Sveriges första kvinnliga läkare är en titel som kan ges till flera personer. Mest bekant är Karolina Widerström som blev den första kvinnliga läkaren i Sverige 1888. Vid samma tid hade dock svenskan Charlotte Yhlen redan arbetat som läkare i USA i minst femton år. Hennes amerikanska utbildning hade emellertid stora skillnader med europeisk. Det unga landets utbildningsväsende byggde nästan uteslutande på privata initiativ. Därför kunde alla intressegrupper med tillräckligt antal anhängare starta en medicinsk utbildning, utan krav på extern kontroll. Under 1800-talets mitt bildades dussintals medicinska skolor i USA, en del med mer oortodox inriktning som homeopatisk, botanisk eller hydropatisk medin. Många gånger var syftet att sälja så lite som möjligt, till högsta möjliga pris. Få utbildningar varade längre än åtta månader och krävde oftast inga förkunskaper.

I sammanhanget bildades också flera medicinska skolor för kvinnor. Förespråkarna var huvudsakligen kristna intressegrupper som ansåg det kränkande för kvinnor att tvingas bli undersökta av en man, framförallt vid gynekologiska besvär [1].

Samtidigt tog en medicinsk utbildning på europeiska universitet, med rötter från medeltiden, sällan kortare tid än fyra år. Sundhetskollegium godkände därför inte Charlotte Yhlens ansökan om svensk licens 1873 med motiveringen att amerikanska skolor var »…mera beräknade på att bilda ett för det vidlyftiga landet tillräckligt stort antal läkare, än att gifva dem det teoretiskt och praktiskt vetenskapliga bildning i medicinens alla grenar« [2].

Det kan därför vara av värde att uppmärksamma även den första svenskan med europeisk läkarutbildning. Julia Brinck var liksom Yhlen och Widerström också från Helsingborg, men hennes medicinska examen erhölls på Irland 1886. Trots att hon kan sägas vara den första svenska kvinnliga läkaren är hon i dag nästan helt bortglömd. I en relativt ny engelsk antologi över kvinnliga forskare är man inte säker på vare sig hennes nationalitet eller utbildning [3].

Julia Brinck föddes den 4 mars 1854 i Helsingborg. Hon var det andra barnet av två, och hennes far var skomakare. Kyrkböckerna ger ingen information om hennes mors sysselsättning, kvinnor definierades i relation till sina hushåll. Saker och ting höll dock på att förändras: Julia Brinck gavs möjlighet till fyraårig folkskola och därefter troligen studier vid en privat flickskola. Vid 19 års ålder sökte hon till kungliga gymnastiska centralinstitutet (GCI) i Stockholm [4].

Denna utbildningsanstalt bildades i början av 1800-talet av Pehr Henrik Ling. Svenska folkets ansågs förslappat och behövde tränas tillbaka till fornstora dagar. Eleverna vid GCI tränades i tre olika system: pedagogisk, militär och medikal gymnastik. De kom därmed att besitta en unik kompetens med makt att verka i både skolvärlden, försvaret och sjukvården. Den militära kopplingen lockade adliga officerare att bli elever, vilket gav utbildningen mycket hög status. Vid artonhundratalets mitt kom dock den medikala gymnastiken att dominera. Eftersom de sjukgymnastiska klinikerna ansågs bota det mesta av sjukdomspanoramat blev de både populära och lukrativa. Framgången slutade inte heller vid Sveriges gränser, elever från GCI kom att starta kliniker i större delen av den kända världen. Eftersom överklassens kvinnor var vanliga patienter på klinikerna uppstod en stark efterfrågan på kvinnliga sjukgymnaster, varpå utbildningen öppnades för kvinnor i mitten av 1800-talet. Sjukgymnast kom därmed att bli en av de första utbildningar i Sverige som gjordes tillgänglig för kvinnor och definitivt ett av de mest lönsamma. Den vetenskapliga statusen gav också en form av »scientific backbone« till annan utbildning, många av de första svenska kvinnliga läkarna var sjukgymnaster från början. [5[ Efter två års utbildning tog Julia Brinck sjukgymnastisk examen 1875, tillsammans med sin sedermera välkända kurskamrat Karolina Widerström.

Till skillnad från Widerström flyttade Julia Brinck utomlands efter examen. Först till Hamburg och sedan till Nice för att arbeta på olika sjukgymnastiska kliniker. Omkring 1880 fick hon tjänst som gymnastiklärarinna på Ladies College på Guernsey. Denna tid kom att bli särskilt fruktbar eftersom hon utöver arbetet också kunde läsa de kurser som krävdes för ansökning till engelska universitet. Två år senare inleddes hennes studier vid The London School of Medicine for Women. Institutionen var då endast sex år gammal och den enda i England där kvinnor kunde studera medicin. Skolan fick däremot inte utge licenser, detta fick göras på Irland. Efter fyra års utbildning erhöll Julia Brinck licens att arbeta som läkare 9 juli 1886 i Dublin [6].

Kanske var det hennes sjukgymnastiska erfarenheter som ledde henne till forskning inom ämnet muskelfysiologi. Professor Carl Hugo Kronecker i Bern var hennes handledare när hon disputerade 1887 med avhandlingen »Über syntetische Wirkung Lebeden Zellen«. Sammanfattningsvis studerade hon den elektriska aktiviteten i ett grodhjärta efter tillsats av olika ämnen. Grodhjärtat fortsatte sitt arbete i en lösning med serum-albumin. En peptidlösning fick det att stanna. Men om peptidlösningen dessförinnan fått vara i en hundmagsäck, upprätthöll hjärtat sin elektriska aktivitet. Resultatet tolkades som att peptidlösningen rekonstruerats till albumin av en dittills okänd mikroorganism, »micrococcus restituens«, den »återställande« bakterien. Hennes tre artiklar publicerades i engelska och tyska tidskrifter under sent 1880-tal och ansågs framstående. Julia Brinck blev därför den första kvinnan någonsin som erhöll forskningsstipendium från Brittiska läkarföreningen [7].

Kort därefter flyttade Julia tillbaka till London för att driva en egen läkarmottagning med sjukgymnastisk inriktning. Förutom kliniken var hon också engagerad i fredsfrågor och deltog 1890 i en fredskongress med syfte att bromsa den tyske kejsar Wilhelms militära upprustning. Kanske var det i sitt engagemang för fredsfrågor som Julia började brevväxla med en av medicinhistoriens verkliga giganter.

Florence Nightingale blev världsberömd redan under sin livstid genom att förbättra hygienen och därmed minska dödligheten hos de sårade brittiska soldaterna i Krimkriget. Idag är hon kanske mest känd som reformator av sjuksköterskeyrket men nutida forskning har även uppmärksammat hennes insatser som statistiker och rådgivare till brittiska krigsministeriet. I juli 1890 skriver Nightingale till Dr Brinck med anledning av en bok hon lovat att skicka, men tyvärr inte fått tag på. Hon tackar Brinck för hennes vänlighet vid deras senaste möte och hoppas att hon skall kunna ge boken nästa gång de ses. Det är okänt hur väl de kände varandra, men Julia blir i alla fall omnämnd som en kär vän [8].

Man kan fråga sig varför den första svenska kvinnliga läkaren i USA såväl som Europa kommer från Helsingborg? Var flickskolorna där särskilt inspirerande? Det knapphändiga källmaterialet om Julia Brinck lämnar fler frågor än så obesvarade. Vem var hon, hur uttryckte hon sig, hur såg hon på sin roll som medicinsk pionjär? Kanske kommer någon att hitta en kista med torra och gulnade brev som skulle kasta nytt ljus över hennes livshistoria. Tills dess kan man bara spekulera över detaljerna i hennes liv. Sant är i alla fall att hon vågade gå en egen väg och bryta mot vad som förväntades av en kvinna vid denna tid. Hon måste haft äventyrslust och dessutom en stor portion mod.

I början av 1900-talet flyttade Julia Brinck till Kalifornien, kanske för att återförenas med sin bror Carl Brinck. När hon slutade sina dagar i Kalifornien, 72 år gammal, hade hon inte bott i Sverige sedan ett halvt sekel. Kanske är det därför den första svenska kvinnan med europeisk läkarutbildning har blivit nästan helt bortglömd.