Neurologisk sjukdom orsak till start på häxprocesserna?

På 1660-talet inleddes de svenska häxprocesser som sedan svepte över landet och fick namnet »Det stora oväsendet«. Anklagel­serna om häxerier resulterade i att ett dussintal personer i Älvdalen och byn Lillhärdal i Härjedalen halshöggs och brändes. Därefter spred sig anklagelser och fällande domar runt om i Dalarna och sedan till Gästrikland, Hälsingland och uppåt Norrland. Åtta år senare skedde den största massavrättningen i Sveriges historia, då 71 personer i den ångermanländska byn Torsåker togs av daga. De flesta var kvinnor och de dömdes för trolldom, färder till Blåkulla och sexuellt samliv med djävulen. När man satte stopp för häxprocesserna hade omkring 300 människor avrättats.

Allting sattes igång av en 15-årig dalmas från Älvdalen som under några sommarveckor haft märkliga syner när han gått i vall i fäboden Slängbodarna. Hans syner liknade inte alls de andra och mer konventionella vittnesmål som finns upptecknade i förhörsprotokollen. Någonting var annorlunda med Erik Eriksson.

Samröre med djävulen

Följer man Österdalälven några mil nordväst om Mora når man upp till den lilla byn Åsen. Fram till 1700-talet kunde man bara nå byn till fots eller till häst, och det fanns bara 20 hushåll. Trakten var en gammal gränsbygd mot Norge.

På hösten 1667 vallade den 11-åriga ­Gertrud familjens getter tillsammans med den några år yngre pojken Mats. Två getter hade förirrat sig till en liten holme i älven. Det märkliga är vad som sedan sker. Enligt Mats vadar hon inte i det grunda vattnet till holmen, utan åkallar djävulen, och när han anländer får hon sina fötter insmorda av honom. Den magiska salvan gör att hon kan gå torrskodd över vattnet för att hämta djuren. Det 9-åriga vittnet Mats berättelse spred sig därefter snabbt. 

Trolldom var olagligt, och vittnesmålen från den rättsliga processen finns bevarade i förhörsprotokoll. Många av vittnena beskriver hur deras resa till Blåkulla började med att en häxa går till en vägkorsning där hon börjar hoppa och ropa efter djävulen. Resan går sedan på en kvast eller ett insmort djur som flyger baklänges, och det följer nästan alltid med barn på färden. Väl framme ger man sig i satans tjänst genom att skära sig i fingret och skriva in sig i en bok med blodet som bläck. Så gott som alla kvinnor anklagades för att ha haft samlag med djävulen. 

Allt är tämligen klichéartat, men tyvärr ledde förhören ofta till fällande domar trots att vittnena var små barn, ibland inte mer än 5 eller 6 år gamla. Den fällda var ibland det vittnande barnets egen mor.

Erik Erikssons syner

I skogen norr om Åsen ligger Slängbodarna. Erik Eriksson var 15 år när han förhördes om vad som hänt honom runt midsommartid samma år, då han hade vallat boskap i skogen runt fäbodarna. Under sommaren hade han haft flera oroväckande syner.

De två första utspelade sig mitt på dagen. Under vallningen hade han fallit i dvala och plötsligt sett en man med svarta kläder som kom fram till honom och bjöd honom på sin mat. När Erik ställde sig upp försvann mannen plötsligt och Erik vaknade till. Kreaturen var då redan på väg hemåt.

Bara några dagar senare fördes han iväg till en stuga någon helt annanstans och möttes där av folk som satt till bords i en sal, bland andra hans syster och flickan Gertrud, som vallat får vid Österdalälven. Han transporterades vidare och kom till en annan sal med en grop fylld av eld. Där klättrade nakna människor med brinnande kroppar uppför en stege och föll ner igen så snart de nått översta steget. Smärtan gjorde att de »pepo och läto ynkligen«. Erik vaknade då upp från sin dvala i fäboden, och boskapen hade återigen gett sig av hemåt. 

En natt sov Erik i stekhuset, det hus som används för matlagningen i en fäbod. Han låg i sin bädd och såg plötsligt två män närma sig. Den ene hade en skinande vit skjorta knuten om livet och beskrivs som stånkande och pustande. Kanske var han andfådd, kanske bekymrad. Bakom honom stod en karl med elak uppsyn som började berätta att han samlat många själar till sig. Den vitklädde mannen bönföll Erik om att försöka leda de förtappade själarna tillbaka till Gud. Beskrivningen tolkades som att djävulen skrävlade om sina framgångar med att samla in fördömda själar och en ängel vädjade om att inte låta sig lockas. 

Erik förhördes bara en gång och slapp anklagelser för häxeri, men hans vittnesmål gavs stor betydelse. Han var den som fick Gertrud att bekänna sin svartkonst. 

Hela utbrottsskedet har beskrivits i detalj av religionshistoriker, och Erik Eriksson framställdes som en profetiskt begåvad och synsk person som tack vare sina förmågor bemöttes med respekt.

Men vad är det egentligen Erik Eriksson är med om den där sommaren 1667? 

Hade Erik Eriksson en neurologisk sjukdom?

Erik faller i dvala mitt på dagen, som om han inte kan stå emot sömnattackerna. Hans syner uppträder i samband med sömn både på dagen och på natten. Han gör också utomkroppsliga resor till okända platser, och han är i yngre tonåren när allt händer. Allting kan stämma med den neurologiska sömnsjukdomen narkolepsi. 

Under 1600-talet var tron på andliga krafter och magi, liksom Guds och djävulens självklara existens, något som ingick i den normala föreställningen om hur världen fungerade. Erik Erikssons hypnagoga hallucinationer (sådana som uppträder i samband med insomnande) tolkades därför som ett vittnesmål om trolldomsväsendets faktiska inträde i Älvdalen. 

Vi kan aldrig veta om Erik Eriksson verkligen hade drabbats av narkolepsi. Det skulle dröja 200 år innan den franske läkaren Jean-Baptiste Gélineau för förs­ta gången beskrev tillståndet. Det är nu känt att sjukdomen orsakas av en skada på orexinproducerande neuron i laterala hypotalamus, troligtvis orsakad av auto­immuna T-celler. Sjukdomen ger en försämrad funktion att upprätthålla både vakenhet och sömn. 

En förklaring till hypnagoga hallucina­tioner är ett direkt insomnande i REM-sömn. Samtidigt förekommer ofta sömnparalys, som förlamar alla muskler utom ögon och andning. Det leder till ett blandtillstånd mellan vakenhet och drömsömn där visuella, auditoriska och somatosenso­riska hallucinationer vävs in i verkligheten. I sovrummet kan man se människor och vålnader, höra ljud av fotsteg och röster, känna beröringar över kroppen eller strupgrepp och kvävning. Utomkroppsliga upplevelser kan också uppstå då personen lämnar sin kropp, svävar iväg, ser sig själv ligga kvar i sängen (autoskopi) och ibland lämnar rummet. Oftast är tillståndet förenat med skräck och fasa. Det är inte helt ovanligt för helt friska individer att uppleva hallucinationer och paralys i samband med sömn. 

Kanske har många av folktrons föreställningar av den hinsides världen sitt ursprung i hypnagoga hallucinationer.