Lars H Gustafsson är en av Sveriges mest ansedda barnläkare i frågor som rör barns sociala och mentala välbefinnande och hälsa. I hans många böcker om barnuppfostran, föräldraskap och familje­relationer löper förståelsen för barnets känslor och rättigheter som en röd tråd.
Synsättet att i första hand lyssna på barnet präglar även den nya boken »Elevhälsa börjar i klassrummet«. Boken, som utgår från Lars H Gustafssons erfarenheter som skolläkare, vänder sig till en bred målgrupp med anknytning till skolhälsovården, i första hand lärare men också psykologer, socionomer och skolsköterskor och kanske skolläkare.
Lars H Gustafsson väljer att exemplifiera vanliga skolproblem som klena skolresultat eller stor frånvaro med några elevberättelser. Han återger samtalen med tioårige Elias, vars föräldrar haft en jobbig separation, femtonåriga Melinda, en rebellisk ton­åring som tröttnat på skolan, samt ytterligare några fallbeskrivningar av elever som hamnat i traumatiska livssituationer vilka negativt påverkat deras möjligheter (och vilja) att göra bra ifrån sig i skolan eller att komma till skolan överhuvudtaget. Dessa väl beskrivna exempel understryker vikten av att ta reda på elevens hela livssituation när problem uppstår.
Men det finns fler faktorer än hemmiljö och tonårsrevolt som påverkar hur eleverna fungerar i skolan, och dessa är förvånansvärt vagt behandlade i Lars H Gustafssons bok. Enligt internationella studier har nästan tio procent av alla barn någon form av kognitiv eller social funktionsnedsättning som kan påverka inlärningsförmågan. Det kan vara uttalade koncentrations- och uppmärksamhetsproblem (ADHD/ADD) som gör att barnet inte klarar att tillgodogöra sig undervisningen, eller en kognitiv kapacitet som ligger klart under genomsnittet utan att barnet definitionsmässigt kan klassas som svag­begåvat. Svårigheter med den sociala kompetensen är ytterligare en orsak till sämre skolresultat. Barn med autismspektrumdefekter, såsom Aspergers syndrom, har svårt att avläsa kroppsspråk och förstå sociala koder och hamnar lätt utanför skolans gemenskap. Det finns också grupper av barn som har problem att med ord uttrycka vad de vill och menar. Det kan leda till att de reagerar med trots eller raseri­utbrott i till synes normala vardagssituationer och på ett sätt som omgivningen och skolan har svårt att tolka och förstå.
Min erfarenhet är att dagens skola är lyhörd och observant på problem som beror på elevernas livs­situation eller sociala miljö, men mindre bra på att inse att en elev som inte klarar undervisningen eller det sociala samspelet kan ha ett neuropsykiatriskt funktionshinder eller låg begåvningsprofil. Det krävs ofta att eleven under flera år inte klarar målen i flertalet ämnen trots alla upptänkliga stödåtgärder för att en utredning ska komma till stånd.

Med tanke på att skolan kan mycket om sociala sammanhang men mindre om medicinska problem är det lite förvånande att en bok skriven av läkare för skolpersonal inte mer utförligt tar upp de medicins­ka och neuropsykiatriska orsakerna till svårigheter i skolan. Bristfälliga kunskaper leder ofta till att dessa problem förbises, bagatelliseras eller miss­bedöms med betydande sociala följder för den enskilde. Utslagning från arbetsmarknaden, dålig ekonomi och kanske kriminalitet är kända konsekvenser av bristfälliga basala skolkunskaper.
Det vet naturligtvis Lars H Gustafsson, men i boken presenteras detta problemområde på ett så garderat sätt att det verkar tillrättalagt för att inte provocera de röststarka grupper som anser att neuropsykiatriska utredningar stämplar och stigmatiserar i stället för att hjälpa. De oerfarna studenter som läser boken kan få intrycket av att nyttan av att förutsättningslöst utreda skolproblem är oklar. Att inte upplysa blivande skolpersonal om att elever med dessa funktionshinder kan utgöra deras stora professionella utmaning och om vikten av att problemen analyseras och åtgärdas i tid är en svaghet i boken.
Kan man rekommendera »Elevhälsa börjar i klassrummet» som en kursbok? Det kan man definitivt, men inte som enda kurslitteratur. De skolhälsofrågor som Lars H Gustafsson tar upp behöver sättas in i ett bredare sammanhang. Frågan varför dagens barn inte mår lika bra som de har det tas upp på ett lika insiktsfullt som tänkvärt sätt i Frank Lindblads och Carl Lindgrens nya bok »Välfärdslandets gåta«. Dessa två bör läsas parallellt. Stephan Ehler och Christopher Gillbergs bok »Aspergers syndrom: en översikt« samt Björn Kadesjös »Barn med koncentrationssvårigheter« kompletterar också Lars H Gustafsson på ett utmärkt sätt.