Trettiofem nordiska allmänläkare medverkar i antologin »Skapar vården ohälsa?« Birgitta Hovelius, Lund, John Brodersen och Lotte Hvas, Köpenhamn, redaktörer för bokens 27 kapitel, svarar tveklöst ja på frågan i rubriken. Uppdraget kommer från NRG, Nordic risk group, en samling allmänläkare från de fem nordiska länderna. Huvudsyftet med boken är att granska och lyfta fram allmänmedicinens möjligheter och dess betydelse för vården som helhet. Humanmedicinska värden ställs mot politiska, ekonomiska och biomedi­cinska intressen. Den underförstådda frågan »Vad håller vi på med egentligen?« finns hela tiden med vid läsningen, ibland uttalas den högt. Väl underbyggda, självkritiska reflexioner väcker hopp om utveckling. Författarna återfinns i betydande akademiska positioner. Många ser patienter »in situ«. Trovärdigheten i de olika kapitlen underbyggs dessutom med hänvisningar till omkring 500 publicerade, medicinskt teoretiska arbeten.
Författarna menar samfällt – och visar praktiskt och teoretiskt – att allmänmedicinen nu tilldelas alltför liten del av vårdens totala resurser. Varför? I vår kultur (»av människan skapad mening«) verkar biomedicinskt konstruerade begreppsverktyg användas också där specifikt humanmedicinska begrepp borde utnyttjas. »Allt är inte spik för det att man har en hammare i handen« (Mark Twain).

Bokens första del behandlar övergripande teorier och begrepp. Textens anslag skapar förväntan. Laddade, kontro­versiella begrepp som »evidensbaserade förebyggande utopier«, »riskmedicinens utopiska visioner« och »teknomedicinens kolonisering av lidandets värld« ges i olika kapitel fast, trovärdig grund.
Den andra delens fem kapitel handlar om allmänläkares roller och kunskapssyn i praktiken. Här kritiseras allmänmedicinens fortfarande relativt okritiska acceptans av begrepp som hör hemma i den organspecialiserade vården. Begrepp, mer lämpade i allmänmedicinen lyfts, fram.
I del tre, »Tankar kring medikalisering och risk«, belyses hur vi möter och kan möta människor med hypertoni, trötthet, hyperkolesterolemi, klimakterierelaterade symtomupplevelser, osteoporos, mm. Värdet av screening av bland annat bröst-, grovtarms- och prostata­cancer belyses utförligt och konstruktivt. När sedan fenomenet sjukskrivning sätts i fokus vet vi att kvantifiering av patienters upplevda arbetsförmåga kan störa tilliten i dialogen. Det gäller i synnerhet då patienten, omedvetet, ser sjukskrivning som »auktoriserad ansvarsbefrielse«. I svåra, existentiellt laddade livssituationer är människan de facto ensam med ansvaret att bli sig själv.

I den fjärde och sista delen fördjupas frågan om hur vi och våra patienter kan se och förhålla oss till hälsorisker. Riskinterventioner främjas av kommersiella intressen. Det är dyrt för läkemedels­företag att tillverka nya mediciner, billigare att skapa nya konsumenter av piller som redan finns. Risken finns alltid.
Avslutningsvis belyses vikten av att allmänmedicinen som specialitet ges ansvar och förtroende att utforma sin egen verksamhet. Varför tappar då specialiteten allmänmedicin mark? Svar på den frågan kanske kan ges först när allmänmedicinen har utarbetat en väl underbyggd definition av sin särskilda medicinska verksamhet. Då kan vi också hävda våra anspråk på att kalla oss specialister. Grunden till en sådan begreppsutveckling kan skönjas i boken. Många olika teman i boken kan ligga till grund för konstruktiva, klarläggande diskussioner.
 


Mötet mellan patient och läkare inbjuder till mycket att ta ställning till. Vad blir resultatet? Foto: John Brodersen,Brigitta Hovelius, Lotte Hvas