Det är med stor glädje jag läser undertiteln till denna bok: »Behandling i samarbete«. När två av vårt lands mest namnkunniga psykiatrer, professori eremiti Jan-Otto Ottosson och Giacomo D’Élia, enats om att den ständiga tesen »biologisk psykiatri« och lika ständiga antitesen »psykoterapi« kan ersättas av syntesen »behandling i samverkan« är detta ett viktigt trendbrott. Författarna har gedigna kunskaper och erfarenheter inom de områden som omfattas av boken. Ottosson är kanske mest hemma i den biologiska psykiatrin medan D’Elia även är legitimerad psykoterapeut.

Boken inleds med definition och synpunkter på själslig och kroppslig ångest. Därefter följer 13 kapitel om olika former av ångest eller dess ekvivalenter, till exempel paniksyndrom, fobier, hypokondrier, tvångssyndrom och olika varianter av stressreaktioner. Kapitlen är välgörande enhetligt uppställda med talrika exempel på autentiska fall.
Det första kapitlet heter »Existentiell ångest«, som ju följt mänskligheten genom åren. Anmärkningvärt är att förekomsten av denna form av ångest tycks ha dubblerats under 1900-talets senaste decennium. Orsaker härtill han vara en känsla av att inte vara behövd, ha sköra sociala kontakter eller upplevelsen att våra allt fler valmöjligheter gjort livet alltmer osäkert. Dock betonar författarna helt riktigt att »den existentiella ångesten inte är tillgänglig för behandling i vanlig mening, utan det är samhällets ansvar och inte sjukvårdens att skapa optimala livsvillkor för sina medborgare«. Detta låter sig sägas, men icke desto mindre är det min erfarenhet, att många med existentiell ångest söker sig till vården som då för dessa individer blir en trygg anknytning. Det gäller inte minst för ensamma äldre människor.

Varje kapitel i boken har ett avsnitt som anger vilken behandling  som är att prioritera, läkemedel eller någon form av psykoterapi. Författarna verkar ha skrivit kapitlen i samverkan vilket gör att behandlingsaspekterna blir högst trovärdiga. Dessutom avslutas varje kapitel med en sammanfattning.
I boken sista del läggs övergripande synpunkter på de många olika behandlingar som kan vara aktuella vid ångest: läkemedel, fobiträning, dynamisk psykoterapi, KBT, egenvård, etc. Till och med behandling via dator och e-post finns med. En viktig sak betonas väl­görande upprepat: Terapeut och klient måste ingå en allians, ibland kallad kontrakt, vari man entydigt kommer överens om målsättningen för terapin och tillvägagångssättet. Däribland hemläxor.

Boken är mycket lättläst och med de många kapitlen med enhetlig uppställning kan upprepningar inte undvikas. Men därmed är boken också synnerligen informativ och kan rekommenderas till envar som har intresse för psykisk ohälsa och de möjligheter som finns för »behandling i samarbete«.
Volymen är även en utmärkt uppslagsbok för alla inom psykiatrisk sjukvård.