INTRODUKTION

När vi vuxna läser kvällstidningarna där debattens vågor går höga om huruvida vi ska inta en diet med övervägande fett, protein eller kolhydrater, sitter våra barn under december klistrade framför tv:n och ser Sveriges Televisions julkalenderprogram om Barna Hedenhös. Hur riskerar detta att påverka ungas kostvanor och på sikt den svenska folkhälsan?

En sökning i den medicinska databasen PubMed ger bara 30 träffar för »stone age AND diet«. De flesta av dessa artiklar bygger på antaganden eller arkeologiska fynd [1]. Bertil Almqvists böcker om familjen Hedenhös utgör emellertid en unik källa till kunskap om kosten under stenåldern. Medan befintlig litteratur gör antaganden om kost under en mycket lång tidsperiod (paleolitisk, mesolitisk och neolitisk tid), utspelar sig Barna Hedenhös-äventyren exakt kring 1950 före Kristus, alltså för fyra tusen år sedan. 

Syftet med vår studie var att analysera kosten i Hedenhös-böckerna. Vi har inte haft tillgång till Sveriges Televisions julkalenderprogram, utan i denna litteraturstudie har vi utgått från vår egen sagoläsning av Bertil Almqvist böcker.

RESULTAT

Kött – morgon, middag, kväll

Redan i Bertil Almqvists första album om Hedenhös beskrivs en typisk måltid. Familjen gnager på köttben. På ett stenbord ligger en stor skinka och man grillar en fågel. Den höga köttkonsumtionen går igen i alla album. Ofta reser familjen till andra världsdelar och packar då ned matsäck som ska räcka i flera månader. Allra mest påtagligt är detta när Hedenhös far till rymden. Köttförrådet tar här större plats än bränslet och motsvarar en tredjedel av det utrymme passagerarna har till sitt förfogande under rymdresan. 

Även utomlands utgör kött huvuddelen av människors föda under Hedenhös-tiden. Få människor verkar så förtjusta i rått kött som de engelska »biffätarna« (beefeaters) som skildras i boken »Barna Hedenhös besöker England«. Nu har kanske aldrig brittisk kokkonst varit det som satt öarna på världskartan (bortsett från senaste årens Jamie Oliver-vurm) och det är uppenbart att om man letar efter raffinerade kötträtter så ska man leta på annat håll. I albumet »Barna Hedenhös på Mallorca« beskrivs hur urbefolkningen hänger upp specialgjorda matkorgar med »lätt halstrade getkotletter« på trädgrenar. Barna Hedenhös är inga modernt »curlade« barn: för att få mat måste barnen skjuta ned korgarna med stenslunga.

Frukt och grönt lyser med sin frånvaro

Grönsaker lyser med sin frånvaro i böckerna, men inte heller frukt konsumeras i någon omfattning (undantaget är bananer). Intressant nog får man intrycket av att frukt är något för högkulturer – i motsats till stenålders-Sverige. Det är alltså i Egypten som barna Hedenhös bjuds på frukt, »härliga fikon och massor av de underbaraste druvor«. Grönsaker får de först i Ryssland i form av rödbetssoppa, »borsjtj«, i uppochnedvända enorma rödbetor (»Barna Hedenhös i Ryssland«).

Bröd och gröt – exotiska delikatesser

Bröd är ovanligt i stenålders-Sverige, men utgör en omistlig del av det franska köket. I »Barna Hedenhös reser till Paris« står käcka fransyskor (iklädda designkläder av »Diur«), med långsmala bröd vilka enligt Almqvist utgör ursprunget till det svenska ordet »långfranska«. Det bjuds på korngrynsgröt på Kanarieöarna, men diskussionen om snabba och långsamma kolhydrater är ännu ett okänt fenomen.

Dryck – inte bara mjölk

Redan i första albumet tillfångatar pappa Ben en ur-ko. Igenom alla år är detta den ko (kossan Mura) som förser familjen med mjölk. Men även om mjölk är familjen Hedenhös naturliga måltidsdryck så tvekar de inte att pröva andra drycker. Under sitt besök i England bjuds de på »five o’clock tea« på lindblommor. På Mallorca dricker de palmvin hos fru Palma. Det är dock i samband med invigningen av Stonehenge i England som familjen verkligen festar loss … Här bjuds de på taklagsöl i Englands första pub! Med tanke på de mängder som verkar serveras får man förmoda att ölen är av låg alkoholhalt eftersom ingen av deltagarna verkar särskilt påverkad efter festen.

DISKUSSION

Familjen Hedenhös äter en påtagligt ensidig kost där kött är den dominerande födan. Stort intag av kött rikt på järn torde i extrema fall kunna leda till järnupplagring i form av sekundär hemokromatos. Fallbeskrivningar talar också för att järninlagring kan leda till hypogonadism [2], och ett observandum är att vare sig Sten eller Flisa kommer in i puberteten. 

Inte en enda gång verkar Hedenhösarna gå åt sidan för att göra sina behov … Detta förklaras sannolikt av svår förstoppning på grund av den fiberfattiga dieten. Med tanke på deras förstoppning är det därför mycket olyckligt att den enda frukt som förekommer i överflöd i Barna Hedenhös är bananer (till exempel i albumet »Barna Hedenhös åker bananbåt till Kanarieöarna«), som anses vara förstoppande [3].

Trots upprepade traumata förekommer inga benbrott i serien. Förutom all fysisk aktivitet kan en förklaring vara den höga konsumtionen av mjölk. I boken »Barna Hedenhös på vinterresa i Sverige« utropar en ung man som druckit en mugg mjölk »Hurra! I dag kan jag hoppa tre yxskaft högt – igår kunde jag bara hoppa två!«. 

Sjukvården lyser med sin frånvaro i boken. Den enda doktorn som omnämns är »Våttson«, följeslagare till »Skörlock på Holmen« som familjen Hedenhös träffar i England. Lyckligtvis dyker Våttson upp i England och inte i Ryssland. Familjens höga rödbetskonsumtion i Ryssland torde ha lett till oro för hematuri [4]. Hade Våttson varit med i öster hade han kanske fått utreda hela familjen Hedenhös för njursjukdom. 

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att familjen Hedenhös levde många tusen år före SBU-rapporter, bantningstrender och tallriksmodeller. Medelhavskosten hade ännu inte spritt sig norrut och skräpmaten var ännu inte uppfunnen. Barnen är ute och leker och sitter inte framför tv:n. Förhoppningsvis kan julkalendern inspirera våra barn till mindre stillasittande och mer utelek!

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.