Barnet på armen – snarare än striden

I LT nr 1–2/2018 läser jag en intressant artikel om högerhänthet och toraxasymmetri av Matz Larsson. »Varför är 9 av 10 högerhänta? Det är en av vetenskapens gåtor.«

Så börjar artikeln. Och fortsätter med att högerhänta har haft en evolutionär fördel därför att de i strid intar en kroppsposition där hjärtat blir mindre exponerat.

Thomas Carlyle, skotsk filosof på 1800-talet, menade att högerhandens dominans »förmodligen uppstod i strid; genom att skydda hjärtat och intilliggande stora kärl«.

Samma dag, den 10 januari 2018, som detta står i Läkartidningen läser jag i The Guardian en artikel:  »Mammals prefer to cradle babies on the left, study demonstrates«. Artikeln har som utgångspunkt det välkända faktum att människomammor föredrar att hålla sina spädbarn på vänster arm, i vänster synfält. Nya studier visar nu att även andra däggdjur (i artikeln ges exempel med valross och flygande hund) föredrar att hålla sina ungar i vänster synfält. Förklaringen föreslås vara att kommunikationen mellan mor och unge underlättas eftersom information från vänster synfält processas av höger hjärnhalva och höger hjärnhalva kontrollerar många aspekter av socialt beteende, igenkänning av ansikten och av emotioner och därför ger optimal bearbetning av den sociala informationen.

Och när jag läst dessa två artiklar, då tänkte jag så här:

Genom vår långa historia har vi kämpat, försvarat oss och slagits men mycket oftare än vi slagits har vi burit, tagit hand om och värnat ett barn på armen. På vänster arm helst. Då blir höger arm fri att sköta barnet på armen, ta hand om mat och annat, försvara barnet och så vidare. Högerhanden blir den arbetande handen.

Så nog är det troligare att vår högerhänthet har detta som ursprung. Barnet på armen snarare än striden.