Den 3 september 1952 hade jag efter tre års teoretiska studier just börjat kursen i internmedicin på Serafen, då jag och några kurskamrater på eftermiddagen blev ombedda att övervaka en patient i respirator tills nattpersonalen tog över. Patienten låg inte på en ordinarie vårdavdelning utan på ett rum på källarplanet som var försett med en ny och något högljudd Engströmrespirator. I närheten låg för övrigt kandidaternas omklädningsrum, som kallades »anaeroba rummet«.
Patienten, som var i 30-årsåldern, hade insjuknat i en subaraknoidalblödning, av förloppet att döma orsakad av en aneurysmruptur. Det var vid denna tid den operativa behandlingen av cerebrala aneurysm började inta den centrala position den innehaft inom neurokirurgin under 1900-talets senare del. Medan man numera, om möjligt, opererar aneurysm omgående efter blödningen föredrog man då att avvakta till dess att patienten repat sig, trots risken för en förnyad blödning under denna tid.
Intagen på sjukhuset hade patienten drabbats av andningsstillestånd, intuberats och kopplats till respiratorn. Inte osannolikt rörde det sig om en tidig reblödning. Respiratorbehandling var över huvud taget något ovanligt på den tiden. Den första intensivvårdsavdelningen i landet hade öppnats under sommaren på lasarettet i Borås. Att en patient med subaraknoidalblödning behandlades i respirator torde då ha varit unikt. Förmodligen hade man då andningsstilleståndet inträffade funnit att hjärta och cirkulation fortsatt att fungera. Det var underförstått att patienten skulle återfå egenandning inom ett eller annat dygn. Vår uppgift var nu att mäta puls och blodtryck en gång i kvarten och kalla på kompetent personal om något problem uppstod. Vi tyckte att vi gjorde en livräddande insats.
Så här efteråt förstår man att hjärnans blodflöde och aktivitet upphört till följd av ett skyhögt intrakraniellt tryck orsakat av att ansamlingen av erytrocyter i subaraknoidalrummet blockerade likvorutflödet. I dag skulle patienten ses som en möjlig organdonator, men sådana begrepp och tankegångar existerade inte då.
Vid 19-tiden kom kirurgjouren i korridoren utanför. Det var den vikarierande underläkaren Sture Hagberg, sedermera barnkirurg i Göteborg. Han stannade opåkallat till i dörröppningen och sa att »i går, i Amerika, gjordes den första öppna hjärtoperationen med hjälp av hypotermi«, och gick sedan vidare. Vi fann naturligtvis detta väldigt spännande. Samtidigt tyckte vi att det var besynnerligt att Hagberg tog sig tid att informera några noviser som oss om saken. Nu var han specialintresserad av hypotermiteknik, och var kanske så entusiastisk över det inträffade att han helt enkelt måste dela med sig till andra.
Vad operationen beträffar gjordes den av John Lewis i Minneapolis. Patienten var 5-åriga Jacqueline Johnson, som hade en förmaksseptumdefekt av sekundumtyp. Hon kyldes med kalla omslag till 28 grader, då hjärnan kan tolerera en avstängning av cirkulationen i uppåt 8 minuter, mot 3–4 minuter vid 37 grader. Efter en högersidig torakotomi stängdes tillfälligt blodkärlen till och från hjärtat, varefter höger förmak öppnades och septumdefekten kunde slutas med en fortlöpande silkesutur plus en extra enstaka. Cirkulationen släpptes på igen, och avstängningstiden blev 5 ½ minut. Kroppstemperaturen återställdes genom att patienten placerades i ett varmt bad och allt gick bra.
Fem år senare, sommaren 1957, assisterade jag vid en likadan operation för en förmaksseptumdefekt på Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn på Kungsholmen i Stockholm. Operatör var Gunnar Ekström, och hypotermin genomfördes av Sture Hagberg med användning av Elemas apparatur för luftkylning av patienten.
På väg hemåt med spårvagn i den mörka septemberkvällen satt jag och reflekterade över den märkvärdiga eftermiddagen: först patienten med den svåra subaraknoidalblödningen i respirator, sedan nyheten om den historiska hjärtoperationen i hypotermi föregående dag. Jag tyckte att jag liksom befunnit mig i den medicinska utvecklingens frontlinje. I varje fall fick jag ett minne som ännu 71 år senare ter sig levande och detaljerat.
