Rallarbasen Phineas Gage, död sedan snart 150 år, är ett av medicinens mest kända och omdebatterade patientfall. Historien om mannen som fick ett järnspett genom huvudet och överlevde, men med förändrad personlighet, upphör inte att fascinera och utmana tänkandet kring hur hjärnan och medvetandet fungerar. I neurologen Antonio Damasios bästsäljande bok »Descartes misstag« från 1994 är berättelsen om Phineas Gage själva utgångspunkten för det resonemang som leder fram till Damasios provokativa tes: att känslor är nödvändiga för ett rationellt beslutsfattande.
Fallet Phineas Gage har diskuterats i vetenskapliga tidskrifter, och hans hjärna och skadorna på den har rekonstruerats i tredimensionella datorprogram. Men hittills har vi inte vetat hur Phineas Gage såg ut.
Inte förrän nu.
Den händelsekedja som ledde fram till att Phineas Gage fått ett ansikte började för två år sedan, när Jack och Beverly Wilgus lade ut ett foto på Internetsajten Flickr. Paret Wilgus, som är bosatt i Mary­land i USA, är fotografer och fotosamlare, och just det här fotot hade redan varit i deras ägo i många år.
Det rörde sig om en gammal dagerrotypi, av allt att döma från 1850-talet och föreställande en för dem okänd man. Eftersom mannen saknade vänster öga och höll ett harpunliknande föremål i händerna, döpte paret Wilgus bilden till Valfångaren.
Men sedan bilden lagts ut på Flickr kom det in kommentarer från valfångstentusiaster, som klargjorde att det inte alls var någon harpun som mannen höll i och att han således inte var någon valfångare. Och så, i december förra året, kom det in ett annat förslag från en anonym besökare på sajten: »Ni kanske har hittat det första kända fotot av Phineas Gage?«
Paret Wilgus hade aldrig hört talas om Gage och började med att googla på hans namn; de fick drygt 84 000 träffar, började läsa in sig och insåg att de kunde vara något intressant på spåren. Tursamt nog finns såväl Phineas Gages kranium som det ödesdigra järnspettet, liksom en avgjutning av hans ansikte, bevarade på Warren Anatomical Museum i Boston. Paret Wilgus begav sig dit och genomförde tillsammans med museipersonalen noggranna jämförelser mellan fotot och dessa föremål.
Resultatet var otvetydigt. Ansiktsformen och ärren överenstämmer helt, och förstorar man fotot kan man urskilja delar av den inskription som Gage lät göra på sitt spett som minne av händelsen. I juli i år kunde Jack och Beverly Wilgus publicera resultatet av identifieringen i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Journal of the History of the Neuro­sciences. Av allt att döma föreställer verkligen det gamla fotot de hittat Phineas Gage.

Olyckan inträffade den 13 september 1848. Phineas Gage, då 25 år, arbetade som förman på ett järnvägsbygge utanför staden Cavendish i Vermont. Han använde ett järnspett för att packa ihop krutladdningen i ett borrat spränghål, när en gnista antände krutet. Laddningen gick av och skickade järnspettet som en projektil rakt igenom huvudet och hjärnan på Gage, in mellan vänster kindben och överkäke och ut högt uppe på hjässan. Spettet sägs ha landat cirka 25 meter längre bort.
Märkligt nog förlorade Gage inte medvetandet, och han kom snabbt under läkarvård. Den energiske doktor John Harlow lyckades förhindra allvarliga sårinfektioner och kunde så småningom konstatera att patienten, bortsett från att han förlorat synen på vänster öga, blivit någorlunda fysiskt återställd. Även hans talförmåga och minne tycktes intakta.
Ändå blev Phineas Gage inte densamme som före olyckan. Han fick sparken från järnvägen och levde ett kringflackande liv, där han bland annat visade upp sig på varietéer och marknader, och dog 1860 i San Francisco.
I sin fallstudie, författad flera år efter patientens död, beskriver John Harlow hur olyckan förvandlade den skicklige och ansvarskännande rallarbasen till en hänsynslös och nyckfull person, som ständigt kom i bråk och saknade förmåga till planering. Enligt Phineas Gages vänner och bekanta var han efter olyckan inte längre Gage, konstaterar doktor Harlow med en ofta citerad formulering.
Antonio Damasios resonemang utgår från en rekonstruktion som hans forskargrupp gjort av spettets bana genom hjärnan, med skador kring mittlinjen på pannlobens undersida. Han jämför sedan Phineas Gage med egna patienter som haft liknande pannlobsskador och som också uppvisat liknande personlighetsförändringar. Skadorna är lokaliserade så att de, förenklat uttryckt, bryter kontakten mellan intellekt och känslor och därmed förmågan att fatta rationella beslut, resonerar Damasio.
Senare har en annan forskargrupp publicerat en egen rekonstruktion, med en något annorlunda bana för spettet och därmed andra pannlobsskador. Den australiske psykologen Malcolm Macmillan, som skrivit en bok om Phineas Gage, ifrågasätter om dennes personlighetsförändring var så djup och bestående som John Harlow påstår, och pekar bland annat på att doktor Harlow bara träffade sin patient de första åren efter olyckan.
Det nu återfunna fotot kommer inte att lösa dessa tvister. Paret Wilgus ser en stilig och välklädd man och tycker sig rentav spåra en stolthet när han håller upp sitt spett. Men det går inte att utläsa personligheten ur ett fotografi.
Dock blir bilden av Phineas Gage mer levande. Exemplet från textböcker och vetenskapliga artiklar har fått ett ansikte. Vi ser in i det och ser en männi­ska.
Vi ser Phineas Gage. Ändå kvarstår doktor Harlows fråga: Är han fortfarande Phineas Gage?


MIRAKELRÄDDAD. Nästan 150 år efter rallarbasen Phineas Gages bortgång återfanns fotografiet av honom hållande i järnspettet som genomborrade hans huvud i samband med en olycka vid ett järnvägsbygge. Offret överlevde mirakulöst men var förändrad till sätt och lynne. Foto: Collection of Jack and Beverly Wilgus



SÅ TRÄFFADE JÄRNSPETTET. Datorbilden visar i rött hur järnspettet gick genom huvudet på Phineas Gage. Bilden var först publicerad i artikeln »The return of Phineas Gage: Clues about the brain from the skull of a famous patient« av Hanna och Antonio Damasio med flera i Science 1994; 264:1102-5. Illustration: Science



DÖDSMASK OCH SKALLE. En avgjutning av Phineas Gages ansikte, liksom hans kranium, som bär spår efter det ödesdigra järnspettet, visas i dag på museum i Boston, USA. Foto: Warren Anatomical Museum