En av 20-talet dikter i psykiatrihuset i Lund. Foto: Katarina Bernhardsson

Dikterna är skapade av patienter, närstående och personal inom psykiatrin och sitter uppsatta runt om i psykiatrihuset, i väntrum, foajé och korridorer. Vardagliga beskrivningar och tankar blandas i dikterna med sorg, oro, glädje och andra funderingar kring livet.

– Sjukhusmiljön är ofta avskalad, ibland rentav brutal i sin funktionalistiska strävan. Estetiken saknar inte sällan en mänsklig dimension, säger Jonatan Wistrand, allmänspecialist på vårdcentralen i Löberöd och forskare vid Lunds universitet. 

– Vi ville ändra på det genom att skapa utrymme för poesi i den offentliga miljön på sjukhuset i Lund.

Jonatan Wistrand och Pia Dellson driver projektet i Lund. Foto: Katarina Bernhardsson

Jonatan Wistrand är tillsammans med läkaren och poeten Pia Dellson drivande i projektet, som finansierats av Birgit Rausing Centrum för medicinsk humaniora vid Lunds universitet. Men diktutställningen har tagit form i samverkan med sjukhuskyrkan och sjukhusbiblioteket i Lund, Skånes universitetssjukhus, Region Skåne och Lunds kommun. Tillkomsten av dikterna har skett vid skrivarträffar som sjukhuskyrkan i Lund anordnar ett par gånger per termin. Träffarna fungerar som forum för patienter, närstående och vårdpersonal för att bearbeta sjukdom, död, hälsa och ohälsa. 

– Poesi har en fantastisk förmåga att fånga vår uppmärksamhet. Hur stressad man än är så hinner man alltid läsa en dikt. Det tar några sekunder, och sedan bär man dikten med sig. Den sipprar in i medvetandet och förändrar kanske lite grann hur man ser på världen omkring sig, säger Jonatan Wistrand. 

Ett 20-tal dikter pryder nu psykiatrihusets väggar, och reaktionerna på utställningen har varit överväldigande positiva, berättar Jonatan Wistrand. 

– En patient i 40-årsåldern skrev till mig att »det känns som att ni lyft in känslor i ett grått betongskal«. Sådant är väldigt kul att höra. 

Dikterna kommer att sitta uppe på obestämd tid, och förhoppningen är att projektet ska få spridning. Bland annat har det talats om att ta det vidare till medicinska fakultetens universitetsbyggnader, till studenterna.

– Det är ju viktigt att sådana här existentiella tankar och funderingar om sjukdom och vårdvistelse kommer in tidigt hos vårdpersonal, tycker Jonatan Wistrand.