Introduktion. Livsstilssjukdomar står för en hög andel av sjuklighet i västvärlden [1], och när WHO rankade de tio ledande dödsorsakerna i världen 2014 [2] hade alla listade dödsorsaker – åtminstone delvis – livsstilsrelaterade riskfaktorer. 

En allt större del av vårdens arbete består i att arbeta preventivt och att försöka stärka ett hälsosamt beteende och förändra ett beteende med negativa konsekvenser för hälsan till ett bättre. I det arbetet kan nyårslöftet spela en viktig roll. Framåt jul och nyår duggar nyårslöftena tätt. Enligt en intervjuundersökning av TNS Sifo (n = 1 806 intervjuer) angav 17 procent av de tillfrågade att de avgivit ett nyårslöfte 2014–2015 [3]. De vanligaste nyårslöftena var att äta hälsosammare (26 procent), börja träna (21 procent), stressa mindre (18 procent), följt av att ge vänner och familj mer tid (12 procent).

Vården försöker i hög utsträckning påverka människor till ett hälsosammare liv, men det finns mycket litet forskning kring vårdpersonalens egna nyårslöften och huruvida dessa hålls.

Metod, studiedeltagare och nyårslöften. Undertecknad sjösatte i december 2014 en webb-undersökning på barnkliniken i Örebro. Undersökningen besvarades av 41 personer, varav 19 var läkare (AT-läkare, ST-läkare, specialister). Bland övriga studiedeltagare fanns barnsköterskor, sjuksköterskor, sekreterare, en lekterapeut, en städerska, en arbetsterapeut samt en biträdande verksamhetschef. 11 studiedeltagare var män och 30 var kvinnor. Deltagarnas ålder var 24–58 år med en medianålder om 42 år (i dataanalyserna indelades deltagarna i yngre [≤39 år] respektive äldre [≥40 år]). 

Nyårslöften. 24 personer lovade att de skulle träna mer under 2015, medan 17 personer satte upp andra mål, oftast att gå ned i vikt (n = 6) eller förändra (läs »förbättra«) sin kost (n = 3) men även mindre vanliga orsaker förekom, som att »lyfta sina medarbetare«, att vara mer positiv, att varje vecka arbeta minst en timme för Amnesty International, att varje dag läsa minst ett kapitel ur Bibeln, inte titta på mobilen vid sänggående, använda tandtråd 3 gånger per dag, titta mer på tv och se mer teater. Slutligen lovade en person att under året se alla »Star Wars«-filmerna.

Deltagarna ombads sedan att värdera hur san-nolikt det var att de skulle hålla sitt nyårslöfte. De delades därefter in i grupperna »mindre troligt« (att jag kommer att hålla mitt löfte, n = 22) och »troligt« (n = 18) medan en person inte besvarade frågan (n = 1). Slutligen ombads deltagarna att redovisa vilka knep de tänkt använda för att kunna hålla sitt nyårslöfte (n = 33). Ett urval knep redovisas i Tabell (se uppe till höger). En av deltagarna uttryckte samtidigt tacksamhet över att få bidra till svensk medicinsk forskning.

Under perioden januari–oktober 2015 kontaktades alla deltagare en gång per månad och ombads att meddela om de hade brutit sitt nyårslöfte under föregående månad. I november kontaktades alla som ännu inte brutit sitt nyårslöfte och ombads bekräfta att de verkligen hållit sitt nyårslöfte under årets första tio första månader. 

Risken att bryta sitt nyårslöfte analyserades med Cox-regression där tid till brutet nyårslöfte utgjorde tidsvariabeln. Personer som inte bröt sitt nyårslöfte erhöll värdet »10 månader« och censurerades vid uppföljningens slut. Resultaten ges därför med så kallad hazardkvot (en typ av relativ risk) med 95 procent konfidensintervall (KI). 

Huvudresultat. Tjugosju deltagare bröt sitt nyårslöfte (66 procent) under årets första tio månader. Flest nyårslöften bröts i mars (n=6) och i maj (n=6). Läkare var 26 procent mer benägna att bryta sitt nyårslöfte än andra personalgrupper, men ökningen var inte statistiskt signifikant (HR = 1,26; 95 procents KI = 0,59–2,68). En Kaplan-Meier-kurva visar att läkare troligen var mer benägna att bryta sina nyårslöften i början av året (de första tre månaderna), (se Figur till höger).

Yngre vårdpersonal var mer benägen att bryta sina löften men inte heller detta samband var statistiskt signifikant (HR = 1,81; 95 procents KI = 0,85–3,88). Män var 20 procent mer benägna att bryta sina nyårslöften (icke-signifikant skillnad dock med 95 procents KI = 0,51–2,86). 

De olika typerna av nyårslöften verkade ungefär lika svåra att hålla (71 procent av de med träningsmål bröt sitt löfte att jämföra med 67 procent av de som lovat kostförändringar och likaså 67 procent av de som lovat gå ned i vikt). De enda löften som stod ut var löften som syftade till »godhet eller övrigt« (det senare inbegrep att unna sig själv något, till exempel att se alla »Star Wars«-filmer), där bara 33 procent bröt sina löften. 

Diskussion. Under senare år har allt fler röster höjts till varning för att svensk forskning håller på att halka efter internationellt. Med den här studien visar vi att Sverige fortfarande kan bedriva spjutspetsforskning. Vad vi vet har ingen tidigare studerat nyårslöften bland vårdpersonal i stor skala. Vår studie omfattar mer än 40 personer varav hälften var läkare.

Vi kunde inte påvisa några statistiskt signifikanta skillnader i risk att bryta sina nyårslöften utifrån om man var läkare, kvinna, eller under 40 år vid undersökningens start. Bristen på statistisk signifikans kan dock bero på låg statistisk styrka, och vi hoppas att någon kommer att göra om undersökningen men då inkludera fler studiedeltagare. 

Vårdpersonalens nyårslöften liknar dem som SIFO tidigare redovisat för hela svenska befolkningen. Dock framgår i vår undersökning att ett antal personer valt att »vara goda«. Även bland vårdpersonal finns de som vill vara mer med familj och vänner, väl illustrerat av den deltagare som vill umgås mer med sin man i sovrummet. 

De klassiska drivkrafterna »piska och morot« används också flitigt av vårdpersonal. I kategorin »piska« finns motiv såsom att exponera sig själv för att bli uthängd (»skrivit på Facebook« eller »om jag misslyckas kommer min man att påminna mig tills han blir dement«) eller att riskera en investering (»köpt träningskort«), medan vi i kategorin »morot« finner argument som att unna sig en belöning i samband med uppnådda delmål. 

Även om vi inte känner till någon tidigare studie av nyårslöften hos vårdpersonal, så finns undersökningar av nyårslöften bland allmänheten [4]. Många av dessa undersökningar tenderar dock att vara ret-rospektiva med påtaglig risk för bias. Vår prospektiva design ökar studiens interna validitet markant.

Internationellt sett hävdar sig svensk vårdpersonal väl. Enligt en studie i Journal of Clinical Psychology (2014) citerad via Huffington Post [5] bryter 54 procent av alla amerikaner sina nyårslöften inom 6 månader. Motsvarande siffra var 46 procent bland svensk vårdpersonal – så mycket talar ändå för att vi slår amerikanerna på fingrarna.