Tre personer ger utifrån sina respektive perspektiv initierade beskrivningar av en grupp sjukdomar som drabbar hjärnans pannlob. Greppet är lite annorlunda, och vi får den erfarne klinikerns, grundforskarens och närståendes perspektiv och reflektioner, integrerat och var för sig.
Inledningen är starkast. Pia Landahls text blir till en levande röst när hon gripande beskriver den förvandling som hennes man går igenom, från älskad make, intresserad samtalspartner och uppskattad gymnasie­lärare till »en två-åring i en vuxen mans kropp«. Alla dessa små förändringar i beteendet, som leder till lika många undringar som inte får svar förrän någon till slut lyssnar och maken kommer till utredning.

Texten ger en lärorik inblick i den anhöriges situation men är samtidigt en illustration av hjärnans, eller snarare frontallobernas, betydelse för våra beteenden. När de inte fungerar, försvinner logiken, samtidigt som rastlöshet och rigiditet tilltar. Sedan får vi möta fler frontallobssjuka individer, där det finns gemensamma drag, men där det unika i varje fall är en läropoäng. Efter en kort beskrivning av hur personen med frontallobsdemens kan tänkas må och hur närstående har det, får vi mot slutet en mer traditionell beskrivning av de medicinska förhållandena.
Nivån på materialet gör att boken lämpar sig för grundutbildningar inom vården. Och säkerligen är den värdefull läsning för de familjer som drabbas av frontallobernas sjukdomar.