Tjugo medicine kandidater vid Karolins­ka institutet i Stockholm fick år 1978 förlägga fyra veckor av psykiatrikursen till Neuropsychiatric Institute vid University of California, Los Angeles (UCLA), USA, för att internationalisera utbildningen vid Karolinska institutet. Tanken var att låta studenterna uppleva den dynamiska psykiatriska forskningsmiljön och den akademiska miljön vid UCLA. Lennart Wetterberg lyckades år 1978 genomföra denna utbildning tillsammans med professor ­Louis Jolyon »Jolly« West, en inflytelserik amerikansk psyk­iater.
Ett brev skickades till de 295 studenter som var behöriga att söka psykiatrikursen vid Karolinska institutet höstterminen 1978; 54 studenter kallades till intervju med klinisk amanuens Johan Beck-Friis, studierektor Bengt Fyrö, kursledare Lennart Wetterberg, studievägledare Björn Sundström och gästforskare Vicki Sara från Australien. Bland de 20 utvalda var nio kvinnor och elva män. vilket motsvarade könsfördelningen för samtliga 295 aktuella studenter vid Karolinska institutet 1978 (44 procent kvinnor).
Studenterna skulle under sommaren läsa en amerikansk lärobok i psykiatri, »The Harvard guide to modern psychiatry«, och besvara 250 frågor i tre korrespondensbrev om bl a psykiatriska definitioner, psykopatologi och psykiatrins historia. Kursen startade den 20 augusti 1978, och undervisningen i Sverige före USA-resan omfattade fyra veckor med föreläsningar två dagar och patientkontakter tre dagar i veckan. Före USA-resan hade studenterna ett prov motsvarade ordinarie sluttentamen.
En viktig del av projektet var att studenterna under sin tid vid UCLA fick bo hos värdfamiljer med yrkesmässig anknytning till psykiatrin. Jolly West besökte i maj 1978 Karolinska institutet för att träffa studenterna för att kunna utse lämpliga handledare och värdfamiljer bland lärarna på UCLA. Värdarnas intressen sträckte sig från studier av neuronala nätverk och djurexperimentella studier till psykiatrisk behandling av vitt skilda patientgrupper.
Enligt avtalet mellan universiteten tog UCLA emot de 20 studenterna från Karolinska institutet under en månad. Karolinska institutet tog i gengäld emot studenter och forskare från UCLA under sammanlagt 20 månader spridda över tid.
Studenterna fick erfarenhet av forskning genom att själva vara försökspersoner. Vid flygresorna till och från Los Angeles med nio timmars tidsskillnad undersöktes markörer som kunde påverkas av det varma klimatet (somatomedin B) och visa hur snabbt den biologiska klockan ställdes om till den nya dygnsrytmen (melatonin). En rapport skrevs redan året efter [1].
Dagarna vid UCLA bestod förutom av praktik av föreläsningar, seminarier, diskussioner i grupper och hemuppgifter. Varje student fick ett eget schema. Praktiken var en integrerad del av arbetet på de psykiatriska avdelningarna. Kontakten med ett utbud av flera behandlingsmetoder och många patienter gav ett brett perspektiv på amerikansk psykiatri. Omfattningen av sjukvårdsutbudet imponerade. Utöver ordinarie föreläsningar vid UCLA ordnades seminarier exklusivt för de svenska studenterna med framstående experter som bl a Milton Miller, William Oldendorf, Philip May, Richard Rahe, ­George Saslow och Robert Stoller. Studenternas fritid var givande, och många ordnade själva sightseeing.
Under fyra kursdagar hemma i Sverige följde studenterna upp de patienter de träffade före resan och jämförde vården med den på UCLA. De skrev också var sin uppsats, »elective«, i en bok som trycktes vid hemkomsten [2], och flera föreläste om sina erfarenheter.
Psykiatrin hade i USA en mer framträdande roll och betydligt mer undervisningsresurser än i Sverige. På UCLA fanns 300 föreläsare i psykiatri. Den psykiatriska verksamheten på UCLA förberedde studenterna på ett tidigt stadium för klinisk verksamhet, och studenterna fick ett bredare perspektiv på psykiatrin.

Det gick lätt att samla studenterna till 30-årsjubileum. Flera reste från utlandet. Alla deltagare besvarade en enkät om vad projektet betytt för dem. Svaren har använts i denna rapport. Information om de studenter som inte deltog i projektet insamlades från Karolins­ka institutet, Läkarförbundet och Socialstyrelsen.
Ett centralt mål var att förbättra rekryteringen till den svenska psykiatrin, då som nu en stor bristspecialitet. Undersökningen visar att av de övriga 275 medicinstudenter som under 1978 studerade psykiatri vid Karolinska institutet valde 12 procent att vidareutbilda sig i psykiatri och 4 procent inom neurofältet jämfört med 35 procent respektive 15 procent av de 20 studenter som deltog i UCLA-projektet. Projektet ökade således antalet studenter som inriktat sig på psykiatri och neuroområdet. I enkäten nämndes att projektet var avgörande för valet av specialitet.
Intresse för forskning och internationellt samarbete ökade parallellt. Flera studenter i UCLA-projektet har forskat, och 80 procent har publicerat sammanlagt 474 artiklar som finns i PubMed. Hittills har hälften disputerat och har ledande positioner inom akademisk medicin: tre har tjänster på docent- eller professorsnivå. Motsvarande resultat för de 275 KI-studenter som inte deltog i projektet har inte gått att få fram.
Studierna vid UCLA ledde snabbt till professionella insatser. Kerstin Andersson kom i kontakt med patienter som missbrukat en då ny drog, »angel dust« eller fencyklidin (PCP). Strax efter hemkoms­ten träffade hon en patient på akutmottagningen och kände igen sjukdomsbilden. Förekomsten av fencyklidin hos patienten rapporterades i Läkartidningen [3]. Maria Danielsson skrev om tardiv dyskinesi i en svensk tidskrift [4]. Ett diagnostiskt system för psykiska sjukdomar i USA introducerades för första gången på svenska 1979 av Roland Schmidt, året innan den amerikanska psykiatriklassifikationen DSM-III togs i bruk [5].
Även lärarna fick nya impulser beträffande t ex specialistutbildning och etiska dilemman i psyki­atrisk vård [2]. En föreläsning av William Oldendorf, som handlade om en ny metod baserad på magnetfält och radiovågor för undersökning av hjärnan, avslutades med »NMR is here to stay«. Detta blev incitamentet till att den första magnetkameran i Stockholm installerades sex år senare vid S:t Görans sjukhus [6].
Sammantaget värderades experimentet som succé av studenter, lärare och värdfamiljer vid UCLA [2]. Studenterna fick en bredare syn på psykiatri och nya kunskaper, som de värdesatte senare i yrkesutövningen. Projektet gav stimulans, tydliggjorde det internationella perspektivet i grundutbildningen och väckte intresse för forskning tidigt i utbildningen. Studenterna hade dessutom väldigt roligt!

Flera andra institutioner på Karolinska institutet inspirerades att arrangera internationella kurser de kommande åren, bl a i infektionssjukdomar och pediatrik. UCLA-projektet utgjorde förebilden för bl a ett s k Erasmus-projekt vid kliniken vid S:t Görans sjukhus 1992, med studenter från Karolinska institutet och UCLA samt från Estland, Lettland, Italien och Tyskland. De utländska studenterna bodde hos svenska familjer. Psykiatrikursen hölls på engelska, och studenterna fick delta i ett Wenner-Gren-symposium och en forskarutbildningskurs på Karolinska institutet. Varje student fick en handledare bland forskarna [7]. Utvärderingen talade för att man i större utsträckning kan utnyttja forskarutbildningskurser, symposier och besök av internationella gästforskare för att fördjupa studenternas känsla för forskningens svårigheter och möjligheter.
Under senare år har internationella erfarenheter blivit en naturlig del i den individuella utbildningen, både före och efter läkarexamen. Frågan om det i dag är möjligt att låta en hel kurs studera vid ett utländskt universitet, under kortare eller längre tid i sin grundutbildning, lämnar vi åt andra att besvara.
Vid enkäten 30 år efter projektet uppgav tre fjärdedelar att de hade deltagit i internationell forskning, och hälften hade tillbringat studieperioder på UCLA eller vid andra institutioner i USA. En student i projekt av denna typ har stor betydelse för professionen som helhet genom att studenterna får nya kunskaper och inspiration till utveckling.


30 ÅR SENARE Studentutbytet mellan Karo­linska institutet och UCLA 1978 blev en akademisk succé för deltagarna. Studenter och lärare samlades hösten 2008 för en uppföljning.



Procentuell fördelning av vald specialitet för 275 studenter vid KI 1978 samt för de 20 UCLA-studenterna.