En av de äldsta delarna av Norrlands universitetssjukhus i Umeå, den så kallade rotundan, ska rivas. Rotundan innehöll tidigare bland annat sjukhusets hygien- och terapibad och senare även Västerbottens medicinhi­storiska museum. Många av museets föremål, bland annat ett antal moulager, ska på obestämd tid magasineras.

Moulager är tredimensionella avgjutningar och skulpturer av kroppsdelar i vax eller annat material. Här visas foton på några av vaxmodellerna tillverkade i Zagreb 1945.

Konsten att framställa moulager baseras på den kunskap om människokroppen som entusiastiska anatomer ända sedan renässansen samlat in.

Andreas Vesalius föddes i Bryssel 1514, studerade medicin bland annat i Paris och fick många tillfällen att dissekera under sitt arbete som fältskär i franska armén. Han blev känd för sina stora kunskaper och utnämndes 23 år gammal till professor i anatomi i Padua.

Parallellt med omfattande undervisning, inklusive dissektioner, fortsatte han sina studier och kunde år 1543 ge ut »De humani corporis fabrica« (»Om människokroppens byggnad«) i 7 delar. I verket klargjordes att den medicinska auktoriteten Galenos delvis hade fel, och för detta fick Vesalius kritik – men också beröm. Professor Robin Fåhræus karakteriserar 1946 i »Läkekonstens historia« arbetet som »ett tryckalster, som med hänsyn tagen till såväl innehållets epokgörande betydelse som till utstyrselns praktfulla skönhet kan göra anspråk på att betraktas som det mest majestätiska verket i alla tiders medicinska litteratur.«

Gaetano Giulio Zumbo, född 1656, var en självlärd italiensk skulptör och anatom verksam bland annat i Florens. Han var, inspirerad av Vesalius arbeten, den förste som arbetade i vax och framställde inte bara artistiska verk utan skapade även noggranna anatomiska modeller vilka rönte stor uppmärksamhet.

Anna Morandi föddes 1714 i Bologna, gifte sig 20 år gammal med anatomiprofessorn Giovanni Manzolini och fick på fem år sex barn. Baserat på ett mycket stort antal dissektioner, med delvis nya anatomiska fynd som hon och maken gjort, tillverkade Anna Morandi utomordentligt detaljerade och vackra vaxmodeller vilka användes i den medicinska undervisningen. Då maken blev sjuk i tuberkulos fick hon tillstånd att överta hans undervisning, och då han avled blev hon själv professor i anatomi i Bologna. Hennes arbete rönte stor uppskattning runt om i Europa och hon blev ledamot i kungliga vetenskaps­akademier både i Storbritannien och i Ryssland.

Konsten att göra tredimensionella avgjutningar och skulpturer i vax, så kallade moulager, av både normal anatomi och sjukliga tillstånd utvecklades vidare under 1800-talet. På 1900-talet började vaxet i modellerna ersättas av papier-maché, som var billigare och mind­re ömtåligt. Senare har även detta material ersatts av gummi och plast. Fotografering, röntgen, datortomografi och andra tekniker har förändrat situationen ytterligare, men de numera ganska unika modellerna 

ger inblick i hur undervisningen i medicin gick till för inte alltför länge sedan – och de är väl värda att betrakta. De kan skådas i medicinhistoriska museer i till exempel Bryssel, Berlin och London. I Sverige har bland annat Västerbottens medicinhistoriska förening i Umeå ett antal moulager.