För drygt fyrtio år sedan fattades ett unikt beslut. När planerna på att bygga Huddinge sjukhus stod fast beslutades det om en konstsatsning inom det blivande sjukhusområdet. På en yta lika stor som Gamla stan i Stockholm skulle det redan tidigt i projekteringen av det nya sjukhuset planeras för konst. Konstnärer skulle kunna vara med och påverka, till skillnad från tidigare arbetssätt som innebar att konstverk kunde köpas in först när en byggnad stod inflyttningsklar. Konstverken skulle vara dekorativa element att fylla tomma ytor med. Men i det nya Huddinge sjukhus skulle det bli annorlunda: här skulle konsten i stället vara en integrerad del av byggnaden redan från början.
Strax före mitt första besök på Huddinge sjukhus 38 år efter invigningen i mars 1972 läser jag den nyutkomna boken »Huddinge sjukhus 1972–2002«, en minnesbok som sammanfattar vårkolossens första 30 år i patienternas tjänst. I ett av kapitlen berättar Sune Björklöf, planeringschef och ordförande i AgMiljö, arbetsgruppen för fysiska miljöfrågor vid Huddinge sjukhus, om hur gruppen planerade för och köpte in konst till det gigantiska sjukhuskomplexet. Gruppen bestod av sakkunniga med olika kompetenser.
Stockholmspolitikerna hade 1963 klubbat igenom »enprocentsregeln«, som innebar att en procent vid ny-, om- och tillbyggnader i Stockholms stad skulle avsättas för konstnärlig gestaltning. För framtidsprojektet Huddinge sjukhus innebar det att man kunde köpa konst för 6,6 miljoner kronor i 1967 års penningvärde. I dagens penningvärde (2008) motsvarar summan 52 miljoner kronor, vilket var 0,9 procent av sjukhusbyggets totala budget. Detta kan jämföras med rekordbudgeten för konstinköp på 118 miljoner kronor (motsvarar två procent av den totala budgeten) för det nya Karolinska sjukhuset i Solna, som planeras vara färdigt 2015.
Nu berättar Sune Björklöf att gruppen hade drygt två år på sig att införliva konsten i sjukhusbyggnaden. Man sökte efter »masskonst«, det vill säga konst för många slags rum: vårdrum, behandlingsrum, väntrum etc, – men utan att för den skull pruta på kvaliteten. Konsten fick inte heller vara för värdefull eftersom den inte skulle kunna bevakas som på ett museum.
Viktigast för AgMiljö var att personalen på sjukhuset skulle tycka om sina arbetslokaler. Det talas ofta om att sätta patienten i första rummet, men Sune Björklöf menar att om personalen inte trivs så smittar det av sig på patienterna och besökarna. Arbetsgruppens uppgift var att finna konst som kunde »engagera, skänka glädje och ge tröst«, och man arbetade utifrån tanken att det skulle finnas mycket konst där många människor rörde sig. Förutom att analysera patientströmmar, längden på vårdtider samt personalens rörelsemönster och möjliga preferenser spelade »det sociala klimatet« i arbetsmiljön roll i valet av konst.
– Urvalet av konst är ett barn av 1960- och 1970-talens Sverige, berättar Sune Björklöf.
Ett exempel från denna tid är verket »Hej patient« av Holger Bäckström och Bo Ljungberg, som möter besökaren utanför huvudentrén. Konstnärsduon Bäck & Jung kom att bli pionjärer för den databaserade konsten i Sverige, och de skapade ett så kallat bildalfabet där färger och mönster varierades i så gott som oändliga kombinationer. Verket består dels av en monumental vägg, som ett slags uppförstorad palett av kraftiga färgklickar i brännlackerad aluminiumplåt, dels av enskilda färgklickar som återfinns på pelarna precis innan man går in genom huvudentrén. Tanken med den kraftiga koloriten var, som så ofta i Beck & Jungs färgstarka offentliga utsmyckningar, att liva upp betongen, i fallet Huddinge formad till standardiserade hustyper.
För att få in mer ljus i byggnaden skapades en mängd ljusschakt som mäter 8×8 meter. De kvadratiska schakten sträcker sig över de tre eller fyra våningarna som ligger ovan jord i sjukhusbyggnaden. Inför den konstnärliga gestaltningen i dessa utrymmen utlystes en öppen tävling med påföljande utställning av de 180 bidragen. De visades på Liljevalchs konsthall 1971. Nitton bidrag fick pris, och när Huddinge öppnade 1972 hade 17 konstnärer färdigställt sina schakt i de tre vårdblocken: medicinblocket, kirurgiblocket och barnblocket. Här kan verken ses i flera olika perspektiv beroende på vilken våning betraktaren befinner sig på.
Även de sex gårdarna mellan de fem våningshusen fick konstnärlig gestaltning, varannan gård blev grön och varannan stenig. Lars Englunds »Rymdbärverk« i polykarbonat och rostfritt stål svävade på sex stålpelare på en av gårdarna, men den gav vika för ett tungt snöfall strax efter uppförandet 1974 och har inte satts upp igen. Från Medicingatan kan man se Einar Höstes »Rymdfackverk«, en friskulptur i aluminium som för tankarna till skelettets hållbara men ändå sköra konstruktion.
I ENTRÉN Holger Bäckström och Bo Ljungberg är konstnärerna bakom verket »Hej patient« i entrén till Huddinge sjukhus. Foto: Staffan Larsson
Hästen i datortomografen väcker uppmärksamhet.
Konstnärskollektivet »Sapphos döttrar« i färd med att lämna spår på en vägg i C-huset. Tidigt 1970-tal.
