Skölden, där den hänger utanför operationsrummet.

Foto: Leo Hassler

Jag är frimurare och har kommit till grad VIII. Min sköld är nu uppsatt bland många i Frimurarhuset här i Luleå.

Vad står det på sköldarna?

Tänkvärda, korta texter om yrke, intressen. Några på latin. Häftigt, men svårförstått och ibland felstavat. Hopp heter på latin »spes« och inte »spec«.

Min favorit är hovmästaren Sigvard Almlöws sköld med kniv, gaffel och sked. Texten lyder: »Mat åt alla«.

Min egen sköld visar en skalpell och en laserstråle, mina redskap i arbetet sedan 50 respektive 28 år. Texten lyder:

»Jag skär bort, Herren helar.«

Hundratusentals hudförändringar har jag skurit bort eller bränt bort. Mina patienter häpnar över hur enkelt och fort. Men långt märkligare är att såren läker, vävnader och celler växer upp. Det sköter naturen!

Eller kanske vi skulle säga – att det sköter vår Herre. Och mena precis detsamma. »Naturen«, »Vår Herre« är bara andra namn på »Gud«. Det förstod jag då min arabiske vän Habib visade på tavlan han har i sitt finrum. Full av snirkliga, underbara och för mig obegripliga tecken.

– Det är 99 namn på Gud, förklarade Habib.

»Jag skär bort, Herren helar«  har jag inte hittat på alldeles själv. Jag har lånat en förebild av kirurgen Ambroise Paré, verksam i Paris på 1500-talet. Hans formulering var:

»Je le pansai, Dieu le guérit«.

»Jag förband honom, Gud helade honom«.

En sympatisk person, denne Paré, och uppskattad av sin samtid och eftervärld. Ett universitet i Paris bär hans namn.

Vid ett särde­les blodigt slag hann han inte rengöra alla sår på föreskrivet sätt, med kokande olja. Men följande dagar såg han att de som sluppit oljan mådde långt bättre. Denna iakttagelse publicerade han skriftligt i västerländsk medicinsk tradition, till otaliga offers väl.

Paré var inte bara kirurg, han ägnade sig även åt experimentell medicin. På hans tid fruktade kungarna att bli förgiftade. Men det fanns, sedan många hundra år, ett motmedel, ett skyddande ämne: besoarstenar, som bildas i vissa djurs magsäckar.

Paré tvivlade på skyddseffekten. Med sin kungs tillåtelse erbjöd han en tjuv – kungens egen kock – att slippa bli hängd, om han svalde ett gift och strax därefter fick en besoar. Tjuven dog i svåra plågor efter sju timmar.

Nu hänger, vid dörren till mitt operationsrum, skölden med texten: »Jag skär bort  – Herren helar«.