Xenotransplantation var namnet på ett hett medicinskt forskningsområde på 1990-talet. Tekniken att transplantera över gränsen mellan olika arter, från djur till människa, härbärgerade många möjligheter. I transplantationsvärlden förväntades inte minst lösningar på problemen med organbrist. Vid millennieskiftet 2000 hade forskningen om xenotransplantation likväl tappat fart. Framför allt hade varningarna för virussmitta tagit udden av den tidigare så lovande forskningen. Ungefär samtidigt började ett nytt forskningsområde få luft under vingarna. Stamcellsforskningen hade en ambitionsnivå som liknade sin föregångares och dessutom fördel av att arbeta med uteslutande humant material.

Sociologen Anders Persson och filosofen Stellan Welin har skrivit en intresseväckande bok om bakgrunden till och de sociala och etiska förutsättningarna för de två medicinska forskningsområdena. I bokens inledning riktar författarna uppmärksamheten mot en speciell aspekt av den biomedicinska forskningen i fråga, nämligen på vilket sätt xenotransplantation och stamcellsforskning kom att bli omtvistade teknologier (contested technologies). Deras egen forskning ansluter sig därmed till en speciell gren som undersöker forskningskontroverser av olika slag.

Kapitel 2 innehåller inledningsvis en redogörelse för olika historiska exempel på xenotransplantation. Kapitlet diskuterar därefter de olika riskscenarier och reglerande åtgärder som xenotransplantation kom att kopplas till. Viktig för att förstå varför själva teknologin förlorade sitt attraktionsvärde är upptäckten av det endogena retroviruset PERV och forskarnas förslag till att införa ett globalt moratorium för forskningen. Kapitel 3 borrar i en etisk fråga som 1990-talets xenotransplantationsforskning ställdes inför och som också har allmängiltig betydelse: När och hur ska man i en forskningsprocess inleda kliniska försök på människa?

Kapitel 4 fokuserar den kontroversiella frågan om human embryonal stamcellsforsknings vara eller icke-vara. Kapitlet är i huvudsak en genomgång av de debatter som förts och de beslut som fattats i den omtvistade frågan i Storbritannien, Sverige och USA. Katolska kyrkan och abortmotståndare profilerade sig tidigt som determinerade motståndare till den aktuella forskningen. Till skillnad från inom xenotransplantation har det däremot inte funnits några uttalade motståndare till stamcellsforskningen bland forskarna själva.
I kapitel 5 diskuteras ett fenomen som berör både xenotransplantation och humana embryonala stamceller: forskningens kommersialisering. Att införa ekonomiska incitament i forskningen är på många sätt nödvändigt, men innebär också en rad sociala och etiska dilemman. Kapitlet undersöker närmare relationen mellan de kommersiella krafterna och de förutsättningar som gäller i forskarvärlden.

Det avslutande kapitlet är en diskuterande sammanfattning där författarna ur ett samhällsperspektiv jämför villkoren för xenotransplantation och humana embryonala stamceller. Kapitlet summerar också kring de frågor som rests angående forskningens kommersialisering. Vidare diskuteras hur allmänheten kan involveras i processen. Författarna kritiserar den vanliga uppfattningen att mer information i en sak nödvändigtvis ska leda till mer positiva attityder.
Boken behandlar ett angeläget ämne och är pedagogiskt skriven. Författarna har ambitionen att på ett allmänbegripligt sätt genomlysa de två medicinska forskningsfältens sociala och etiska utmaningar. Boken kan med fördel läsas såväl av intresserad allmänhet som av studerande på olika utbildningar i medicinsk etik och vetenskapshistoria.