Louis Braille var inte den förste som experimenterade med en metod att skriva som kunde läsas med känseln. Ett tidigt system använde förhöjda bokstäver, men det var långsamt och besvärligt att lära och använda. Därtill kunde de synskadade inte skriva själva, bara läsa.
Detta system hade uppfunnits av filantropen Valentin Haüy, grundare av Kungliga institutet för blinda ungdomar i Paris (L’institut royal des jeunes aveugles), men han var själv inte blind.
Charles Barbier (1767–1841) anses ha gjort det första försöket att skapa ett konstgjort system för att läsa genom känsel. Han var artillerist. Dessa omgavs av rök och oväsen och använde därför ett kommunikationssystem av märkta kartongbitar. Han kallade sina olika idéer med förhöjda punkter för »nattskrift« och publicerade dessa 1815.
Det system som Barbier föredrog baserades på ljud (fonetik). Det var ett enormt framsteg, men hade ändå flera begränsningar; bland annat saknades till exempel skiljetecken och siffror. Han uppfann också verktygen som behövdes för att skriva på detta sätt – en räfflad bräda för stöd för avtrycken, själva stansen och en linjal så att prickarna låg i linje. Braille kom senare att utnyttja dessa verktyg för sin punktskrift.
Barbier skrev flera brev till institutet i Paris och fick till slut en elev att lära sig att använda systemet och sedan göra en demonstration inför skolans direktörer, elever och diverse akademiker.
Louis Braille var en av eleverna på skolan. Han var blind sedan treårsåldern efter en olycka i faderns sadelmakeri. Braille var mycket begåvad och duktig på många områden och fick till och med möjlighet att lära sig spela orgel. Han blev med tiden själv lärare på institutet och arbetade också vid sidan om som organist i kyrkan.
Braille började använda Barbiers nattskrift när han var 12 år. Fyra år senare (1825) hade han utvecklat principerna för sitt eget system. Versionen han publicerade 1829 är i stort sett det som används i dag och kallas brailleskrift (punktskrift). Varje bokstav består av en eller en kombination av punkter inom en liten ruta avsevärt mindre än Barbiers, vilket gör brailleskriften enkel att läsa. Siffrorna 1–0 bildas av A–J föresatt av #. Därtill skapade han tecken för musiknoter.
Brailles skriftspråk spred sig tämligen snabbt i den franskspråkiga världen, men det tog längre tid för de engelsktalande att omfamna systemet, huvudsakligen på grund av olika egna system. Amerikanerna var bland de sista att införa det. Olika språk kan dock avvika lite från fransk standardbraille.
Barbier och Braille träffades inte förrän 1833, när Braille hunnit bli 24 och flera år efter att han hade publicerat sitt eget system. De blev goda vänner och brevväxlade. Braille påtalade alltid att han stod i skuld till Barbier, vars system han »bara« hade utvecklat.
Braille dog 1852 i tuberkulos. Han gifte sig aldrig och fick inga barn; sin kvarlåtenskap och sina rättigheter lämnade han till ett par syskonbarn. Han begravdes i sin hemby Coupvray, men 1952, 100 år efter sin död, flyttades stoftet till Panthéon i Paris. Byborna ville behålla något av sin berömde son. Det finns en urna i Coupvray på vilken det står att i den »förvaras andäktigt händerna på den geniale uppfinnaren« av blindskrift.
