Sjukdom och lidande upplevs i ett kulturellt, socialt och historiskt sammanhang. Känslor och upplevelser kan ges skilda betydelser, uttryckas och kommuniceras på olika sätt.
Manualen har utvecklats utifrån förslaget till en kulturformulering och avser att komplettera den multiaxiala diagnostiska bedömningen enligt DSM IV (Diagnostic and statistical manual of mental disorder. Fourth edition. Washington DC: American Psychiatric Association; 2000) och vara ett hjälpmedel i en mångkulturell vårdmiljö eller vid enstaka kulturmöten.

Författarna vill »uppmuntra kliniker att utforska patientens sociokulturella sammanhang utifrån ett dynamiskt kulturperspektiv och motverka kulturell och etnisk stereotypering och exotisering«. Likaså vill de stödja klinikerna i att reflektera över sina egna traditioner, teorier, värderingar och arbetssätt.

Manualen är skriven för kliniker för att de vid psykiatrisk diagnostik lättare ska kunna utgå från patientens perspektiv på sjukdom i hans/hennes sociala och kulturella sammanhang. Den kan användas av allmänläkare, psykiatrer, psykologer, kuratorer, men också av andra som träffar patienter med stressrelaterade besvär och psykiska symtom.
Den har utvecklats i ett samarbete mellan Transkulturellt Centrum, Stockholms läns landsting och Spånga psykiatriska mottagning, Norra Stockholms psykiatri.

Manualen ger möjligheter att systematiskt beakta och beskriva individens kulturella identitet, kulturella förklaringar till sjukdom (eng »illness«), kulturella faktorer som har betydelse för den psykosociala miljön och funktionsnivån som kan påverka mötet mellan individen och klinikern. Kulturformuleringen avslutas med en övergripande diskussion om hur beaktande av kulturella faktorer påverkar en allsidig diagnostik och utformning av en gemensam och realistisk behandlingsplan.

Kulturformuleringens grund är den etnografiskt inspirerade patientintervjun. Etnografin betonar betydelsen av att betrakta människorna som aktörer och försöka förstå deras perspektiv.
Författarna har utökat manualen med ett avsnitt om migration och ackulturation, om förändring som innebär förändring inte bara på gruppnivå utan ibland också av individens identitet. Frågor om identitet kan upplevas som känsliga, och författarna betonar vikten av att klinikern på ett respektfullt sätt tar reda på hur det ser ut för den enskilda patienten.

I manualen ges förslag på relevanta frågor för varje avsnitt av patientintervjun. Den är skriven på ett ödmjukt sätt och uppmanar på flera ställen till att man inom vården inte ska kategorisera människor genom att tex tillskriva dem en uppfattning utifrån kultur och etnicitet. Istället bör behandlaren aktivt försöka ta reda på vad patienten kommunicerar och vilken mening hon ger sina besvär och sin situation.
Intervjun i kulturformuleringen kan gärna genomföras så tidigt som möjligt i bedömningsprocessen, tex vid något av de första återbesöken. Intervjuare kan vara klinikern som ansvarar för den diagnostiska bedömningen eller en teammedarbetare.

Manualen är ett viktigt komplement till diagnostik av psykiska besvär och sjukdomar. Den ökar klinikerns möjlighet att göra en korrekt nosologisk kategorisering, förstå patientens perspektiv, skapa en bra behandlingsallians och utforma en gemensam behandlingsplan. Den är lättförståelig och har ett behändigt format.
Begrepp förklaras på ett bra sätt. Det som kanske också kunnat ingå är några fenomen som uppstår vid översättning. Tex »psychiatric disorders« har på svenska blivit »psykiska sjukdomar«. En diskussion om begreppen »illness«, »disorder«, »disease« och »sickness« hade varit på sin plats.
»Kultur, kontext och psykiatrisk diagnostik« kan varmt rekommenderas till en större läsekrets än enbart till dem inom klinisk psykiatri och undervisning. Man kan också läsa manualen som en bok, reflektera över kulturens betydelse, över samhörighet och tillhörighet både när det gäller patienter och en själv som behandlare.