Den här EKG-samlingen vänder sig till läkare, sjuksköterskor och biomedicinska analytiker under utbildning eller i klinisk tjänstgöring med krav på viss förmåga att bedöma EKG-resultat. Boken återger en representativ och utförlig samling av drygt 100 EKG-exempel tagna ur en EKG-tolkares vardag i en realistisk och till synes slumpvis ordning, inklusive fall med typiska felkopplingar av EKG-elektroderna.
Vid behov av mera systematiskt lärande kan läsaren med hjälp av innehållsförteckningen välja EKG-exempel på temat arytmier, infarkter, retledningshinder eller EKG-förändringar av mera ospecifik karaktär. Tack vare de mycket tydliga och praktiska ekg-presentationerna på de vänstra boksidorna som inkluderar tillräckligt många anamnesuppgifter, samt med de oftast tydliga förklaringarna på sidan bredvid, lämpar sig boken utmärkt för en kurs i praktisk EKG-tolkning, alternativt för självstudier med en systematiskt EKG-lärobok vid sidan om.
Ett appendix innehållande de viktigaste normalvärdena kan man dock anse hade varit till hjälp vid självstudier, som riskerar att ske i en miljö utan omedelbar tillgång till Minnesotakoderna.
Även en van EKG-tolkare kan förbehållslöst fastställa att en systematisk genomgång av bokens EKG-exempel är ytterst intressant och medför lärorik kompetensuppdatering. Dock kan man ibland bli förvånad av jämförelserna mellan de egna oberoende tolkningarna och bokens facit. Således skulle undertecknad i cirka 10 procent av EKG-exemplen ha velat diskutera en modifikation av de utlåtanden som föreslås, exempelvis gällande fastställandet av en nyligen genomgången diafragmal myokardskada i fall 48, eller beskrivningarna av sekundära STT-förändringar vid retledningshindren kontra det i boken oftast använda begreppet »vänsterkammarbelastning« (fall 6, 35, 98). Det senare är ett uttryck taget ur en svensk tolkningstradition, vilket emellertid är svårbegripligt ur patofysiologisk synvinkel.
Vidare kan man diskutera vissa bedömningar om hur aktuell en myokardskada kan ha varit vid registreringstillfället. I utlåtanden utan tillgång till tidigare tagna EKG-registreringar för jämförelse skulle undertecknad föredra uttrycket »inga tecken till akut myokardprocess« framför »äldre myokardinfarkt«. Också det av många tolkare vanligtvis använda begreppet »intraventrikulära retledningshinder« bör nämnas endast när det har klinisk relevans (fall 100), eftersom utseendet av en infarkt inte kan anses vara annat än ett – i förekommande fall farligt – intraventrikulärt retledningshinder.
Vidare är bokens distinktioner mellan skänkelblock, främre fascikelblock och atypiska retledningshinder inte alltid lätta att förstå. Att exempelvis kalla en rättbestämd elektrisk axel på 45 grader i kombination med S-vågor i V5–V6 för »lätt vänsterställd« (fall 77) behöver nog en korrigering.
Sammanfattningsvis utgör dock den här EKG-samlingen ett stimulerande bidrag till att sprida ökad tolkningskompetens bland EKG-användare. Den främjar också berörda yrkesgruppers förmåga att kritiskt granska datorstödda automatiska EKG-bedömningar.
