Som läkare, och kanske särskilt som barnläkare, tvingas man ofta uppleva och hantera nöd i olika former. Men av och till upplever man förvisso även nåd och lättnad. Nöden kan förefalla både mer kontextbunden och konstant över tid, medan nåden glimmar till mer oväntat och i kortare sekvenser. Den kan vi uppleva när en livsavgörande åtgärd bär frukt, när en hjälpande hand från en kollega sträcks fram, eller när vi nås en oväntad hälsning från en tidigare patient.

Bengt Lagerkvist, pensionerad barnläkare och författare, har mångårig erfarenhet av såväl nöd som nåd. Han delar nu med sig av sina upplevelser och reflektioner över dessa livets ytterligheter.
Den första delen av boken utgörs emellertid av sex populärvetenskapliga essäer över historiska personer. Dessa har tidigare publicerats i denna tidskrifts kultursektion under åren 2002–2008 och utgör nästan halva bokens omfång. Här diskuteras hur de historiska gestalternas personligheter och särdrag kunde ha renderat dem en medicinsk diagnos om de levt i dag. Vi möter den djupt kunnige och erfarne klinikerns tankar i saklig men lättillgänglig framställning. Till sitt innehåll och sin stil är essäerna med naturlighet påtagligt skilda från de resterande femton kortnovellerna.
Dessa presenteras i två skilda delar med rubrikerna »Behov, bistånd och död« respektive »Glimtar från vården, om barn och bosnisk kultur«. Upplevelser från sitt arbete som biståndsarbetare i Bosnien-Hercegovina har Lagerkvist tidigare beskrivit i boken »Maybe Airlines«. Tematiken i kortnovellerna rör sig mellan beskrivningar och erfarenheter från den svenska barnssjukvården och från det internationella hjälparbetet. Några av betraktelserna har även lästs upp i Sveriges Radios programserie »Tankar för dagen«.

Lagerkvist beskriver såväl hur han ställts inför dramatiska medicinska akutfall som hur han varit delaktig i mer stillsamma föräldrasamtal som lett till en plötslig självinsikt.
Tidigare patienter dyker upp utanför sitt traditionella sammanhang och leder till reflektioner kring vårdens visioner och verklighetens begränsningar. Det lilla och det stora perspektivet blandas friskt.
Skilda ämnen som till exempel rösträtt för barn, hur man plötsligt kan få rollen som privat kurir för läkemedel eller hur man snabbt ersätter en havererad bil för fältarbete under kriget i Bosnien behandlas med samma känslomässiga engagemang. Konkreta upplevelser och erfarenheter filtreras genom författarens känslomässiga raster till personliga reflektioner över mänsklig svaghet och styrka – både egen och andras.
Bland de i huvudsak dokumentära beskrivningarna dyker det oväntat upp ett par mer poetiska noveller med mer metafysiskt anslag. Här visar författaren prov på litterär gestaltning med en stilistisk spännvidd få förunnad. Uppdelningen av novellerna i två separata avdelningar kan dock förefalla något konstruerad, och motiveras väl i huvudsak av texternas olika omfång. Det blir således sammantaget en något asymmetrisk litterär triptyk, som hade vunnit på en mer sammanhållen struktur begränsad till novellens form.
Att i skriftlig form dokumentera tankar och upplevelser från vården, kanske särskilt i situationer av gnagande tvivel på riktigheten i fattade beslut, kan ha en rent terapeutisk effekt – en form av egen debriefing. Lagerkvists bok borde mana fler av oss till efterföljd.