sina experiment med ett »konstgjort hjärta«. En innovation som så småningom skulle bana väg för den operationsmetod som genomfördes av Christiaan Barnard i Sydafrika 1967, ett ingrepp som numera blivit i det närmaste rutin vid medfödda och förvärvade hjärtfel som inte kan behandlas på annat sätt. De visade också redan då att det skulle vara möjligt, inte bara djurexperimentellt utan även kliniskt, att transplantera njurar, mjälte, sköldkörtel och andra organ.
Samarbetet på Carrels laboratorium avbröts tyvärr i samband med krigsutbrottet och framför allt efter japanernas angrepp på Pearl Harbor. Trots sitt primära motstånd mot USAs deltagande i världskriget återgick Lindbergh till sin ursprungliga flygarkarriär och engagerades som testpilot av nya stridsflygplan i Stillahavsområdet, men han förblev krigsmotståndare och engagerade sig bl a i Världsnaturfondens verksamhet. Helt annorlunda blev professor Carrels eftermäle. Han återvände 1941 till sitt av tyskarna ockuperade fädernesland och råkade samarbeta med Vichyregeringen som en av ledarna för en nybildad forskningsfond för humanstudier samtidigt som han liksom många av dåtidens forskare omhuldade de då aktuella rasteorierna. Efter krigsslutet avskedades han från sin post samtidigt som över 20 franska städer, inklusive Paris, strök hans namn på skyltarna till de gator som uppkallats efter honom. Denna tragiska avslutning på karriären berör dock inte hans grundläggande medicinska forskningsresultat.
Lindbergh har inom olika områden gjort sig känd och aktad, som pionjär inom både flygteknik och experimentell biologisk forskning. Ofta är det den projektansvarige forskaren som får äran av nya epokgörande framgångar. Därför kan det vara berättigat att någon gång även prisa de medhjälpare som gjort forskningen möjlig. Det gäller inte minst Charles Lindbergh, vars insatser för den medicinska forskningen inte nämns ens i våra vanligaste uppslagsböcker.


Charles Lindbergh. (1902–1974) framför sitt flygplan »Spirit of St. Louis«, i vilket han ensam utförde den första flygningen över Atlanten 1927. Foto: Scanpix/Corbis



Efterlysning av den gärningsman somkidnappat Charles och Anne Lindberghs 18 månader gamle son. Sonen blev funnen mördad. Foto: IBL Bildbyrå0



Lindberghs berömda perfusionspump. På omslaget till Time Magazine publicerades 1938 denna målning av Alexis Carrel och Charles Lindbergh med perfusionspumpen. Foto: SPL/IBL Bildbyrå