»Om någon inte använder sitt förnuft och sin medicin, när denne så kan göra utan att vålla sin nästa någon skada, en sådan utsätter sin kropp för fara. En sådan får ge akt på att inte Gud håller honom för en som begår självmord. […] Ännu skamligare är om en människa försummar sin egen kroppshälsa och låter bli att skydda sig efter bästa förmåga, och till råga på allt smittar ner andra och förgiftar sådana som annars skulle klarat sig om han hade skött om sin hälsa som han borde gjort. 

En sådan människa står ansvarig inför Gud för sin nästas död och är en mångdubbel mördare. I sanning kan det likställas med att ett hus står i brand mitt i staden och ingen är intresserad av att släcka branden. Tvärtom banar de väg för elden så att hela staden snart står i brand, och säger: ’Om Gud vill så kan han utsläcka branden utan vatten!’

Kära vänner, inte så. Använd medicin. Drick vätska, det hjälper. Desinficera ert hem, din gård och gata. Undvik människor och sådana offentliga platser där din nästa inte behöver dig, eller precis håller på att återhämta sig från sjukdomen. Agera som en som vill släcka branden som härjar i staden. En epidemi är på sätt och vis också en brand: I stället för hö och halm förstör den liv och hälsa. Du behöver tänka så här: ’Gud har nu låtit fienden sända gift och farliga ämnen mitt ibland oss. Nu ber jag alltså Gud att han nådeligen skulle skydda oss. Därefter desinficerar och vädrar jag, delar ut medicin och tar också medicin själv. Jag undviker platser och folksamlingar om jag inte behövs där, för att inte exponera mig själv och genom det smitta även andra, och att jag inte genom min försumlighet skulle förorsaka någons död … ’

Vidare om någon har insjuknat och håller på att tillfriskna så ska denne hålla sig på avstånd från andra och ska inte heller tillåta att någon kommer nära, om det inte är alldeles nödvändigt. Även om man ska hjälpa en sjukling när denne är i nöd så måste den sjuke efter sitt tillfrisknande agera på ett sådant sätt att ingen annan kommer i fara eller dör för hans skull. 

Om stadens invånare visar beslutsamhet i sin tro då när deras nästa är i nöd, och försiktighet när nöden inte föreligger, och om alla efter bästa förmåga undviker att smittas så blir inte dödligheten alltför hög. Men om somliga i panik överger sin nästa i dennes nöd, och en del är så dumma att de inte alls är försiktiga utan i stället sprider sjukdomen, då får djävulen fira och många dör …«

I den här gamla texten är visserligen språket »mustigare« än vi är vana att höra från Folkhälsomyndigheten, men råden i texten är i stort sett desamma: undvik folksamlingar, håll avstånd till andra, desinficera och tänk på god hygien. Men det finns också skillnader. Författaren skriver inget om att stänga skolor (han var professor vid universitetet i Wittenberg), särskilda regler för äldre eller besöksförbud. Tvärtom talar han om att vi frimodigt måste vara beredda att hjälpa medmän­niskor i nöd, var de än befinner sig.

Författaren skriver också att det är viktigt att vädra. Det är något vi inte hört så mycket om under coronaepidemin, trots att vi i dag har mycket bättre ventilationssystem än förr. I en stor lokal med välfungerande ventilation försvinner smittämnen snabbt, och i sådana lokaler är risken för smittspridning rimligtvis mycket mindre än i en trång lokal med sämre ventilation.

När ovanstående text skrevs i början av 1500-talet härjade emellanåt epidemier med pest, kolera och smittkoppor. Så man hade verkligen erfarenhet av smittsamma sjukdomar med en dödlighet långt högre än covid-19. Man kände till att det var viktigt att dricka för att bli frisk, och medicin rekommenderades också. Men det är svårt att veta vilken effekt den hade.

Författare till texten är Martin Luther. Han är välkänd såsom grundare av den protestantiska kyrkan. Någon kanske tycker det är konstigt att han intresserade sig för medicinska frågor, men på den tiden ansvarade kyrkan genom klosterväsendet för omvårdnad och en stor del av den begränsade sjukvård som fanns att erbjuda. Kyrkan är för övrigt viktig för sjukvården på många håll i världen än i dag, inte minst i u-länder, genom missionsarbete.

Martin Luther kände varken till virus eller bakterier. Men trots det förstod han hur smitta sprids, och hans kloka och genomtänkta råd för att undvika spridning håller än i dag, nästan ett halvt årtusende senare.