Den berusade operatören

Det är en motsägelsefull syn: sex unga män i militäruniform som sitter och slipar fötterna vid ett soffbord. Alla har rakade huvuden, de gröna baskrarna ligger på bordet bredvid fotvårdskrämen. Vi, för jag var en av dem, var även för att vara nitton år odrägligt självsäkra. Men, i machoskapets högborg fanns det plats för inte bara fåfänga utan även en tydlig vetskap om kroppens begränsningar. Fötterna slipas för att hålla under de långa marschtimmarna. Så fort det ges tillfälle ska man äta och sedan vila. Inte av lathet, men för att kunna prestera så bra som möjligt när man måste. Trots träningen och förberedelserna slits man ner. Ingen är lika stark i slutet av den trettiosex timmar långa marschen som i början. Fötter blöder, någon hallucinerar och någon gråter. Det är ingen hemlighet och ingen skam. Skamligt blir det först då man förleder sin grupp: utger sig för att vara starkare än vad man är och därmed utsätter sina kamrater för extra arbete eller fara. Man ska vara medveten om sitt eget och sina team-medlemmars allmäntillstånd, de kallar det för stridsvärde.
Jag tänker på detta en tidig morgon då kirurgen vill sätta i gång en operation kl. 06.00 på en helt stabil patient. Vi har då arbetat 13 timmar i sträck och alla är trötta, det syns i ansiktet som en jourblekhet, i rörelsemönstret och sättet vi talar med varandra: tonfallet är lite lägre, lite långsammare och mer irriterat. Enkla uppgifter blir svåra, och det tar längre tid att addera siffror. Det är en rutinoperation och inget bör gå fel. Men om något går fel: en oväntat svår luftväg, en större blödning eller en allergisk reaktion, ja, då har vi försatt oss och patienten i en farlig situation.
Efter 24 timmars sömnbrist är såväl den kognitiva som den motoriska förmågan påverkad. I en studie jämfördes framkallad sömnbrist med etylintoxikation, och 24 timmars sömndepravering motsvarar ca 1 promille etanol i utandningsluft. Straffet för grovt rattfylleri är fängelse i upp till två år. Men det finns inget straff för att arbeta trött. Det är ibland nödvändigt att arbeta under suboptimala omständigheter, men vi ska vara medvetna om de ökade riskerna. Viljan att operera och att lämna en »ren lista« efter sig får inte stå över patientsäkerheten. Icke-akuta operationer på natten medför en dubbel risk: dels utsätts patienten för risken av en suboptimal behandling med ökad risk för komplikationer, dels uttömmer man lagets samlade resurser när nästa patient dyker upp, som faktiskt måste opereras akut, ja, då har man ännu lite lägre stridsvärde. Vilan är till för säkerhetens skull.
Det är märkligt att vi inom den offentliga vården, som är så omhuldande med mjuka värden, har så svårt att prata om och erkänna våra egna begränsningar. Skammen är att dölja sina fel och brister, inte att ha dem.