En möjlig framtida vardag – år 2043

För drygt 10 år sedan var jag med i Sylfs styrelse, och då skrev en styrelsekollega en visionär artikel om framtidens sjukvård om Sylf fick bestämma [1]. Tanken med texten var att drömma och tänka stort. En stor del av framtidsvisionerna handlade till slut om teknologiska framsteg, då dessa har stor påverkan på arbetsmiljö och vårdprocesser. Enligt en rigoröst ovetenskaplig och rätt taffligt genomförd analys har de flesta av förändringarna hittills uteblivit (Figur 1). 

Författaren hade dock tekniskt sett inte fel, då texten saknade tidsbestämmelse. Det skulle kunna vara så att allt som stod där helt enkelt ännu inte skett, men kommer att ske om 10 eller 50 år till. Dessutom var framstegen inte väldefinierade, vilket gör dem svårt att bekräfta eller avfärda. 

Vore det inte kul att försöka titta in i framtiden och gissa hur den kan bli? Under de senaste åren har jag arbetat med forskning, innovation och utveckling. Jag har haft möjlighet att träffa ett hundratal läkare, forskare, ingenjörer och uppfinnare från olika länder som arbetar med att hitta nya sätt att förbättra sjukvården. Trots detta, eller snarare på grund av detta, tror jag att det är oerhört svårt att förutspå hur sjukvården kommer att förändras. Det är naivt och dumt att ens försöka sig på det. Med det sagt kommer här min bästa gissning på hur sjukvården kan komma att se ut 2043. 

Jag hoppas att du som läser detta om 20 år tycker att allt känns förlegat, då allt skett långt innan dess – eller att jag har helt fel och att du får dig ett riktigt gott skratt. 

En möjlig framtid 

(Se Faktaruta) Jag arbetar på en akutmottagning. En 63-årig patient kommer med ambulans efter att i hemmet ha upptäckt avvikande vitalparamet­rar och ett nydebuterat förmaksflimmer. De flesta smarttelefoner kan med kameran och sensorer mäta vitalparametrar, vilket tillåter noggrannare triagering och tidig upptäckt i hemmet (a). I väntan på ambulansen har patienten svarat på ett digitalt formulär (b). Strukturerade data från formulären kompletteras av ytterligare frågor som ambulanssjuksköterskan ställer, och vi kan se allt detta innan patienten anlänt.

Vid datorn beskriver jag det kliniska sammanhanget för journalsystemet, som syntetiserar fram en sammanfattning av tidigare anteckningar och mätvärden. Den presenterar det som är relevant för just detta besök, vilket spar tid (c). Jag kan klicka på en del av sammanfattningen för att enkelt komma till ursprungsanteckningen som den baserar sammanfattningen på.

Patienten anländer. En kamera vid britsen kan icke-invasivt mäta och följa patientens vitalparametrar (d). Jag pratar med patienten. Samtalet transkriberas och sammanfattas automatiskt direkt till ett journalanteckningsutkast (e). Med hjälp av strukturerad data i journal­anteckningen appliceras vissa beslutsstöd automatiskt, och de påminner mig om relevanta riktlinjer och rekommendationer (f).

Patienten är ordinerad ett läkemedel mot en sällsynt sjukdom. Jag vill konsultera kardiologjouren, men första instansen för frågor är ett AI-drivet kunskapsstöd (g). Oavsett tid på dygnet kan jag ställa en fråga till den, och om den är osäker på svaret hänvisar den i stället till jouren. Den är bra på att hantera vanliga och enklare frågor, men just denna fråga kan den inte hantera. Jag skickar i stället ett kort chattmeddelande och ber kardiologen ta ställning till om vi kan sätta in standardbehandlingen, trots patientens udda läkemedel.

När patienten ska skrivas ut: två dagar senare kan journalsystemet automatiskt generera ett utkast till epikris och utskrivningsmeddelande. Jag läser igenom och justerar några delar in­nan jag ger det till patienten (h).

Husläkaren är med på ett kort utskrivningssamtal per video där hon, jag, kardiologen och patienten tillsammans sätter upp en plan. Det spar tid för alla fyra och minskar risken för missförstånd. För att följa upp den insatta behandlingen får patienten egenmonitorera sig i hemmet med en ring som mäter hjärtfrekvensen. Värdena från ringen skickas automatiskt till husläkaren, som bara notifieras om något är avvikande (i).

En del mottagningsbesök görs digitalt, och en del kollegor sköter sina mottagningsbesök medan de befinner sig utomlands i Spanien (j). Så kallade solveckor har förbättrat arbetsmiljön avsevärt, då det blir ett slags minisemester.

På lunchrasten plingar det till. Jag ser att Läkartidningen har återpublicerat en gammal artikel från 2023, av någon som försökte förutspå framtidens sjukvård. Texten är rätt dåligt skriven, och man märker att författaren hade en massa hybris och hiskeligt fel när han försökte förutspå framtiden. Men när jag reflekterar över hur sjukvården var för 20 år sedan kommer jag på att den ändå förbättrats någorlunda under de senaste årtiondena. Och det är kanske gott nog.

Författaren William Gibson lär ha sagt: »The future is already here – it’s just not evenly distributed«. Listan ovan kan låta som science fiction. Men sju av punkterna är tekniskt möjliga redan i dag, även om de inte börjat användas brett. 

Ny teknik har i sig inget värde för sjukvården, utan det innebär enbart nya verktyg. Den viktiga frågan är om man under de kommande 20 åren kommer att hitta sätt att använda dessa teknologier för att höja kvaliteten på vården vi levererar, eller för att spara tid för sjukvården och patienterna.