Två uppskattade läkare i Bjuv

Dagens hälso- och sjukvård har medeltida rötter. I hospitalen utanför stadsmurarna isolerades leprasjuka från befolkningen. När lepra minskade vid medeltidens slut blev de vårdanstalter för fattiga, hjälplösa åldringar, vansinniga och kroppsligt sjuka. I slutet av 1700-talet byggdes speciella lasarett för somatiskt sjuka – kvar på hospitalen, som drevs av kyrkan, fanns de sinnessjuka. År 1787 blev Serafimerordensgillet ansvarigt för verksamheten och Kungliga medicinalstyrelsen för tillsynen.

1866 övertog de nyinrättade landstingen, med egen beskattningsrätt, ansvaret för somatisk vård och för mentalsjukhusen år 1967.

De få läkare som fanns i 1500-talets Sverige skulle vid sjukdom bispringa konungen och hans familj samt högadeln. För gemene man fanns ringa hjälp. »Kloka« män och kvinnor drog leder rätt, spjälade benbrott och ordinerade örtdekokter. Vid Uppsala universitet fanns år 1656 en medicine studerande av 1 294 studenter. Vid 1700-talets början fanns stadsläkare enbart i större städer och blott nio statligt anställda provinsialläkare. De övergick 1973 som distriktsläkare till landstingen. I dag finns 45 000 legitimerade läkare i Sverige.

Carl Dilot kom till Bjuv 1891 som läkare, blev år 1892 Höganäsbolagets läkare och några år senare provinsialläkare och var verksam till 1921. Dilot föddes år 1863 som son till vallonättlingen och färgfabrikören Frans August Jansson på Holmen i Åsarp i Västergötland. Carl tog namnet Dilot, av det franska d’Ilôt, som betyder från Holmen. Efter studentexamen i Jönköping studerade han i Lund och vid Karolinska institutet, där han blev medicine kandidat 1888. Han tog medicine licentiatexamen i Lund 1891 och fick samtidigt läkarlegitimation.

Under utbildningen var han amanuens i histologi. Sommaren 1888 studerade han vid den legendariske Josef Listers klinik i London, och sommaren därpå vid de berömda klinikerna i Greifswald. Han arbetade sedan som provinsialläkare i Uppsala och vid dåvarande spetälskesjukhuset i Järvsö. År 1893 gifte han sig med Christine Simonsson, kyrkoherdedotter från Hjärtum i Göteborgs stift.

År 1891 var Bjuv en jordbruksort med många medelstora lantbruk, vars åkrar och ängar sträckte sig in i det lilla samhällets centrum. Höganäsbolaget var den enda industrin och präglade orten och gav jobb till många arbetare vid gruvan och tegelbruket. Höganäsbolaget visade intresse för sociala frågor och erbjöd bostäder och fri sjukvård och medicin för sina anställda och sjukhusvård vid det »gamla sjukhuset«. Det var byggt på 1880-talet med två runda »tornavdelningar« sammanbundna med en lång korridor där Dilot hade mottagning för anställda och tillsammans med en sjuksköterska ansvarade för inlagda patienter.

Från Bjuv företogs sjukresor till byarna Hyllinge, Fleninge, Mörarp, Hässlunda, Billesholm och Norra Vram i åkare Olof Lindströms häst och vagn. De stora gårdarna och godsen nyttjade ofta Dilots tjänster och han hämtades då genom godsets försorg. När någon av herrskapet var sjuk skedde transporten ofta med täckt vagn, kusk och vagnshästar. För inspektorns familj gällde vanlig hög vagn och var det en statare, ja, då kom ryktaren med mjölkkärran. Arbetsbördan var tung. Dilot kunde aldrig säga nej och dagarna blev långa. En av sönerna har berättat, att familjen aldrig firade en julafton med fadern. Hustrun och de fyra barnen väntade på hans ankomst. Till sist fick de själva klara av julklappsutdelningen, som aldrig blev den glädjefyllda stund de drömt om.

Dilot hade ringa tid för privata intressen, men var filatelist liksom vännen apotekaren Lundell i Bjuv. Han besökte dagligen apoteket för att skriva recept. Läkaren komponerade själv recepten, som sedan blandades på apoteket. När receptskrivningen var över passade apotekaren på att visa frimärken och doktorn fick en vilopaus.

Extra betungande blev arbetsbördan när spanska sjukan härjade, som i Sverige först blossade upp i byn Hyllinge nära Bjuv. Helsingborgs Dagblad skrev den 7 oktober 1918 att ett hundratal fall uppträtt i Bjuv med omnejd. Alla offentliga tillställningar inställdes. Ytterligare 50 fall med åtskilliga dödsfall inträffade kort därpå. Dessutom förekom »krigs-ödem«, som drabbade arbetare på grund av näringsbrist under första världskriget. Då sågs ofta den gula häst-ambulansen i samhället forsla de sjuka till epidemisjukhuset, som låg nära bolagets sjukhus.

Dilot remitterade patienter till S:ta Maria sjukhus i Helsingborg för mentalvård. Efter en tid kunde de bli utskrivna och återvända hem. En sådan patient kom en dag in genom den öppna dörren till mottagningen och ropade att »nu skulle han operera doktorn«. Dilot tvingades upp på undersökningsplinten och hotades med en stor lappkniv. Dilot behöll fattningen och sa till mannen att kniven inte var vass och fick den i sin hand och gömde den i en skrivbordslåda med automatisk låsning. Mannens övervakare dök upp och faran var över. Händelsen satte djupa spår i doktorns hälsa och han blev aldrig lika stark igen. Dilot dog år 1923 nära 61 år gammal.

Den uppskattning och det förtroende Dilot rönt under sin tjänst i bygden kom från alla samhällsklasser. Skånska Socialdemokratens ortsredaktör skrev i minnesrunan att: »Under de 30 år som doktor Dilot utövat sitt uppslitande och många gånger svåra läkarkall, har han undergrävt sin egen hälsa, men skaffat sig många uppriktiga och tacksamma vänner, icke minst bland arbetarna. Doktor Dilot var en bolagsläkare, som icke i allt rättade sig efter bolagets sparsamhets-ukaser …«

Jordfästningen förrättades i Bjuvs kyrka av kontraktsprosten Claes Caroli, som erinrade om den bortgångne läkarens livsgärning.  Dilot ligger begraven på Bjuvs kyrkogård.

Yngve Jernmark, »Den glade doktorn«, född 1892, kom till Bjuv 1926 som extra provin-sial- och företagsläkare vid Höganäs-bolaget. Han var 34 år med utbildning som kirurg, barnläkare och allmänläkare i Göteborg och Karlstad.

Han gjorde gärna små kirurgiska ingrepp och lyste av glädje när han tog små barn i famn. Samtidigt kunde han tala med fabriks- och gruvarbetare på deras eget språk och var känd för sitt glada humör och skämtlynne. Jernmark blev snabbt uppskattad. Han jobbade nära hängivna och kunniga sjuksköterskor vid mottagningar i Bjuv, Billesholm och Ekeby. De blyga och försagda arbetarhustrurna öppnade sig för honom och fick den hjälp som de ofta drog sig för att söka.

Det stora distriktet innebar en tung arbetsbörda. Han kom ofta hem först bortåt natten, och hade en daglig mottagning mellan klockan 9 och 11, även på söndagar. Fru Jernmark höll ordning på pojkarna. Semestern på sex veckor blev den tid då familjen var tillsammans och Jernmark kunde ägna sig åt sina hobbyer att bygga fartygsmodeller och skulptera gubbar i lera. I hemmet fanns en flygel, som trakterades skickligt av fru Jernmark. Hon dog redan 1948, endast 52 år gammal.

Doktor Jernmark förknippades med den eviga cigarrcigaretten, Matanzas och Marca Selecta. Han tuggade hälften och rökte hälften. Från morgon till kväll hängde den i mungipan. En gång kom en skadad järnvägsman hem till doktorns bostad mitt i natten och utbrast: »Jag känner inte igen doktorn«. Han kom direkt från sängen utan cigarr.

När Jernmark efter en 29-årig läkargärning lämnade tjänsten 1955 blev han officiellt avtackad i Folkets hus. Kommunfullmäktiges ordförande erinrade om att Jernmark inte bara hade varit läkaren till vilken invånarna hade vänt sig med krämpor, utan han hade även blivit vännen Jernmark som hade varit en stor tillgång för alla medborgare. En tidigare kommunalnämndsordförande tackade å hela befolkningens vägnar och lyfte fram Jernmarks gemyt, hjärtegodhet och kunnighet.

Efter pensioneringen reste Jernmark runt i världen och tjänstgjorde som fartygsläkare på Johnsonlinjens fartyg, med besök i bland annat Kairo och Alexandria. Han avled 1983.