Rubrik på omslaget till LT nr 32–33/2014

För några år sedan skrev jag en krönika i Läkartidningen, som handlade om dess platsannonser [1]. Jag hade gått igenom en ansenlig mängd Läkartidningar
och ägnat mig åt att se på ut­formningen av dess annonser avsedda att värva hugade läkare till respektive verksamhet. Den överväldigande merparten av annonserna kom naturligt nog från landstingen. Yvigheten blomstrade och annonsens koppling till den tilltänkta professionella verksamheten var minst sagt vag: När man sökte läkare till miljömedicin, till exempel, visade man återupplivning på en babydocka.  När man ville ha en ögonläkare till ett fjällrikt län visade man en dam i nattlinne, som badade tårna i en fjällsjö. När man på ett ställe ville ha en neurolog uppmanas sökande att kontakta »Göran«, men annonsen visade en bild på en kvinna. Det blev en rätt kul krönika och många hörde av sig.

Några år senare kommer jag att minnas min gamla krönika och bläddrar igenom ett kvartal av Läkartidningar för att se på annonsutbudet. Och ser man på – förändringen är dramatisk!

Hjortron, röda stugor, rutiga skjortor och  segelbåtar i bidevind lyser totalt med sin frånvaro, och i stället finns nästan uteslutande ansikten. Vissa landsting sparar tydligen på sin marknadsföringsbudget för rekrytering och visar upp samma nylle, oavsett vad annonsen eftersträvar. Många avbildade är iförda gängse korrekt landstingspyjamas. Ibland bara som porträtt, ibland i färd med någon svårbegriplig medicinsk åtgärd, som dock ska ge intryck av samverkan- över ålders-, specialitets- och könsgränser. Några är stiliserade teckningar eller så vaga, att kön eller funktion inte går att klarlägga. Några återger bara delar av ansikten i varierande former och utseenden. Och alldeles uppenbart är att platsannonserna nu korrekt speglar könsfördelningen inom kåren. 

Min genomgång – med de reservationer enligt ovan som måste göras – visar att omkring 60 procent av platsannonserna med tydliga ansikten nu uppvisar kvinnogestalter. Det stämmer väl med den genomgång som nyligen publicerades i Läkartidningen, där man konstaterade att det nu finns fler kvinnor än män inom kåren.

Så vad var det som hände? Hade min krönika haft någon tillnyktrande effekt på yviga layout-makare? Gjorde den sträva tidsandan fjällsjöar, hjortron, solbad och röda stugor obsoleta? Eller blev det bara billigare så här?

Det kommer jag nog aldrig att få veta.