I dag lyssnade jag mest
första patienten med misstänkt hypofystumör
hade botat alla symtom med faste-te
den andra, en charmig kvinna
med glimten i ögat vid 75, blodtrycket bra
den tredje, med magkatarr, sa mamman
den fjärde och femte tillsammans
lesbiska sambos glatt rökslutandes
men förkylda
den sjätte, en man från annat land men med
svensk åkomma, nackmuskelvärk
och många tack för min undersökning
den sjunde, en tjej som stukat foten
för en vecka sen
brutit, sa jag
den åttonde för ryggen
så förståndig »jag kan leva med det här
men vill veta vad det är«
sen den trötte lettiske mannen
»snälla fru doktor jag vill ha opiatterapi«
mot restless legs
sen kom hon som fått barn sent precis som jag
och fått krämpor i handleder och höfter
och inte har något jobb att gå tillbaks till
nu hade hon gått ner de extra kilona
och var inte hjälplöst desperat längre
det hade hon nog egentligen aldrig varit
förstod jag nu
bara skärrad över förlorad kontroll
kände igen mig så mycket
rik, uppfylld av
andras erfarenheter
åkte jag till dagis
och hämtade
(Ur diktsamlingen: »Ett bett i mitt hjärta. Om möten i vården«, av Yvonne Jarlvik)