Hemulen tänker på Mumindalen och minns hur det är att vakna glad. Så inleder Hyyppä sin bok om det sociala kapitalets betydelse för hälsan. Varför lever finlandssvenskar betydligt längre än finländare i öst?
Det var den frågan som ledde överläkaren vid Finlands Folkhälsoinstitut, som också är docent i både neurologi och rehabilitering, till att börja sina efterforskningar om den svensktalande minoritetens hälsa i Finland. Han vidgar sina studier och finner att »kustfolk« i väster som finlandssvenskarna kring Vasa, ålänningarna, hallänningarna i Sverige och folk på Norges västkust lever längre än övriga i respektive länder.

Förklaringen är det sociala kapitalet, som definieras som en »vi-känsla«, en gemenskap och tillit liknande den vi känner från Mumindalen. Ett genombrott var amerikanen Putmans undersökning av de sociala skillnaderna i Nord- och Syditalien som var starkt kopplade till hälsan mätt som levnadsålder.
Han påvisade också det sociala kapitalets nedgång i USA, som satte igång en global aktivitet bland ekonomi- och samhällsforskare. Putnam definierade det sociala kapitalet som medborgarnas inbördes tillit, normer och nätverk, som förbättrar samhällets verksamhet.

Kritiken har varit hård mot detta begrepp som är lätt att uppfatta som flummigt. I praktiken innebär det att människor, utöver banden till familj och arbetskamrater, har svaga och frivilliga sociala förbindelser. Det kan vara idrottsföreningar, sångkörer, kyrkan och så vidare, där man har tillit till varandra och ett gemensamt mål. Starka förbindelser som sekter eller politiska partier med starka band anses snarast ha en skadlig effekt på hälsan.

Ska man tro på detta? Hyyppä argumenterar övertygande från sina stora studier av finlandssvenskarna. I en lång uppföljning finner han att bland de mest hobbyaktiva lever 94 procent efter 20 år men endast 79 procent av den mest passiva fjärdedelen. Detta var oberoende av andra kända riskfaktorer, som rökning, övervikt med flera kända hälsorisker, som han följde och korrigerade för.
Han går så långt att han säger att de mest passiva har samma dödsrisk som rökarna. Det sociala kapitalet har däremot ingen påverkan på cancerdödligheten.

I en betydande litteraturgenomgång visar Hyyppä hur OECD, WHO och Världsbanken har tagit upp begreppet och bedriver aktiv forskning. Det sociala kapitalet definieras lite olika av dem med tyngdpunkten på nätverk och stöd respektive social sammanhållning. När det gäller antal föreningar och medlemskap bland medborgare ligger Sverige i topp.
Men tendensen är sjunkande liksom i många andra länder. Tillhörighet till ett mindre kollektiv, tex en sångkör, är stärkande för självkänslan, som är en av de mest hållbara parametrarna för god folkhälsa.

Boken kanske inte har så mycket nytt att ge epidemiologerna, som naturligtvis känner till dessa fakta. Den är lättläst och närmast populärt skriven med en del upprepningar. Det gör att man kan ta till sig budskapet nästan var man än slår upp den.
Den borde vara en viktig läsning på vårdcentralerna. Det finns ett starkt vetenskapligt underlag för att ordinera sångkörer, ornitologiska föreningar och bridgekvällar till dem som vill öka sin välfärd och leva länge. Så att man vaknar glad, som i Mumindalen.