Många har varit med om det. Det är för trångt i bokhyllan. Man får inte plats med nya böcker. Man beslutar att sortera ut en del gammalt stoff. Man skulle kasta men fastnar och börjar läsa. Och man finner att en bok som man glömt bort i decennier plötsligt blir intressant.

Det hände med Sven M Berggrens avhandling »The oxygen deficit of arterial blood caused by non-ventilating parts of the lung« [Acta Physiol Scand. 1942;(4):Suppl XI].

Den innehål­ler avancerade beskrivningar av mätningar av blodets syrebärande förmåga, ett listigt sätt att kvantifiera deoxygeneringen på grund av perfusion av icke-ventilerade delar av lungan (genom mätning av fysikaliskt löst syrgas i plasma efter ren syrgas­andning), tillämpning av metoden på friska försökspersoner i olika kroppslägen, på patienter med lungatelektaser och på försöksdjur.

Sammanfattningsvis ett mycket imponerande avhandlingsarbete. Vi frågade oss därför: vad gjorde Berggren sedan, och vilket mottagande fick själva avhandlingen?

Vi kunde inte finna några publikationer av Berggrens hand efter avhandlingen. Det visade sig att han omkom fyra månader efter att han disputerat i maj 1942. Berggren var marinläkare på flottans bärgningsfartyg »Belos« och studerade effekter av 5–7 atmosfärers tryck, då glasfönstret i övertryckskammaren gav vika. Försökspersonen överlevde, men försöksledare Berggren omkom.

Kom hans avhandling att överleva och studeras? Ja, i högsta grad! Enligt Google Scholar har den hittills citerats i den medicinska (och veterinärmedicins­ka) litteraturen 550 gånger, varav åtta gånger under 2020–2021.

Under de första decennierna efter publiceringen kommer de flesta citaten från kliniska artiklar om lung­atelektas, pulmonella arteriovenösa anastomoser och levercirros med lunganastomoser. Under 1960–1970-talen tillkommer flera artiklar om prematurt födda barn med lungsjukdom, den så kallade hyalina membransjukdomen, numera kallad idiopatiskt andningssviktssyndrom (IRDS).

Med stigande möjligheter att behandla med respirator och med förhöjt slut­exspiratoriskt tryck är Berggrens avhandling fortsatt aktuell. Andelen citat i veterinärmedicinsk litteratur ökar under senare decennier.

När respiratorbehandling vid andningsinsufficiens hos vuxna (ARDS) studeras, med patienten i rygg- re­spektive bukläge, citeras Berggrens fynd vidare. Med dagsaktuella frågeställningar om hur syresättningen hos patienter med covid-19 påverkas av kroppsläget vid respiratorbehandling är avhandlingen vid snart 80 års ålder fortfarande aktuell i referenslistan.

Så det vore väl synd att kasta den?