År 2010 började Sarajevobon Jasminko Halilovic att via Internet samla korta nedskrivna minnen från unga vuxna som var barn under Bosnienkriget. Halilovic var själv 4 år gammal när belägringen av Sarajevo började. Över tusen människor bidrog med sina minnen. Berättelserna publicerades i en bok som Halilovic gav ut 2013. Boken beskriver livet under kriget och den långa belägringen av Sarajevo från barnens perspektiv: »Ungdomars enorma förmåga att adaptera till värsta tänkbara omständigheter och samtidigt behålla sin värld med lek och fantasi, medan den verkliga världen runtom dem bokstavligen kollapsade.« 

Halilovic beskriver själv hungern, hur bosniska soldater putsade sina vapen, hur han glömde sin älskade teddybjörn när familjen var tvungen att fly från sin lägenhet, dagen då en granat sprängde pappans bil, men också minnen av sin första förälskelse, när han publicerade sin första dikt i en lokal barntidning och fotbollsmatcher med vänner. 

Medan Halilovic samlade in berättelserna upptäckte han att många av »krigsbarnen« också hade kvar olika föremål som hängde samman med berättelserna. Det kunde handla om leksaker, dagböcker, kläder, glasspapper, tuggummi eller målarböcker. Enkla ting från vardagen.

Halilovic började samla in dessa föremål med tanken att göra en utställning av dem. 2016 öppnade så en utställning i Bosnien-Hercegovinas historiska mu­seum i Sarajevo. Utställningen fick mycket uppmärksamhet, och ett år senare öppnades en permanent utställning i det som nu blev »War Childhood Museum« i Sarajevo. Alla föremål visas tillsammans med minnena från de personer som donerat föremålen. Dessutom presenteras intervjuer med krigsbarn om hur de upplevde kriget och hur de tvingats växa upp under pågående krig. Något förvånande handlar många av berättelserna om positiva minnen, som lek och fotboll, och inte bara om lidande. 

Hela projektet med bok och utställningar har haft en stor betydelse för ungdomar som växte upp under Bosnienkriget. Museet vittnar om att många av de ungdomar som tvingades fly Bosnien med sina föräldrar inte har orkat komma tillbaka på grund av olika känslor. Här har projektet haft en stor betydelse och hjälpt många bosnier – både i diasporan och bland dem som stannat i landet – att komma tillbaka och att återknyta sitt vuxna liv med sitt barndomsliv.

Projektet med att samla in såväl föremål som berättelser är inte slut. Det är en pågående process. War Childhood Museum samlar in berättelser och föremål inte bara från Bosnien och Hercegovina, utan också från andra väpnade konflikter. För närvarande finns föremål från 16 sådana, och man har lokaler i Kiev, Haag och New York. Inte minst verksamheten i Ukraina är för närvarande prioriterad.

Sarajevo har blivit ett centrum mot den glömska som följer efter väpnade konflikter. Förutom War Childhood Museum finns även Museum of Crimes Against Humanity and Genocide 1992–1995 och Galerija 11/07/95. Det förra handlar, som namnet anger, om de folkmord och brott mot mänskligheten som begicks under Bosnienkriget 1992–1995, medan Galerija 11/07/95 i huvudsak är en bildutställning om folkmordet i Srebrenica den 11 juli 1995. Alla tre museerna ligger inom gångavstånd i centrala Sarajevo.

Med tanke på hur krig påverkar hälsan, inte minst hos barn, fyller War Childhood Museum en viktig funktion. Dessvärre verkar inte detta behov minska.