I det som i dag utgör republiken Georgien ska enligt traditionen medicin och helande ha mycket gamla rötter.  Grekiska myter beskriver hur prinsessan Medea, dotter till kung Aetes i kungadömet Kolchis, var kunnig i helande, och i synnerhet kunnig i att hantera gifter, som i exakt mängd kunde användas för att bota olika sjukdomar. Gifterna i fråga extraherades från olika örter. 

Kungadömet Kolchis (ungefär motsvarande västra Georgien) dateras tillbaka till den yngre bronsåldern, cirka 1 200 f Kr. När olika grekiska författare, till exempel Euripides (ca 480–406 f Kr), skrev sina dramer om Medea,var legenderna redan åtskilliga sekler gamla. Eumelos av Korinth tillskrivs det första historiska omnämnandet av Kolchis och Medea på 700-talet f Kr, men även Homeros skriver om Medea ungefär samtidigt. Man antar att Medea, om hon existerat som en verklig historisk person, kan ha levt omkring 1 200 f Kr. 

Arkeologiska fynd från Kolchis är talrika, och det finns omfattande arkeologiskt stöd för att en högkultur existerat i Kolchis. Arkeologiska fynd talar också för att ett omfattande handelsutbyte ägt rum mellan Kolchis och andra riken, särskilt Grekland och Persien, men också Egypten.

Inom det nuvarande Georgien fanns även kungariket Iberien, som var det namn grekerna och romarna gav det som lokalt kallades kungadömet Kartli och som var beläget i de östra delarna av landet. Det kaukasiska Iberien, som inte ska förväxlas med den iberiska halvön, existerade från 300-talet f Kr till 400-talet e Kr.

Ett ytterligare indicium som tyder på en tidig högkultur inom det nuvarande Georgiens gränser är det faktum att man har funnit 8 000 år gamla vinkärl, vilket gör Georgien till den i särklass äldsta kända vinproducenten i världen.

Den tyske läkaren och filosofen Kurt Sprengel (1766–1833) publicerade 1799 »Versuch einer pragmatischen Geschichte der Arzneykunde« i fem volymer, där han beskrev vad som vid denna tid ansågs vara medicinens historia. I detta arbete framställdes Medea inte bara som det etymologiska ursprunget till medicinen (det vill säga att ordet »medicin« är härlett från »Medea«), utan också som en av de första lärarna på området, mycket tidigare än Hippokrates och andra grekiska auktoriteter. Vidare hävdade Sprengel att medicinen genom historien varit en övervägande kvinnlig profession.

1962 initierade den georgiske ögonläkaren Michael Shengelia omfattande studier av sjukvårdens historia genom tiderna över hela Georgien. Detta ledde till en omfattande samling av föremål och dokument. 1963 öppnades ett museum för att visa upp delar av denna samling för akademiker och allmänheten. 

Efter Sovjetunionens kollaps 1991 följde flera år av politisk oro i Georgien, som förklarade sig självständigt. Museet stängdes, Shengelia avled och hans son, kirurgen Ramaz Shengelia, efterträdde honom som chef för museet, som renoverades och åter öppnades 2018 efter det att man garanterats statlig finansiering (och med finansiellt och tekniskt stöd från tyska Goethe-Institut). 

Michael Shengelia-museet för georgisk medicinhistoria, som det officiella namnet lyder, visar främst tre olika tidsepoker:

  • Antiken – det vill säga kolchisk och iberisk bronsålder 
  • Medeltiden, med kyrkan som viktig bärare av medicinska traditioner och av praktiskt helande 
  • 1800-talets folkmedicin, fram till dagens moderna medicin, till stor del kartlagd genom etnologiska studier.

I museets samlingar visas artefakter – bland annat kirurgiska instrument – från Kolchis, vilka härrör från arkeologiska utgrävningar. Anmärkningsvärt är att man visar upp knivar dekorerade med ormar, vilket har tolkats som en förebild för den eskulapiska staven, som är av yngre datum. 

En stor del av samlingen belyser sjukvård och helande under medeltiden, vilket var kyrkans ansvar och utfördes av såväl munkar som nunnor. Georgien var, efter Armenien, det första land i världen som antog kristendom som officiell religion år 327 (26 år efter Armenien). 

Att kvinnor varit utförare av sjukvård tycks inte ha utgjort något problem, och några häxprocesser är inte kända. Delar av samlingarna visar resultat av de etnografiska studier som blev följden av Shengelia den äldres studier från 1960-talet och framåt. Anmärkningsvärt är att för oss okonventionella metoder, som trepanation, under lång tid utförts i stor skala och på vida indikationer (till exempel meningit) av helare utan formell akademisk utbildning. En samling skallar med läkta trepanationsskador visas på museet, vilket tyder på att patienterna överlevt. Exempel på trepanation finns från såväl antika fynd (3000-talet f Kr) som 1800- och 1900-talens traditionella folkmedicin. 

Olika historiska dokument finns också bland utställningsföremålen, till exempel texter av Sprengel och Hegel.

Georgisk medicin och medicinhistoria har alltså en unik plats i världen, inte bara när det handlar om historia utan också om dokumentation. Vidare utgör medicinens historia en integrerad del av läkarvetenskapen i landet: Michael Shengelia introducerade medicinens historia som obligatoriskt ämne i läkarutbildningen.  För närvarande innefattar den georgiska läkarutbildningen 15 veckors obligatoriska studier i medicinens historia.

Beskrivningen och dokumentationen av Georgiens medicinhistoria är tvärvetenskaplig och bygger på ämnen som arkeologi, etnologi/etnografi/antropologi, filosofi och kyrkohistoria. Den uppvisar också intressanta uttryck för det som inom historieforskningen i dag benämns »historiebruk«, det vill säga hur historien på olika områden knyter an till vår situation här och nu.