Starten av svensk anestesis moderna historia kan dateras till april 1940 när Torsten Gordh tillträdde den första narkosläkartjänsten i landet vid det då nyöppnade Karolinska sjukhuset. Influerad av den nya specialitetens utveckling i Storbritannien och USA kom svensk och nordisk anestesiologi att etableras i snabbare takt än i övriga Europa och utvecklingen till dagens specialitet – anestesiologi och intensivvård – har skett med häpnadsväckande kraft och snabbhet.

En särklassigt betydelsefull person inom den svenska anestesiologins moderna historia är Martin H:son Holmdahl, vars nyutkomna memoarer »Mitt liv i medicinens och universitetets tjänst« på ett unikt sätt speglar den dynamiska framväxten av vårt ämnesområde under ett halvt sekel, men hans historia slutar långt ifrån där.
Professuren i anestesi vid Uppsala universitet, som inrättas 1965 med Martin H:son Holmdahl som förs­te innehavare, blir en språngbräda för en enastående universitetskarriär som via dekanusuppdraget för medicinska fakulteten och prorektorskapet under Torgny Segerstedts rektorsperiod fullbordas med utnämningen till rector magnificus vid Uppsala universitet 1978. Hans rektorsperiod kommer sedan att sträcka sig ända till 1989.
Bokens tre delar beskriver utförligt och personligt hans uppväxt, utbildning, familjeliv och karriär inom fysiologi, anestesiologi och akademi. Martin H:son Holmdahls horisont är Uppsalas men hans stora internationella kontaktnät, utblick och perspektiv ger honom en för vår specialitet unik ställning inom svensk medicin och svenskt universitetsliv under flera decennier.
Unika får man nog även anse hans nära kontakter med svenskt näringsliv under många år vara. Både som medlem av Astras medicinska råd och senare som styrelseledamot i Pharmacia hade H:son Holmdahl en nära inblick i två vid den tiden dominerande svenska aktörer inom den farmaceutiska industrin, en position som i dag knappast på samma sätt kan kombineras med akademiska toppositioner. Skildringen av turerna kring Pharmacia med Volvo, Procordia, Kabi, Leo och i ett tidigt skede även Fermenta med dess famöse chef Refaat El-Sayed är en föga uppbygglig läsning och slutet på historien blev ju som bekant tyvärr att Pharmacia upphörde som självständigt börsbolag.

Under slutet av sina medicinstudier drabbade Martin H:son Holmdahl, i sin egenskap av ordförande i Uppsala me­dicinares förening, samman med den beryktade medicinprofessorn Erik Ask-Upmark. Den synnerligen infekterade striden rörde bland annat antagning av utländska medicinstudenter till Uppsala universitets läkarutbildning. Denna bisarra och i grunden tragiska historia, som satte flera prominenta akademikers civilkurage på prov, skildras i ett av bokens inledande kapitel och Martin H:son Holmdahl fick personligen utstå mycket obehag, men hans och andras rakryggade hållning mot ren rasistisk diskriminering är befriande läsning. Bland de studenter som Ask-Upmark tvingade till annan studieort fanns de senare inte helt okända professorerna Nina och Jerzy Einhorn.

Utvecklingen av anestesispecialiteten i Sverige under 60- och 70-talet, och vid Akademiska sjukhuset i synnerhet, beskrivs utförligt i bokens mellersta del, »I Anaesthesias tjänst«. Denna del av boken, som kanske framför allt har intresse för alla som är verksamma inom eller med nära anknytning till specialiteten, belyser den snabba utvecklingen under dessa decennier, inte minst inom intensivvården där den svenska/nordiska intensivvården ofta fick stå modell även internationellt. Som skolad fysiolog med ett centralt intresse för lungfunktion, gasutbyte och syra–basbalans var Martin H:son Holmdahl i hög grad delaktig i denna utveckling. Även inom den rena anestesin skedde under denna tid en snabb subspecialisering, även med tilltagande fokus på smärtbehandling. Man slås som läsare av den enorma energi som Martin H:son Holmdahl utvecklar både när det gäller forskning/utveckling och klinikledning, vilket ger hans klinik en ledande position i Sverige. Under hela denna tid upprätthåller och utvecklar han sitt stora internationella kontaktnät genom ständiga resor till kongresser och olika medicinska centra i USA, Sydamerika, Europa och övriga delar av världen.

Martin H:son Holmdahl och hans familj drabbades under 70-talet av en rad svåra personliga tragedier. Det är nog för många av oss helt obegripligt hur han under dessa omständigheter så framgångsrikt kunde fullgöra sina många krävande och skilda uppdrag. Självkritiskt och ärligt låter han oss ta del av något av det svåraste en förälder kan vara med om i skildringen av sina två äldsta barns sjukdom och död.
Den sista delen av boken beskriver tiden som rektor och de närmast följande åren. Mycket rör naturligtvis specifikt Uppsala universitet men författaren beskriver även den nationella utvecklingen inom forskning, forskar­utbildning och inom den högre utbildningen.
H:son Holmdahl sysselsätter sig genom hela boken med att belysa olika demokratifrågor och deras betydelse för universitetet och den högre utbildningen som till exempel hur studentinflytande kan optimeras. Rektorstidens alla politiska kontakter med representation och deltagande i hela ceremonielet kring universitetet skildras också utförligt i bokens sista del.

Martin H:son Holmdahls memoarbok skildrar en unik gärning inom svensk medicin och akademi avslutad med en lång rektorsperiod vid Uppsala universitet. Boken är skriven av en mycket minnesgod person och är av stor betydelse för att förstå utvecklingen inom anestesiologi och intensivvård, inom medicin i allmänhet och inom universitetsväsendet i synnerhet, under mer än tre decennier. Läsaren har all anledning att känna tacksamhet för det kraftprov som boken utgör och för den goda vilja och aldrig sinande energi som kännetecknar hans hela livsgärning.