Tintin hos doktorn

Fyllda med spänning och humor lät Tintinalbumen ta oss med på äventyr över hela världen, ledda av den i sig tämligen konturlöse hjälten Tintin. Det faktum att Tintin själv som person, förutom att vara allmänt modig och rättrådig, är så i avsaknad av tydlig personlighet har ofta lyfts fram som ett av skälen till hans popularitet: vem som helst har kunnat låta sig själv ta plats i hans ställe och leva sig in i äventyren. I gengäld är det karaktärerna omkring Tintin som har begåvats med sjudande personligheter och spektrum av mer eller mindre bra egenskaper: den koleriske kapten Haddock, den genialiske men tankspridde professor Kalkyl, de taffliga detektiverna Dupond och Dupont, den grandiosa operadivan Bianca Castafiore med flera, för att inte tala om det färgstarka spektrumet av ärkeskurkar, med den lömske Roberto Rastapopoulos i spetsen. 

Men hur står det till med Tintins hälsa då? Det är en fråga som läkarvetenskapen faktiskt kommit att ägna såväl intresse som vetenskapliga studier, publicerade i referentgranskade tidskrifter.

Som många andra hjältar blir Tintin sällan sjuk – åtminstone är det inte något vi som läsare får ta del av – men det händer. Däremot är det förvånande att Tintin är vid så god hälsa, med tanke på alla de fysiska skador han drabbas av under sina många äventyr, inte minst upprepade trauman mot huvudet [1-5]. I en artikel i American Journal of Neuroradiology 2011 [1] kom författarna fram till att Tintin slås medvetslös genom slag mot huvudet närmare 50 gånger. Dessa upprepade trauman mot huvudet har i sig också föreslagits som en plausibel förklaring till Tintins kortväxthet, i form av hypofysskada och påföljande brist på tillväxthormon (GH) [2]. Ytterligare några fall av medvetandeförlust inträffar till följd av andra orsaker, såsom hypoxi (bland annat i Månen tur och retur) eller inandning av narkosmedel (kloroform). Andra gånger ådrar han sig skada utan att förlora medvetandet; exempelvis blir han i ett par äventyr skottskadad (Blå Lotus, Den svarta ön), eller utsatt för falltrauman. Ytterligare exempel på medicins­ka tillstånd som Tintin drabbas av är förgiftning, värmeslag och dehydrering [3]. 

Vid några tillfällen hamnar Tintin på sjukhus. Två av dessa återfinns i albumet Den svarta ön. Det ena inträffar efter att han blivit skottskadad i bröstkorgen, det andra efter att han inandats kloroform och brandrök och förlorat medvetandet. När han bärs ut från det brinnande huset ser han också ut att ha fått ytliga brännskador på armen. I Faraos cigarrer blir Tintin intagen för sluten psykiatrisk tvångsvård efter att den skenbart gode dr Finney (som i själva verket är djupt insyltad i opiumsmuggling) skrivit ett falskt vårdintyg till sin kollega på den psykiat­riska kliniken. I intyget beskrivs Tintin som både farlig och helt i avsaknad av sjukdomsinsikt. En ytterligare sjukhusvistelse återfinns i det ofullbordade albumet Tintin och alfakonsten, där Tintin för ovanlighetens skull faktiskt hamnar på sjukhus med bandagerat huvud efter ett av alla slag mot huvudet. I Kung Ottokars spira blir han till följd av en trafik­olycka transporterad med ambulans till det lokala sjukhuset, som han dock hastigt lämnar innan han hinner bli intagen. Ett återkommande intressant fenomen är just att Tintin efter genomgångna skadetillfällen tycks repa sig väldigt snabbt, därtill alltid utan märkbara sekvele (exempelvis commotio-symtom). Tvärtom har hans anmärkningsvärda förmåga att till synes undgå fysiskt åldrande i sig varit föremål för diskussion, och i vetenskapliga artiklar föreslagits vara associerad såväl med hans aktiva livsstil, präglad av upprepad och allsidig fysisk aktivitet [6], som med ovan nämnda hypo­fysskada [2].

Om Tintin själv – utöver alla yttre ska­dor – förefaller anmärkningsvärt befriad från sjukdom är det återigen hos karaktärerna omkring honom som det går att återfinna diverse diagnoser [1]. Allra främst återspeglas detta i bäste vännen kapten Haddocks kroniska alkoholism [7], som i albumen återges med både humor, allvar och realism. I Krabban med guldklorna, där Tintin och Haddock för första gången möts, är Haddock gravt alkoholiserad och därtill deprimerad, socialt isolerad och systematiskt bedragen och utnyttjad av sin kriminella besättning. Vid flera andra tillfällen är hans alkoholmissbruk också orsak till diverse snedsteg, olyckor och tillkortakommanden. Inte sällan är han ångerfull efteråt, men likväl återfaller han hela tiden i missbruk. I Rackham den Rödes skatt får han ett brev från sin läkare där han informeras om att han har drabbats av leversvikt och därför måste avstå från fortsatt alkohol­intag. Någon sådan tendens hos den gode Haddock ses dock inte förrän Hergé i det sista fullbordade albumet, Tintin hos gerillan, låter professor Kalkyl uppfinna ett läkemedel som får alla sorters alkoholhaltiga drycker att smaka vedervärdigt och som han i smyg lyckas lura i kapten Haddock. Med detta tycks han till slut (ofrivilligt) botad från sin alkoholism.   

Professor Kalkyl å sin sida har också ett betydande medicinskt problem i form av grav hörselnedsättning [1], en funktionsnedsättning som han själv konsekvent försöker förminska till att han endast är »lite lomhörd«. Som introvert och tänkan­de vetenskapsman förefaller han dessutom trivas med att inte höra. I Månen tur och retur har han däremot skaffat sig en hörapparat och får med denna till synes normal hörförmåga, men har i nästföljande äventyr gjort sig av med den och hör återigen lika illa. I övrigt ligger det nära till hands att spekulera om att Kalkyl också har någon lindrigare form av autism­spektrumdiagnos. Detsamma gäller en­äggstvillingarna Dupond och Dupont, som är kända för att i lätt omformulerade ordval ständigt upprepa vad den andre just sagt, ett medicinskt fenomen känt som ekolali och som faktiskt har rapporterats förekomma hos enäggstvillingar med autism [1, 8]. 

Andra exempel på medicinska tillstånd som benämns eller som en eller flera Tintin-karaktärer drabbas av är rörelsesjuka, hypertrikos, amnesi, anemi, hallucinos, dermatos, dysmorfofobi, rinit, diplopi, papegojsjuka, rabies, hypokondri, kakexi, synkope, influensa, arytmi, depression, ligamentruptur, substansutlöst psykos och diverse typer av förgiftningar [1, 7, 9, 10]. 

Läkarprofessionen som sådan gestaltas också i Tintinuniversumet, i flera fall begåvad med mindre smickrande karaktärs­drag. Bland Tintins ärkeskurkar återfinns inte minst den ondsinte psykiatern dr Müller (Den svarta ön, Det svarta guldet, Koks i lasten), den nervöse dr Krollspell (Plan 714 till Sydney) samt nämnde narkotikakriminelle dr Finney (Fa­raos cigarrer). Betydligt mer sympatiska och icke-kriminella läkare dyker emellertid också upp. I Castafiores juveler diagnostiseras kapten Haddocks stukade fotled (vid hembesök) av en vänlig men namnlös läkare. I Månen tur och retur ägnas en hel seriesida åt hur raketcentrumets läkare dr Rotule ombesörjer akutvården av de hypoxiska och medvetslösa månresenärerna efter en dramatisk landning på jorden. 

Andra läkare som figurerar är dr Hornet, som i De sju kristallkulorna är en av de vetenskapsmän som, efter att ha skändat inkahövdingen Rascar Capacs grav i Peru, insjuknar i ett mystiskt tillstånd av sänkt medvetande och plågsamma mardrömmar, samt den kortvarigt uppdykande dr Triboulet (Det sönderslagna örat). 

Vid det ena av de två tillfällen i Den svarta ön som Tintin blir inlagd på sjukhus ses doktorn efter att ha avlägsnat den pistolkula som träffat honom i bröstet förklara för en sjuksköterska att Tintin haft tur då kulan endast snuddat vid ett revben. Ordinationen blir tre dagars vila. Liksom vid den andra sjukhusvistelsen i samma album lämnar dock Tintin med hast sin sjuksäng nästan om­gående, båda gångerna till sina behandlares stora bestörtning. 

Av allt att döma kommer Tintins goda hälsa att bestå. Det faktum att Hergés universum blivit föremål för så många forskares intresse, och att det som litterär skapelse fortsätter att fängsla miljontals läsare runtom i världen mer än 40 år efter Hergés död, säger väl något om storheten i hans verk.  

Också jag själv är, efter alla år, en av alla dessa som inte kan låta bli att fängslas och fascineras av den lille journalisten och hans färgstarka vänner.