»Handbook of Clinical Neurology« (HCN) har sedan starten 1968 kommit ut i 96 band där man i omgångar gett en översikt av alla delar av neurologin. HCN brukar beskrivas som neurologins encyklopedi och i en tid där informations­­sökandet flyttat från uppslagsböcker till nätet kan värdet av encyklopedier ifrågasättas. Band 95 skiljer sig från övriga delar genom att man här på 944 sidor helt ägnar texten åt neurologins historia och här kan en handbok av uppslagskaraktär motiveras. Anslaget är brett med en tidsmässig ambition att täcka tiden från stenålder till 2000-tal. Det finns i volymen tre olika sätt att närma sig neurologins historia – ett där man kronologiskt följer historien framåt i tiden, ett där man fokuserar på olika neurologiska sjukdomstillstånd eller behandlingar och ett med regional inriktning.
För en svensk läsekrets är det av särskilt intresse att ta del av vårt lands neurohistoria; här sammanfogad med hela skandinaviska neurologin och förtjänstfullt dokumenterad i ett kapitel av norrmännen Johan Aarli och Ragnar Stien. När man i de allmänt hållna kapitlen söker efter svenskar som lämnat värdefulla bidrag till neurologin är det ganska tunt med namn utom i den del som ägnas åren från 1960-talet. Svenska grupper som gjort viktiga landvinningar inom neurotransplantation har ett självklart utrymme i den delen och svensk forskning kring neurotransmittorer finns också med.

Medicinhistoria är i stor utsträckning historien om männen inom medicinen och detta gäller också neurologin. Få kvinnor har varit verksamma inom detta fält före år 1950. Man skulle ändå önska att författarna skulle ha ansträngt sig att lyfta fram de få kvinnor som tidigt gjort banbrytande insatser. Augusta Dejerine-Klumpke och Cecile Vogt-Mugnier finns endast nämnda i samband med sin respektive make och deras egna insatser blir därför förringade. Boken skulle också ha vunnit på att ha ett mer idéhistoriskt perspektiv och man saknar ingående beskrivningar om hur kunskapsutvecklingen i stort påverkade neurologin. Perspektivet är europeiskt/nordamerikanskt, även om and­ra delar av världen fått egna kapitel, men avsnittet om neurologin i Kina är bara fyra sidor längre än det om Skandinavien.
Att man kan känna tveksamhet till delar av urvalet i denna handbok förringar inte dess värde för både allmänt medicinsk-historiskt intresserade och för neurologer och boken är en utmärkt bas för den som vill studera neurologins landvinningar. Med 55 kapitel och 59 författare finns vissa ojämnheter, men många av kapitlen är välskrivna på ett sätt som lockar till fortsatt läsning om hur vi fått vår kunskap om nervsystemet och dess sjukdomar.