Mellan 10 och 20 procent av blivande eller nyblivna mammor uppskattas lida av psykisk ohälsa. Screening för maternell depression har under de senaste decennierna införts inom barnhälsovården. Nu kommer ett välbehövligt tillskott som noggrant genomlyser aktuell kunskap om flertalet psykiska rubbningar under graviditet och amningsperiod. Kunskapsläget angående möjliga effekter på foster/barn, både av mammans sjukdom och inte minst av tillgänglig medicinering, redovisas ingående. Författarna har inte bara stor egen kompetens inom psykiatri och farmakologi: innehållet har faktagranskats av den mest vederhäftiga expertis vi i Sverige kan uppbringa när det gäller läkemedels effekter på foster och barn, i synnerhet Bengt Källén, som startat och arbetat intensivt med det svenska missbildningsregistret. Ett flertal av de rikliga referenser vi förses med härstammar från Bengt och Karin Källéns studier med Svenska födelseregistret som bas.
Den kliniska bilden vid bi- och unipolär sjukdom, vid schizofreni , ångestsyndrom och post partum-depression får en kortfattad men bra beskrivning. Hur många vet att modern psykosmedicinering inte påverkar fertiliteten lika uttalat som äldre behandlingar, och att därför fler schizofrenipatienter blir gravida i dag än för många år sedan? Eller att behandling av den gravida kvinnan med schizofreni måste innehålla inte bara medicinering utan även psykoedukation, där den gravida lär sig se och acceptera de kroppsliga förändringarna under graviditeten, eftersom ett intermittent förnekande av graviditeten inte är ovanligt för dessa kvinnor.
För den som i likhet med undertecknad gjorde psykiatritjänstgöring för länge sedan då »ångestsyndrom« benämndes neuroser och i princip inte skulle medicineras, får nuvarande fre­kventa medicineringar av gravida kvinnor en bra förklaring. Effekter, bieffekter och risker med olika farmaka får stor och adekvat plats.

Bland det bästa är författarnas bedömning av felkällor och »confounders« i flera studier. Till exempel revideras 70-talets varningsrop angående enorm riskökning för kongenital hjärtsjukdom efter litium under graviditet. Nyare studier visar visserligen en riskökning för Ebsteins anomali. Men eftersom underliggande risk är så låg blir risken efter litiummedicinering inte högre än 1–2/1 000 graviditeter, varför litium åtminstone efter den första trimestern till och med är bättre än vissa andra stämningsstabilisatorer. Dock bör koncent­rationen av läkemedel följas och korrigeras. Likaså får vi lära oss att för vissa farmaka är en snabb dosminskning efter partus väsentlig för att undvika alltför höga nivåer av läkemedlet i kroppen, och därav kommande biverkningar.
De nu så vanliga SSRI-preparaten får ett eget kapitel. Frågan huruvida det är mammans sjukdom eller medicineringen som förorsakar sämre utveckling av kognition och språk hos barnet och den högre risken för låg födelsevikt respektive för tidig födsel diskuteras noga, med en beskrivning av befintliga källor – och frågan kan inte helt besvaras.

Denna lättlästa men ändå uttömmande bok ger en utmärkt översikt över psykiska sjukdomstillstånd och medicinering under graviditet. Bland det bästa är enligt min uppfattning noggrann granskning av källor med diskussion om förekommande svagheter. Boken riktar sig enligt författarna till personal inom mödrahälsovården och till psykiatrer och allmänläkare. Även barnläkaren, som ofta får frågor om läkemedel under graviditet och amning, och som ibland står frågande till mammors plötsliga insjuknande i samband med förlossningen, har en stor glädje av denna bok.