När jag började arbeta som allmänläkare förekom en diskussion om och i så fall hur mycket man borde skilja mellan sitt privatliv och sitt professionella liv. Borde man bo i sitt distrikt, eller hålla sig på avstånd? 

I sin självbiografiska bok »Deep water dream« berättar allmänläkaren Gretchen Roedde om hur hon tillbringat i stort sett hela sitt yrkesliv som allmänläkare bland First nations people [amerindisk ursprungsbefolkning, red anm] och amishfolket i norra Ontario i Kanada.

Roedde började sitt yrkesliv med studier i antropologi och hamnade på så sätt i norra Ontario, där en stor del av befolkningen tillhör First nations, som Cherokee och Cree, men också amish, som avstår från moderna ting som bilar och elektricitet. 

Generellt sett är norra Ontario en mycket fattig del av Kanada. Roeddes vistelse bland denna underprivilegierade befolkning fick henne att söka in på läkar­utbildningen på McMaster University i Hamilton, Ontario, där man då lade om utbildningssystemet för att göra det avsevärt mer patientfokuserat. 

När Roedde avslutat sin läkarutbildning 1977 flyttade hon direkt in bland lokalbefolkningen i norra Ontario. De två första åren bodde hon i ett vedeldat hus utan elektricitet eller rinnande vatten och med utedass på gården. 

Det var här hon började sitt yrkesliv. Lokalbefolkningen hyste en välgrundad misstro mot utomstående, men Roedde accepterades efter hand och hennes förtroende som allmänläkare steg. Under de första åren hann hon också med att gifta sig och föda en dotter.

I boken »Deep water dream« beskriver Roedde den inne­boende kraft som själva lokalsamhället mobiliserar för att hantera sjukdom, födslar och död, vilket ger var och en av dessa händelser en djupare mening och därmed gör dem lättare att klara av.

Förutom den dagliga sjukvården, med ständiga jourer, arbetade hon med Cree för att utarbeta en medicinsk ordbok på deras eget urspråk, utbildade lokala sjukvårdare och förlöste amishmödrar hemma i deras eget kök. Ofta var samhället avstängt från omvärlden på grund av vädret. 

I sitt yrkesliv har Roedde radikalt förändrat gränserna mellan läkare och patient och visat hur sjukvård kan bedrivas i fattiga och avlägsna områden. Hon har också lagt stor vikt vid en fungerande mödra- och förlossningsvård i glesbygd och avlägsna trakter. 

1987 fick hon ett telefonsamtal från Genève mitt i natten med frågan om hon ville arbeta med att bygga upp mödrahälsovård i Uganda. Hon tackade ja direkt. Därefter har hon haft liknande korttidsuppdrag i 30 länder, där hon fokuserat på att utveckla system som bygger på den lokala sjukvård som finns. Hennes fokus har varit mödrahälsovård, men även hiv/aids. Förutom »Deep water dream« har hon även skrivit boken »A doctor’s quest«, som handlar om hennes arbete med mödrahälsovård i låginkomstländer.

Personligen har jag haft förmånen att arbeta med henne i Etiopien, Uganda och Tanzania, vilket har varit ett stort nöje tack vare både hennes sprudlande engagemang och hennes grundmurade kompetens.

När hon inte har varit engagerad i låginkomstländer har hon i stort sett arbetat på samma avlägsna plats i norra Ontario i 40 år – i regel med ständig jourtjänstgöring.

På frågorna hur hon orkar och hur hon ser på sina egna gränser mellan privatliv och profession svarar hon:

»Jag bor och arbetar i ett litet samhälle. Gränserna är mycket porösa. Detta hjälper mig mot att bli utbränd. Mina patienter kramar mig när de hör om hälsoproblem i min familj. Och jag kramar dem. Mina böcker är strikt självbiografiska. Jag har patienter som berättar att mina böcker är det

Gretchen Roedde

första de någonsin läst. ’A doctor’s quest’ hamnade på bästsäljarlistan veckan innan den kom ut, och efter en vecka var den slutsåld. Intäkterna för boken gick till ett projekt i Tanzania. ’Deep water dream’ är mer personlig eftersom den involverar min familj; när min dotter fick kylskador för att vedkaminen slocknade, om när mitt äktenskap tog slut. Min gudstro betyder mycket för mig. Mina patienter märker när jag har det svårt och ger mig presenter, eller en kram.  Och så är jag beroende av ’Nordic noir’! Tv-serier som ’Bron’ och filmer som Millen­niumtrilogin och Lisbet Salander! Jag har arbetat mycket med danskar, svenskar och norrmän, och jag blir lugn av att höra nordiska språk talas på tv.«

Roedde, som nyligen har fyllt 70 år, har just lämnat över sin praktik till en
ung kollega som utexaminerats från Northern Ontario Medical School. Detta nya universitet är i sig resultatet av en gräsrotsrörelse bland befolkningen i provinsens norra del och syftar till att utbilda läkare som betjänar glesbygden. En stor del av utbildningen äger rum på avlägsna platser i provinsen. Själv kommer Gretchen Roedde att finnas kvar för att vikariera vid behov.