Från Fattigsverige till ett blygsamt liv som miljonärer

John och Augusta Persson föddes båda 1884 i enkla miljöer i Sydsverige och gick enbart några få år i barndomens folkskola. 

Johan Albin Persson var fjärde barnet i en syskonskara på sju i en fiskarstuga på den lilla ön Ungskär i Karlskronas östra skärgård. Johan blev tidigt en god fiskare och timmerman. Värnplikt gjorde han 1905–1906 i Kungliga flottan med vitsordet »god tjänstbarhet«. Men han ville emigrera till USA, och 1907 bar det av. Tack vare att han var en kunnig och flitig hantverkare fick han snart arbete i USA. På sin fritid lärde han sig det nya språket. Han lärde sig också att köra bil och skaffade sig körkort. John, som förnamnet blev i det nya landet, försörjde sig en tid som försäljare innan han 1914 fick anställning som chaufför åt Thomas J Watson Sr, en affärsman i New York. Denne drev då en framgångsrik firma för kontorsmaskiner. Samma år hade John på en danstillställning för svenskar funnit en jämnårig småländsk kvinna, Augusta Johansson Petersdotter. Augusta var född i Fröderyd nära Vetlanda i Småland och emigrerade till USA 1904 tillsammans med sin stora­syster. 1914 gifte sig John och Augusta, och Augusta blev husfru när paret anställdes hos familjen Watson. 

John och Augusta kunde spara det mesta av sina löner eftersom de hade mat, husrum och kläder fritt. Båda två var mycket uppskattade hos familjen Watson och höll, sedan de återvänt till Sverige, brevledes kontakt med New York-familjen livet ut. 

När John fick sin första lön tog han mod till sig och frågade sin arbetsgivare vad han bäst skulle göra med så mycket pengar. Då John kom från fattiga förhållanden ansåg han att lönen var oerhört hög. John ville köpa aktier i arbetsgivarens bolag, men denne tyckte att det skulle vara en olämpligt stor risk. John och Augusta hade dock fått så stort förtroende för sin arbetsgivare att de båda ville satsa sina redan sparade pengar, liksom kommande löner, i hans bolag. Det skulle visa sig vara en bra satsning.

Tack vare besparingarna kunde John och Augusta kosta på sig att resa till Sverige och hälsa på sommaren 1921. De skaffade sig här ett gemensamt svenskt pass. De var svenska medborgare och förblev så.

Efter ytterligare några år hade John och Augusta samlat på sig en förmögenhet på omkring 5 000 amerikanska dollar placerad i värdepapper i sin arbetsgivares bolag. John och Augusta ville hälsa på sina släktingar hemma i Sverige igen, och 1927 eller 1928 reste de hit. 

Det var meningen att de skulle återvända till sin gamla anställning i USA, men Augusta hade blivit sjuk i vad som då tolkades som en blodsjukdom, perniciös anemi. Den ansågs på den tiden allvarlig och obotlig, men det framgår inte av bevarade handlingar att hon höll speciell diet eller tog viktiga mediciner mot sjukdomen. På grund av den bestämde sig paret hur som helst för att stanna i Sverige. 

Det har inte gått att bekräfta att Augusta led av perniciös anemi, och sjukvårdens journaler i Blekinge finns inte bevarade. Enligt dödsbeviset var Augustas dödsorsaker, sammanfattningsvis förenklat, hjärtsvikt med akut vänstersidig lunginflammation. Diagnosen perniciös anemi måste ha varit missvisande. 

Paret fick i Sverige arbeta med lite av varje för att försörja sig, men de var sedan barnsben vana vid sådant. Augustas sjukdom var inte värre än att hon klarade av att sköta parets köksträdgård och höns när de 1931 skaffade sig eget hus på Stora Hammar i Torhamn. Avkastningen av förmögenheten var under tio år ännu inte riktigt tillräcklig för uppehället, men de kunde komplettera med att sälja ägg och grönsaker från trädgården och fisk och fågel som de fångat. 

I en intervju i en tidningsartikel från 1968 berättade paret att de 1928 hade en förmögenhet på 25 000 kronor, men att den växte snabbt och efter bara några år var uppe i 50 000 kronor. Thomas Watsons bolag hade blivit IBM. 1931 sålde paret hälften av aktierna för att köpa tomten i Torhamn för 1 500 kronor. Där byggde John, med hjälp av sin far och andra släktningar, ett eget hus för 13 000 kronor. Paret var nu i knappa 50-årsåldern och barnlösa. De bodde hela sitt fortsatta liv i detta hus.

IBM-aktiernas värde fortsatte att stiga och var 1948 uppe i 115 000 kronor. Paret kunde leva gott men ändå spara pengar. Trots att John och Augusta var förmögna ville de leva på vad de själva kunde tjäna in. John sa mot slutet av sitt liv, när han donerade parets förmögenhet till cancerforskning, att de var »glada över att aldrig ha drabbats av rikedoms förbannelse«. 

John var sedan barnsben kunnig i och intresserad av fiske och fågeljakt och skaffade sig därför en båt så att han kunde ro ut i viken som ligger strax utanför huset. John och Augusta plockade snäckskal på stranden för hönsen, ett annars dyrt men nödvändigt foder för dem. Augusta skötte höns och köksträdgård och sålde sina produkter till utvalda kunder i staden. Johns och Augustas behov var inte större än att detta räckte. Åren gick och paret levde i förnöjsamhet och harmoni. De tyckte uppenbarligen att de hade ett gott liv. 

Efter andra världskriget expanderade firman IBM explosionsartat. Augusta och John såg värdet på sitt aktieinnehav i bolaget mångdubblas. 1952 fick John bakslag på deklarationen. Förmögenhetsskatten hade blivit så hög att han inte kunde betala den utan att tulla på kapitalet. Eric Sundmark, en välkänd revisor i Karlskrona, började hjälpa till med bokföringen och hanteringen av skatten på förmögenheten. 1958 var aktierna värda två miljoner kronor. John och Augusta var nu 74 år gamla. Revisor Sundmark, som blev en nära vän, hade framgångsrikt kunnat begränsa skatten. 

Trots sin förmögenhet fortsatte Augusta och John att leva som vanligt, fast lite kostade de på sig. De hade ju i New York sett hur det går till i förmögna familjer. John var van chaufför och skaffade sig tidigt bil. Han bytte den ofta, och det berättades i Torhamn att John bytte till en ny bil mest varje år, alltid en Ford. Parets sista bil var enligt bouppteckningen en Ford Zephyr av 1963 års modell. I intervjun med Augusta och John 1968 noterade journalisten att bilen var blänkande blå. Augusta och John kostade också på sig att fotografera, så de lämnade många bilder efter sig, ofta i färg från 1960-talet och senare. De fick 1957 också sina porträtt målade av en konstnär, A Isakson.

Vännen Eric Sundmark har i ett brev beskrivit hur John och Augusta i 70-årsåldern började tala om testamente. I USA är det vanligt att välbärgade familjer stödjer utbildning och forskning med donationer till stiftelser. Förmodligen hade John och Augusta tagit intryck av detta. Det var Eric Sundmark som föreslog att cancer­forskning kunde vara ett lämpligt ändamål för den stiftelse som han föreslog skulle bildas. 

Sundmark hjälpte Augusta och John att upprätta ett testamente med stadgar för en stiftelse: »John och Augusta Perssons stiftelse för vetenskaplig medi­cinsk forskning«. Dess ändamål skulle vara att »stödja vetenskaplig forskning av medicinsk art, särskilt forskning rörande cancer, främst inom Lunds universitets verksamhetsområde«. Stiftelsen bilda­des den 27 november 1963, medan John och Augusta ännu var i livet. Dess vetenskapliga råd bestod av Martin Lindgren, professor i radioterapi, C G Ahlström, professor i patologi, och Kurt Lidén, laborator (senare professor) i medicinsk fysik, samtliga i Lund.Dess administrativa råd bildades med revisor Eric Sundmark och samhällsvetaren fil dr Rune Tersman. C G Ahlström har mycket målande beskrivit stiftelsens början:

»John Persson råkade jag första gången 1962, då jag en dag blev uppringd av kollegan och vännen Martin Lindgren, som var professor i radiologi och chef för den radiologiska kliniken; han frågade om jag ville äta lunch med en man från Blekinge, som var intresserad av att donera pengar till cancerforskningen i Lund. Dagen därpå träffade vi donatorn John Persson på Grand Hotel tillsammans med revisorn Eric Sundmark från Karlskrona. John Persson var en medelålders man med skarpskuren profil, lätt gråsprängt hår och med grov, smårynkig ansiktshud, som man ser hos människor med utomhusarbete. Han var enkelt klädd och gav mest intryck av en gammal sjöman. Under lunchen frågade jag försiktigt hur mycket pengar herr Persson hade tänkt att donera. Han svarade stillsamt: ’Några miljoner.’ Det hette att John och Augusta levde ett sparsamt liv. Jag tror inte att de själva uppfattade sin livsföring som sparsam, de levde ett liv som passade dem och som tillfredsställde och motsvarade deras behov. De var emellertid förvisso ett ovanligt miljonärspar som inte lät sig påverkas av alla de pengar som med åren kom i deras ägo.«

Styrelsen för John och Augusta Perssons stiftelse hade sina första vårsammanträden hemma hos donatorerna i Torhamn. Där bjöds de på kaffe och ibland kroppkakor med mjölk. 

Augusta Persson dog 84 år gammal i december 1968 och John året därpå, 85 år gammal. I arvet efter dem hade stiftelsen år 1971 fått nästan 14 miljoner kronor. I dag är tillgångarna över 100 miljoner kronor.

John och Augusta Persson var sprungna ur sydsvensk fattigbygd, men har tack vare sina ovanliga personliga egenskaper kunnat ge starkt stöd till sydsvensk cancerforskning.