Efter ett cirka 10 år långt uppehåll med schack har jag nyligen återupptagit spelandet för att försöka hålla jämna steg med den 11-årige schackintresserade sonen. I juli spelade vi i en stor schackturnering i S:t Lo i Normandie, Frankrike. Härligt väder, god mat och mycket schack under 10 dagar.
För de oinvigda pågår ett turneringsschackparti vanligen i 4-6 timmar. Utöver detta spelade vi mellan ronderna mycket blixtschack där varje parti i stället tar mellan 5-10 minuter – med snabba handrörelser för att flytta pjäser och slå på schackklockan. Som klen tjänsteman ovan vid kroppsarbete fick jag lättare skavsår i höger handflata efter dessa blixtschacksejourer.
Värre var dock de tryckskador med sår på armbågarna jag fick efter att återkommande under turneringspartierna ha grubblat över nästa drag med huvudet nedsjunket i händerna med armbågarna som stöd på bordet, den klassiska bilden av en tänkande schackspelare (som på bilden).
Som tur är börjar armbågarna läka så att de kan vässas vassa inför återgången efter semestern till den hårda akademiska miljön på Karolinska institutet. Inför nästa turnering måste jag nog införskaffa skavsårsplåster för armbågarna.
