Bukaortaaneurysm är fascinerande på många sätt, kanske också skrämmande. En sjukdom som kanske inte ger några symtom under lång tid, men där ruptur kan vara såväl debutsymtom som det dramatiska skeende som leder till patientens död.
Utan ambition att ha gjort en systematisk litteratursökning finner jag att sjukdomen skildras i två relativt nyutkomna svenska böcker, en skönlitterär och en biografisk.
Jag citerar Torgny Lindgren som skriver i »Dorés Bibel«, 2005:
»Vi Norsjöbor har en särskild sorts väldiga åderbråck inne i magen, sade jag. De brukar brista, det är det vi dör av. Det här var ofantligt mycket större än ett åderbråck, sade Manfred.«
Citatet speglar att Norsjöborna i Västerbotten väl kände till denna sjukdom, med en relativt hög förekomst i befolkningen, och den finns för övrigt vetenskapligt analyserad i Anders Wanhainens avhandling »Abdominal aortic aneurysm. Experience from a screening study in northern Sweden« (2004).
I sina självbiografiska nedslag »Blickar tillbaka«, 2008, beskriver idé- och lärdomshistorieprofessorn Sven-Eric Liedman sin morfars sista stund på jorden:
»Han gjorde konkurs, blev garveriarbetare, blev småbrukare, blev till sist inhysing hos sin yngste son. Större delen av sitt liv var han utfattig. Alla hans planer misslyckades. Men han förblev optimist in i döden. Jag vakade över honom några timmar när han låg på sitt yttersta. Kroppspulsådern hade brustit just när han arbetade i trädgården, i färd med att binda upp ärter, och i sin medvetslöshet fortsatte han med det.«
Även om det sannolikt rör sig om ett traumatiskt aneurysm i en extremitet skildrade Härnösandsbiskopen, akademiledamoten och psalmdiktaren Frans Michaël Franzén en felaktig behandling av ett aneurysm i en av sina tillfällighetsdikter: »Aneurismen, eller den misslyckade operationen«, 1823. Aneurysmet behandlades med ligatur, men på grund av »oförfarenhet« knöts tråden »… ej ofvanför men nedanföre säcken, och ådern brast och mannen dog på fläcken«. Dikten skildrar ett dramatiskt förlopp samt det faktum att distal ligatur inte förhindrar ruptur.
Förutom att aneurysmsjukdomen kan vara dödlig, äger själva aneurysmet i sig en viss sensuell skönhet i sin runda patologiskt expansiva form, vilket lockat till några avbildningar som jag vill låta Läkartidningens läsare ta del av.
Som gästföreläsare vid Annual meeting of Japa­nese Society for Vascular Surgery, 2004, fick jag som gåva en träsnidad apa med ett bukaortaaneurysm (nedan), gjord av den japanske konstnären Koji Abe, framför allt känd för sina masker att användas av huvudkaraktären vid de klassiska Noh-skådespelen.
När jag i samband med en kirurgvecka såg kollegan Staffan Smeds’ från Linköping anatomiska bronsskulpturer frågade jag om han inte kunde göra ett aortaaneurysm, vilket resulterade i ett infrarenalt sådant, där en sammanpressad vena cava ger en dramatisk relief åt anatomin. Den emeriterade kärlkirurgprofessorn Hans Olav Myhre i Trondheim har förutom konsthistoriska studier också ägnat sig åt målning och har låtit framsidespärmen på sin »Nordisk lærebok i karkirurgi« prydas av ett oljemålat bukaortaaneurysm, »Vascular icon«, där endovaskulär behandling påbörjats.
Den ovan nämnde Anders Wanhainen har förutom sin kärlkirurgiska och vetenskapliga karriär som en viktig hobby ägnat sig åt träsnideri, vilket bland annat resulterat i ett aortaaneurysm i professor Martin Björcks ägo, och som för övrigt avbildats på en affisch som användes vid undertecknads emeriteringssymposium. Dess runda form och stora diameter andas en påtaglig rupturrisk.
Ytterligare en »fritidskonstnär« som arbetar framför allt i lera och som definitivt höjt sig över ren hobbyverksamhet är Birgitta Gidlund i Gävle. Hon har skapat åtminstone två bukaortaaneurysm, ett som prydde svärdotteren Khatereh Djavanis nyligen försvarade avhandling, »Intra-abdominal hypertension and colonichypoperfusion after abdominal aortic aneurysm repair« (ovan), och ett förärat huvudhandledaren Martin Björck.
Förutom att bukaortaaneurysm är en potentiellt farlig sjukdom, som på sistone uppmärksammats i Läkartidningen – inte minst som föremål för screen­ing – är det också en sjukdom som inspirerats till konstnärliga tolkningar. Några exempel har givits här – det finns säkert fler. I litteraturen handlar det om dramatiken vid ruptur, i avbildande konst har man mer tagit fasta på aneurysmets patologiska estetik.


Skulptur i almträ av Anders Wanhainen.



Träskulptur av den japanske konstnären Koji Abe.



Oljemålning av HO Myhre.



Bronsskulptur av Staffan Smeds. Endovaskulär behandling av bukaortaaneurysm.